Susanne

Vem tusan är Susanne? Det enda jag vet är att hon lär vara blond, men även detta är en andrahandsuppgift. Den senaste veckan har jag försökt bilda mig en uppfattning om henne, men det är inte lätt. Något förvirrad, men säkert charmig. Och hon ger ett pålitligt intryck. Men sen då?

Det hela började förra fredagen. Jag satt och smuttade på en drink medan jag slött zappade mellan TV-kanalerna. Plötsligt ringer telefonen. Två raska kliv senare stod jag där med luren i hand.

Kan jag få tala med Susanne, sa rösten.

Nja, nu har du nog ringt fel, försökte jag. Här finns ingen Susanne.

Jo, en blond tjej, jag träffade henne på stan i dag.  Och hon gav mig det här numret.

Ja, men här finns ingen Susanne, det borde väl jag veta, svarade jag nu lite lätt irriterat.

Detta samtal skulle snart ha varit glömt om det inte var så att telefonen ringde igen en halvtimme senare. Samma röst på andra sidan luren igen. Och nu mer eller mindre krävde han att få tala med Susanne.

Men det finns ingen Susanne här sa jag ju, försökte jag igen.

Jo, varför kan du inte erkänna att du är hennes pojkvän.

Hoppsan… här kom plötsligt nya och för mig okända, uppgifter in i dramat. Vem vet… att vara Suannes pojkvän kanske inte alls är så dumt, men jag är uppfostrad att alltid hålla mig till sanningen, så följaktligen sa jag

Nä, det är jag inte, i alla fall inte vad jag vet. Hon måste ha gett dig fel nummer, tillade jag i en tillfällig attack av hjälpsamhet, eftersom nån måste få grabben att förstå att han åkt på en blåsning.

Det muttrades på andra sidan luren, men han verkade acceptera att jag inte skulle släppa fram Susanne till luren. För att han var övertygad om att jag ljög hördes lång väg.

Det senare fick jag  en bekräftelse på i tisdags, då jag efter en runda på stan, stormade in i min lägenhet och snabbcheckade med Anita, min nummerpresentatör alltså. Två samtal, inte illa för en tisdagseftermiddag. Men glädjen över denna plötsaliga popularitet avtog ganska snabbt då jag upptäckte att samtalen kom från en och samma mobiltelefon, och en koll med Anitas minne visade att mycket riktigt. Min vän från i fredags hade ringt och lyssnat på min telefonsvarare, inte en, utan två gånger. Och det med fyra minuters mellanrum.

Nu är det faktiskt inte första gången som någon ringt till mig och begärt att få tala med en för mig helt okänd person. Så sent som i juletid var det Manuel som var på tapeten. Denna gång var det en dam på andra sidan  telefontråden men även hon påstod sig ha fått mitt nummer. Måntro Susanne och Manuel är i maskopi med varandra… Eller…