Maj20

Fredag 1 maj

Igår en orienteringspremiär som slet på kroppen. Idag invalidvarning.


Att jag skulle ha träningsvärk var väl ganska väntad. För även om jag gjort några korta löprundor de senaste veckorna var dryga 100 minuter i stenig terräng något helt annat.


Värre är det då att vänster knä enbart pallar några 100 meters promenad innan det börjar att smärta så till den milda grad att jag känner mig redo for rollatorn.


Nu har jag dock tagit konsekvenserna av mitt allt oftare krånglande knä. Efter en snabb googling hittade jag webbshopen Shop4body som sålde knäbandage för runt 150 pix. Värt att prova ansåg jag och jag beställde två. Har ju trots allt två knän.


Tisdag 5 maj

Idag var det årsmöte i bostadsrättsföreningen. Och med anledning av coronan så ölls mötet för första gången i föreningens historia utomhus. Tur att det var bra väder, möjligtvis lite kallt kanske. Dock fanns en reservplan, nämligen pannrummet. Vilket troligen också skulle ha varit första gången.


När jag flyttade in i min bostadsrätt var det en ABF-lokal på en avv alla dessa tvärgator som finns på Brynäs, men de senaste 6-7 åren har det varit den lilla klubblokalen som gällt. Med vetskap att mötesdeltagarna brukar vara styrelseledamoterna och möjligen någon enstaka person till. På dagens möte var det två extra personer. Närmast trängsel…


Fredag 8 maj

Det fanns vissa gluggar i mitt vinställ. Måste åtgärdas så jag gick förbi Systemet då jag liks var vid Hemlingby Köpcentrum. En Prosecco och en flaska vitt för sammanlagt 208 kronor. När kassörskan förkunnar denna summa hör jag mannen som handlat framför mig, och som bäst håller på att ta hand om sina plattor öl och den flaska Grants whisky som tydligen slank med, kommentera ”det var inte mycket”. Vet inte egentligen om han menade min inhandling av enbart två flaskor vin, men tänkte i alla fall att det hade gått så långt. Nu kommenterar vi inte bara våra vanor att gå ut och röra oss i samhället då vi egentligen skulle låsa in oss i lägenhet och villor. Nu är det alkoholinköpen som står i fokus. Och handlar men enbart två flaskor vin en fredag så är ju förfallet nära.


Lördag 9 maj

I köket har jag kontoret. Och vardagsrummet är förvandlat till ett möbellager, ett möbellager som nu håller på förvandlas till en möbelverkstad. Och hallen fungerar som städskrubb, mest beroende på att jag inte orkat ställa in dammsugaren eftersom den lär behövas då verksamheten i möbelverkstaden avslutats.


Kort sagt – min lägenhet är en enda stor röra för närvarande. Frågan är när lägenheten ska återgå till det normala. Det är inte annat än att jag längtar lite…


Söndag 10 maj

Hur mycket vatten finns det i världen?


Ja, frågan är befogade När jag vaknade i morse smattrade regnet mot rutan. 13 timmar senare hade vädret bara ändrat sig på en punkt. Kvicksilvret hade dragit sig tillbaka ungefär 10 grader. Och det fanns faktiskt hot om att regnet skulle övergå till snöblandat. För tusan – vi är ju en bra bit in i maj.


Så jag kanske är ursäktad för det faktum att den enda gången jag lämnat lägenheten idag är för en snabb promenad till soprummet för att slänga kompostpåsen.


Istället har jag ägnat dagen åt att montera möbler. Byrån påbörjade jag redan igår, men den monteringen tog ändå nästan halva dagen. Då gick det snabbare med soffbordet. Enbart åtta, i och för sig rejäla, muttrar och bordet kunde sättas på plats.


Nu återstår bara kraftsamlingen att släpa det ’gamla bordet ner till bilen för att frakta det till den återbruksinsamling som finns på Gävle återvinningsstation. En av anledningarna till att jag valde att köpa ett nytt bord var ju att det gamla  var tungt och otympligt.


Måndag 11 maj

Det var tydligen hagel som skulle gälla denna dag. Och sol. Och regn. Och blåst. Och enligt vissa även snö.


Ja, vädret idag har varit växlande. Den enda gemensamma nämnaren är väl kyla. Till och med när solen tog över kändes det kallt. Och med en titt på SMHI:s tiodygnsprognos ger mig inte mycket hopp. Om sommarvärmen är på väg har den lyckats maskera sig riktigt bra…


Onsdag 13 maj

Detta blev en konstig dag. I alla fall för att vara mitten av maj.

När jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret fick jag en smärre chock. Där det skulle vara en grön gräsmatta lös det nu vitt. Och inte bara frostvitt. Vi talar om kanske en decimeter blötsnö. Inte otroligt att vi var och nafsade i säsongsrekokord i snödjup. Vintern som gått har ju varit snöfattig värre.


Det finns ju i min historia tidigare överraskande snöfall. Redan dag 2 av mitt leverne, den 14 juni 1963 snöade det. Detta berättade mamma i ett brev till min mormor skrivet från Robertsfors sjukstuga där jag såg dagens ljus.

En annat minnesvärt snöfall var egentligen flera stycken. Det skedde i Boden i början av juni. Jag hade just ryckt in i lumpen och det Boden som mötte mig var kyligt. Och när vi stod uppställda för ett av de första excersispassen kom snön. Som norrlänning visste man väl någonstans att detta kunde hända. Då var det jobbigare för de stockholmare och göteborgare som skulle bli mina lumpenpolare. De funderade nog vart de kommit.


