Mars20

Söndag 1 mars

Var fasen ligger Södra Kättbo? Det hade tydligen skett en olycka mellan Mora och Södra Kättbo. Efter väg E45. Nu passerade jag en skylt som sa att jag körde på väg  70. Så varningen gällde nog inte mig. Och sedan mötte jag två ambulanser under utryckning i Mora, så troligen var olyckan på andra sidan Mora.

Men faktum kvarstår, är det så lyckat att tala om Södra Kättbo, då 90 procent av de bilburna i Mora denna dag var från andra delar av landet.


Det har alltså varit Vasaloppssöndag. Och för andra gången i mitt liv befann jag mig i Mora denna dag. Förra gången åkte jag bara rakt igenom eftersom jag skulle till folkhögskolan i värmländska Stöllet. Trots att jag lyssnat på Vasaloppet på radion en stor del av min färd blev jag först lite förvånad över att jag såg massvis med personer som gick och bar på skidor.


Denna gång befann jag mig i stan mellan halv elva och strax före åtta på kvällen. Det blir en lång dag om man vill se täten komma i mål och så även syrran.


Måndag 2 mars

Tredje gången gillt? Två gånger den senaste tiden har jag försökt beställa ett  nytt kontokort Mastercard, enligt principen kort på kort. För närvarande har jag en segelkskuta från Stockholms skärgård. Inget fel på den bilden egentligen men det chip som finns på kortet strukar. Det går nämligen inte och blippa längre.


Och det är med blippen är som med diskmaskin. Innan man skaffade det var det väl inte lösningen på världsproblemen precis. Men har man börjat använda nymodigheterna vill man inte gå tillbaka.

Så jag hittade en trevlig bild från Memphis, som jag tog efter vårt besök hos BB Kings bluesklub, där jag åt fantastiskt läckra revbensspjäll. Bilden föreställde BB King själv och en gitarr.


Sedan var det bara att vänta. Efter säkert tre-fyra veckor började jag fundera varför det t’og så lång tid, och vid koll mot konton och sånt kunde jag inte hitta att jag skulle ha betalt kortet. Ja i själva verket hittade jag inte heller något bevis på att jag gjort beställningen heller. Kanske missade jag att skicka beställningen, tänkte jag och la in en ny beställning.


Även då var det tyst ett tag, sedan tittade jag av en slump i min webbrevlådas skräppostmapp. Och där låg ett mejl från Swedbank. Detta meddelade att min bild inte hade godkänts. Trots att den varken innehöll något naket eller annat som skulle kunna uppfattas stötande. Men vid en koll på reglerna upptäckte jag att min bild kanske till och med bröt mot två punkter. Det fick inte vara någon känd person på bilden, så BB King gick bort. Sedan fick det heller inte vara någon logotype – och BB King-bilden var ju i alla fall en del av logotypen till Blues-klubben. Nu har ju jag inte lika tuffa regler så jag publicerar bilden här i stället.


Och när det gäller Mastercarden försöker jag en gång till. Även denna gång med en gitarr, men nu utan BB King. Men med lika stor rockkänsla.


Onsdag 4 mars

Den som påstod att det inte finns dåligt väder bara dåliga kläder kan ju inte ha upplevt Gävle den fjärde mars 2020. I morse när jag åkte till jobbet spöregnade det. Mina regnkläder jobbade hårt för att hålla mig torr. Min mössa blev dyblöt och kylan trängde genom mina handskar.


När jag skulle cykla hem hade regnet förvandlats till blött, blött och ymnigt snöfall. Mina regnkläder jobbade hårt för att hålla mig torr. Min mössa blev dyblöt och kylan trängde genom mina handskar.


Fredag 6 mars

Jimmie Åkesson kastas ut från Turkiet. Är det fler som ser ironin i detta. Undrar om han fick med sig några festsugna turkiska poliser på planet.


Hans budskap till flyktingarna var dessutom att Sverige var fullt. Själv har jag gudskelov aldrig befunnit mig i ett flyktingläger. Men att döma av de bilder som visas på TV så är utrymmet för lite egentid lite begränsat i dessa läger. Och detta utan att en pappersutdelande man från Blekinge springer runt där utan tillstånd att dela ut lite hemsnickrad kvällsläsning.


Däremot har jag ganska bra erfarenhet av svensk landsbygd. Trängseln där är väl lite sisådär. Så att påstå att Sverige är fullt är väl lite magstarkt. Man kan tycka att vi inte har råd, att man inte vill se slöjbeklädda damer vandra omkring på våra gator eller att man är rädd för terrorister. Men fullt, nä det har jag svårt att se…


Torsdag 12 mars

Nyss hemkommen från en tredagarstripp till ett coronainfluerat Stockholm. Överallt pratas det Corona. Vi diskuterar corona under middagen på Norrlandsinspirerade Knuts Bar. Vi diskuterar corona när vi på morgonen går igenom senaste uppdateringen om corona på Verkets intranät. Vi förundras och ibland roas av kommentarerna till artikeln. Emellanåt ger dessa ett sken av en befolkning som verkar vara på väg att tappa greppet. En av höjdarna var när någon funderade om denne skulle sätta sig i 14 dagars karantän i hemmet eftersom denne varit på tjänsteresa i Göteborg. En ironisk kommentar? Jag är långt ifrån säker på detta.


