Tisdag 5 oktober

Ibland vill jag bara somna in och vakna till en dag då allting är klart. Lägenheten i Gävle är såld. Flytten är utförd.

Drömlägenhet i Umeå är inköp. Möblering inleds. Umeå ligger för mina fötter och jag beställer in en öl på Lottas krog och skålar med mina vänner.

Men än är detta fortfarande en tid borta i fjärran. Träffade mäklaren i måndags. Han tyckte att det bara var att köra. Och visst, kanske det. Utgångspris 890 000. Helst vill jag kanske ha lite  mer, men på andra sidan, lägenheten är sliten och för mig är det viktigare att jag fåtr den såld är att jag får rejält betalt. Jag ser framåt, inte bakåt.

Nästa vecka den fotas. Så jag måste röja lite i helgen. Men redan på fredag ska en flyttfirma titta på bohaget så kanske  jag får ett pris på vad sånt kan kosta.

Men som sagt, drömmen om ett mindre stressande tidevarv finns där.

Fredag 29 oktober

Efter två visningar, en massa skrubbande och en rejäl dubbelsidig ögóninfektion var det idag dags för budgivning. En lägenhetsförsäljning stod på spel. Skulle någon bjuda utgångspriset? Skulle det komma ett skambud? Skulle någon bjuda överhuvudtaget?

Därför var jag ganska lättad när det visade sig att någon direkt lade utgångsbudet på 890 000 kronor. Då var jag liksom i hamn. Och jag kunde ta fika ganska nöjd.

När fikarasten var över så hade jag plötsligt tjänat 70 000 kronor. Lite chockad återgick jag till jobbet och tjänade ytterligare 50 000 innan tre av de fyra budgivarna hade lagt sig. Och jag hade fått min miljon. Och ytterligare 10 000.