Men ändå. Snöfallet som kom i natt var något alldeles extra. Men vi är ju trots allt i mitten av maj, så lite sol fick vi se under dagen. Och då smälte det rejält, så när jag på vid 17-tiden gick ut för att skaka av mig dagens arbetspass så var bitvis trottoarerna till och med torra. Viss syntes en del minnen från nattens busväder, men mestadels var det barmark igen. Däremot såg jag inte mindre än tre snögubbar som ett antal kreativa barn hunnit skapa. Snögubbar, vars liv förhoppningsvis lär bli kort. I och för sig ska temperaturen i natt återigen tidvis befinna sig på fel sida av nollstrecket men sedan verkar det i alla fall mest handla om plusgrader. Men den där fantastiska maj-värmen verkar vi få vänta på.


Lördag 23 maj

Ska det bli en sådan sommar? Solen kan dominera under veckan, i och för sig ingen värme, mn ändå – sol. När det sean står lördag i almanackan så mulnar det på, troligen lite regn också och helst lite blåst med kalla vindar.


Men om man inte kan lita på vädret så kan man i alla fall lita på Erikshjälpen. Brynäs flaggskepp i second hand-branschen. I alla fall sedan Röda Korset stängde ner vid Brynäs Centrum. Har flera gånger rent på chans åkt förbi där för att jag behövt något specifikt till mitt hem. Framför allt minns jag den gång jag plötsligt kände att jag bara måste ha en brödlåda – och brun skulle den vara. Upptäckte ganska snart att brödlådor hade gått ur fashion. Att få tag på nån ny verkade vara omöjligt. Försökte på Myrorna och Ria. Förgäves.


Hade väl så smått givit upp. Men gled förbi Erikshjälpen sp där en tio minuter innan de skulle stänga. Och där stod den och väntade på mig. Precis en sådan typ jag hade tänkt mig.


Dagens objekt var några glasskålar. Har en uppsättning av sådana, men genom lite ovarsamhet hade antalet halverats, från fyra till två. Har känt att det är dags att komplettera uppsättningen, så jag chansade med ett besök. Och när jag väl hittade till avdelningen för köksgeråd så stod de där. Kanske inte exakt likadana som mina gamla, men bra nära. Och det var två av dem. Som om de bara väntat på att jag skulle komma förbi. Och något större hål i min ekonomi grävde de inte. Fem kronor styck kan jag leva med. Så pass mycket att jag på vägen ut även shoppade ett glasögonfodral för tio spänn.


Onsdag 27 maj

Idag hände det plötsligt. Den bil som under en lång tid har varit mycket slarvigt parkerad utanför min garageport har flyttats. Vid fem-tiden lämnade jag garaget för en tur upp till Hemlingby och lite kontrollsökande efter Gävle OK:s Veckans bana. Och tyckte jag inte då att den marginal jag hade att hålla mig till för att undvika plåtskador bara blev mindre. Att bilen dessutom stod nästan en halvmeter ut från trottoaren gjorde inte det hela lättare.

När jag en dryg timme senare återvända var utrymmet utanför garageporten i jämförelse närmast att betraktas som en fotbollsplan. Inte nog med att den slarvigt parkerade bilen var borta. Det var även tomt på andra sidan gatan.


Jag hade nästan börjat fundera på om bilens ägare drabbats av covid eller nåt. Men när jag tänker efter har den bara stått där i en och en halv vecka. Med tanke på att jag många gånger bara använder bilen en gång i veckan är detta ju inte en evighet.


Detta är dock något jag lagt märke till sedan coronapandemin slog till. Kommer knappt ihåg livet innan covid. Ändå var det bara två månader sedan landet började stänga ner. Kommer knappt ihåg när jag var på jobbet senast. Men det var bara en vecka sedan. Och för två veckor sedan lite dryfgt föll det en decimeter blötsnö. Något att tänka på då man tar fika på balkongen.             

 

Torsdag 28 maj
Idag verkar jag hamnat i kriminalträsket. När jag svängde in på Fjärde Tvärgatan så stod tre bilar där varav minst en civil polisbil tidigare innehållandes en polishundpatrull. När jag passerade stod en uniformerad konstapel tillsammans med sin hund och studerade en annan an som gick igenom innehållet i den tredje bilens baklucka.


Detta kan ju vara något helt normalt. Kanske hade den civilklädde polisen glömt något i sin baklucka och hundföraren passade på att rasta jycken. Men efter alla avsnitt av Efterlyst och realityserier jag sett tänkte jag direkt – knarktillslag. Eftersom det var länge sedan jag slutade som journalist stannade jag heller inte av min cykel och frågade.


Efter att jag varit hem och vänt och sedan lämnat av fyra glasögon hos en hemarbetande kollega, så åkte jag efter Österbågen med Maxi Stormarknad som mål. Mellan rondellerna vid Mekonomen och den innan Andersberg vid en korsande cykelväg stod ytterligare en civil polisbil och blinkade. Framför sig hade den en annan bil och reflexvästklädda poliser snurrade runt denna. Uppkörd på refugen stod en annan civil polisbil där ben uniformerad polisman ledigt vilade på motorhuven. Hörde på radion att det tydligen varit en olycka någonstans i närheten, men skickar de verkligen civila polisbilar på sådana händelser. Dessutom påstod man på radion att efterbörden av denna olycka skulle vara bortstädade.


Så även här skenar min fantasi och jag gräver mig djupare ner i kriminalträsket.


Fredag 29 maj  

Efter två timmar i orienteringsskogen skrek min kropp efter en kall öl. Jag kollade i min kyl och hittade en burk från Göteborg. Namnet var Stigbergets Trouble sleep. Bara namnet borde ha varnat mig. När jag hällde upp den i mitt ölglas var den svart som synden. Lite besk – kanske inte den ultimata måltidsdrycken. Men jag tog några giriga klunkar. Ungefär vid halvtid föll min blick på etiketten – 12 %!!! Så ni får förlåta mig’ eventuella stavfel.