Prag


Egentligen borde jag ha varit hänförd. Min fascination över vackra byggnader är lika stor som min njutning över ett gott öl i sommarvärmen. Och runt omkring mig hade jag ett överflöd av både vackra hus och pilsner. Och för den delen också av sommarvärme. Jag befann mig mitt i centrala Prag, Detta Prag jag länge drömt om att få besöka.

Så visst skulle jag vara hänförd. Men ändå. Någon stans där långt inne grodde en liten besvikelsens tagg. Var det här verkligen vad jag drömt om? För egentligen stod jag inte i någon kulturens högborg. Jag hade helt enkelt hamnat i en kvadratkilometer stor souvenirbutik, där de enda pragborna som jag såg till var de som serverade öl, delade ut reklamlappar till någon konsert och de som sålde allehanda krimskrams. Och inte ens dessa, som trots allt levde på oss turister, verkade särskilt glada över att ha oss där.

Jag själv gjorde misstaget att inleda ett samtal med en tjej utstyrd i någon form av tjeckisk sjömansdräkt. Hon ville sälja en båttur på floden till mig. Jag visste redan när samtalet startade att jag inte skulle åka på denna båttur. Jag hade helt enkelt inte tid. Men eftersom jag är van vid att lyssna på allehanda telefonförsäljare, lät jag henne artigt hållas. Kanske jag till och med genom att prata med henne kunde få en liten inblick i det tjeckiska vardagslivet. Tänkte jag och lyssnade förstrött på hur förträfflig denna båtresa var. Att detta var otroligt korkat tänkt förstod jag när jag meddelade att ”tyvärr, jag har inte tid att åka båt i kväll, kanske jag gör det i morgon kväll, nu måste jag ila”.

Visst har det hänt att representanter för det motsatta könet blivit förbannade på mig förr men frågan är om inte detta tar priset. Hennes röst förändrades gradvis, när hon fortsatte spela ut sina försäljningsargument om att den här båtturen minsann inte tog lång tid, och det var ju så billigt och kvällen var ju så varm. När jag sedan äntligen lyckades slita mig från hennes garn, så hörde jag henne mumla, något som jag tolkade som några väl valda tjeckiska svordomar.

Och visst. På sätt och vis förstår jag henne. Här såldes allting på provision, och hennes krassa verklighet var – inget sålt, inga pengar. Så för henne var jag bara en idiot som hade upptagit fem minuter av hennes tid. Fem minuter, på vilka hon säkert skulle ha kunnat locka åtminstone två tyska par att ta en båttur.

Men missförstå mig rätt. Prag är en fantastiskt vacker stad. Och jag borde ha varit mer hänförd än vad jag var…