Själv tar jag på mig handskarna när jag ska gå in i tunnebanevagnen. Eftersom det är rusningstrafik brukar det vara ståplats som gäller och vem vet vem som kladdat på de där stängerna soim de stående personerna måste klamra sig fast i. Nu visade det sig att av sammanlagt sex resor mellan Solna och T-centalen och vise versa, behövde jag bara stå en gång. Trängseln i T-banan var inte sig själv riktigt. Många valde nog andra färdsätt, stannade hemma eller åkte till jobbet då rusningstrafiken var över.


Avslutade mitt besök i huvudstaden med en fika på Vete-Kattens servering vid Åhléns. Ofrivilligt fick jag då lyssna på en kvinna, troligen någon chef på någon butikskedja, som med lite upprörd röst förklarade för en anställd/ev butikschef att man inte kunde vägra släppa in folk bara för att de hade snutit sig.


Som sagt, alla är på sin vakt, även jag. Inte för att jag är orolig  för min  egen del. Blir jag smittad så blir jag smittad. Blir väl då troligen några veckor på hemmaplan. Jag tillhör vad jag vet inte någon av riksgrupperna, även om det tydligen är vi mellan 40 till 60 som har blivit sjuka. Det enda jag kanske är lite rädd för är att jag vid eventuell smitta skulle smitta  någon som tillhör riskgrupperna.


Nu gör jag mig redo för att se den andra matchen i den Hockeyallsvenska finalen mellan Modo och Björklöven. Något som innan igår var förutspått att bli en veritabel folkfest. Nu kommer matchen spelas inför tomma läktare. En något annorlunda upplevelse minsann. Som att möta IK Pantern i Malmö ungefär…


Tisdag 17 mars

Sjuk eller inte sjuk? I coronans spår ställer jag mig denna fråga allt mer ofta. Det räcker med en stund framför TV:n där någon chef från Folkhälsoinstitutet, någon expert eller någon minister som förklarar att vi ska stanna hemma redan vid lindriga symptom. Då dyker tankarna upp igen. Kliade det inte lite i halsen, är jag inte lite täppt i näsan. Och se där en hostning och nös jag inte för tio minuter sedan. Dags att bädda ner sig.


Men ännu så länge har jag plikttroget gått till jobbet var dag. Och jag försöker samla på positiva nyheter om smittan. Som att det igår smittades enbart  en person i den kinesiska staden Wuhan, alltså där det hela började på en djurmarknad en gång i december.


Torsdag 19 mars

Coronan a.k.a Covid 19 fortsätter att hålla vår vardag i ett järngrepp. Har den senaste tiden försökt samlat på de positiva tecknen som trots allt dyker upp då och då. Om man letar riktigt noggrant. Att den inhemska smittan i Kina i stort sett försvunnit är ju trevligt. Liksom att se Trump svettas lite.


Idag var jag på Maxi och handlade – och de hade faktiskt toalettpapper. Och visst fanns det pasta också. Och hårdbröd som nästan var slut i fredags då jag var dit senast.


Och det verkar inte helt omöjligt att fotbollssäsongen kan dra igång i juni. Kanske till och med med publik.


Och förr eller senare måste ju denna påtvingade livspaus ta slut. Så i ren protest mot alla runt omkring som verkar tävla om att tala om de värsta undergångsscenarierna så preliminärbokade jag idag en resa till Peru i september. Dags att börja längta.


Onsdag 25 mars

Bromsarmen släppte på cykeln, vilket gjorde att den snodde runt ett varv. Försökte rubba den själv, men jag var både för klen och för rädd. Har ju förstört grejer förr genom att ta till för mycket våld.


Så det blev en färd till cykekdoktorn. Men först måste jag montera bort framhjulet, min bil var nämligen inte byggd för cykeltransporter. Vilket i sin tur gjorde att jag väl framme hos cykelverkstaden i hastigheten satt på framhjulet fel. Så nu får de fixa det också. Plus att jag beställde nya pedaler. Men sen kanske, jag kan ställa in vintercykeln för gott denna säsong.


Torsdag 26 mars

Man gör ju vad man kan. Jag har nu stött den lokala restaurangbranschen genom att köpa förrätt, ett antal öl samt en kycklingpasta på Churchstreet. Att jag hoppade över desserten och höll på att ta springnota på pastan må väl vara hänt. Man säger ju att det är tanken som räknas.


Lördag 28 mars

I en annan veklighet, en bättre värld och en corona-fri zon, hade jag varit på väg till Japan nu. Kanske redan trampat japansk mark. Fuji, körsbärsträd, Hiroshima och Tokyo hade väntat på mig.


Men allt blir inte som man tänkt sig. Världen stängde ner, vi fick lära oss vad en epidemolog var för något, domedagsprofeternas förutsägelser ekar i folktomma gränder och gränser stängs.


Så jag plockar fram en gammal flaska sake för att i alla fall få lite asiatisk feeling. Och kan konstatera att den delen av Japan var väl intet att mista.


Nåväl, landet lär väl ligga kvar även efter att corona-hajpen lagt sig. Till dess får jag väl försöka komma ihåg att ställa om klockan i natt. Och som hjälp till minnet har jag plockat fram trädgårdsmöblerna, eller rättare sagt balkongmöblerna.