Torsdag 2 mars

Jag är utsatt för luftangrepp. Kanske inga dödliga attacker men ändå…

Det började i måndags. Plötsligt hade kvicksilvret börjat leva bazookas. Nio grader plus har en förmåga att förvandla snö till vatten. Så hände också i början av denna vecka. När jag efter jobbet är på vandring över Kyrkbron upptäcker jag att stor delar av cykelvägen står under vatten. Men en liten relativt torr stig har bildats längs räcket till vänster i min färdriktning. Jag styr mina steg mot den torra stigen men när jag äntligen kan påbörja den kanske 20 meter långa vandringen mot ett torrare underlag. Det var då det hände. I omkörningsfilen på vägbanan till vänster om mig kom en lastbil i full careta. Och tydligen var det inte bara på cykelvägen som det bildats stora vattenansamlingar, utan även på omkörningsfilen i norrgående riktning. Och värst verkade det vara just i höjd med den plats där jag befann mig.

Som i slowmotion såg jag vattenkaskaden närma sig. De högsta vattenstänken nådde väl en maxhöjd av cirka tre meter. Och där stod jag med ingen väg att fly. Och sekunden senare var jag blöt från topp till tå. Men bara på min vänstra sida.

Men veckan har ju fortsatt trots detta missöde. På tisdagen valde jag en annan överfart, nämligen den trottoaren som går på västra sidan av bron. Och då kom jag över relativt torr. Igår vågade jag mig på cykelvägen igen. Och jag kunde konstatera att den stora vattenansamlingen nu var ett minne blott. Och jag kommer nästan ända ner i cykelviadukten som finns på TYegsidan då jag hör en bil köra upop på bron från Tegssidan. Och då visar det sig att på vägbanan hade man fortfarande problem med vattenansamlingar. Jag hör ett visslande ljud och sedan rasar ett okänt antal liter smutsvatten några centimeter framför mig. OK, några droppar hamnade på jackan, men jag drog ändå en lättandets suck och kunde någorlunda torr fortsätta hemåt.

Men hade jag lärt mig? Icke. Idag hände samma sak. Bil tio meter över mitt huvud träffar en ansamling av smutsvatten som lyfter från vägbanan och till en del faller ner på den gång- och cykelväg där jag med rask takt stegar hemåt. Denna dag har jag inte lika tur. Och min längtan till våren har aldrig varit större.