Våren

Visst, nu står det faktiskt maj i almanackan. Och solen lyckas i alla fall för det mesta besegra molnen i den sfäriska kamp som pågår högt i det blå.

Men när jag vandrade ner mot Halmstad city igår för att ta en snabb fika, kunde jag konstatera att jag var klok som tog den där extra tjocktröjan på mig. Det blåste svinkallt. Och temperaturen var inte en grad över tio plus.

Men tror ni det hindrar det mest soltörstande? Nej. På grässlänterna ner mot Nissan kurar de. Folket som bestämt sig. Nu är den varma årstiden här. Den som gjort att man klarat av vinterns snöglopp.

Iklädd shorts och T-shirts försöker de hitta en skuggfri plats i lä. Och det ser ut som om de njuter. Nu är det ju vår för f-n.

Men tittar man närmare så är inte njutning den första känsla man kommer att tänka på. Med ståpäls och blånande läppar kryper de ihop och försöker värma sig med varandras kroppsvärme.

Ibland överträffar vårkänslorna visheten.

Nu ska ju inte jag kasta sten i det alltför sköra glashuset. Jag minns fortfarande med skräck mitt besök i Austin, Texas i november 1990. Texas är ju söderut. På samma breddgrad som Nordafrika. För en norrlänning är det mycket långt söderut. Så långt söderut så att jeansen jag hade på mig när jag reste från Sverige skulle hamna längst ner i väskan under Ibland undrar jag om folk är riktigt kloka. Eller om sol och vårkänslor helt får oss att tappa koncepterna.

Austin-besöket. Här var det shorts som gällde.

Under den dryga vecka jag var i Texas pendlade dagstemperaturen mellan 10 och 15 grader. Ja visst syntes en blek sol ibland, men någon sydländsk värmebölja var det inte fråga om.

Men trots mina systrars tveksamma miner skulle jag ha shorts, kortarmsskjorta och åka cabriolet med suffletten nere. Jag befann mig ju trots allt i Texas. Jag frös.

Svenskens förhållande till sol och värme har många likheter med svenskens förhållande till alkohol. Att njuta i måttliga mängder går liksom inte. Man ska ha allt. Medan en spanjor tar ett glas sangria för att sedan ta siesta i skuggan, häller en svensk i sig hela sjuttiofemman och tar siesta på det soligaste stället på hela beachen. Sedan kan ingen läkare i världen avgöra om det är sangrian eller solen som gör att man har så förbenat ont i skallen på kvällen.

Men även vi som inte tar på oss shortsen och lägger oss i grässlänten när det är tio grader varmt kan konstatera att visst är våren på väg, bara vi har tålamod. Fåglarna kvittrar allt ivrigare på mornarna, rabatterna börjar på att fyllas med blommor, gräsklipparna plockas fram och i almanackan står det maj.