Mars2017

Onsdag 1 mars

Idag bestämde jag mig. Det är vår. En gråtrist vår, men ändå… Så mycket vår så att jag tänker låta vintercykeln kvar i cykelstället och istället skaka liv i min svarta Rex.

Anledningen att jag har två cyklar är två.

1.Min sjuväxlade Rex har en förmåga att bli en enväxlad Rex då kvicksilvret sjunker under nollan. Växeln fryser. Och till råga på allt har den en förmåga att frysa antingen på växel 1 eller växel sju. Det blir med andra ord att välja mellan att knappt komma framåt eller ha en cykel modell trögtrampad-

2.För att färdas vintertid har jag kommit på att dubbdäck behövs. Och att byta däck två gånger per år är jag för lat för. Bättre då att byta cykel.

Men nu är det alltså dags. Kanske. För med min vanliga timing så slår det säkert till och blir svinkallt i natt. Kanske lite snö också. Så det gäller väl att vintercykeln står redo.


Fredag 3 mars

Hockeysäsongen är över. Härligt!

Ord som jag inte skriver ofta. Troligen är detta första gången.

Ja, nu är väl kanske inte säsongen över för riktigt alla. Ett slutspel med oändligt många matcher återstår. Och diverse kvalmatcher. Men för mitt älskade Björklöven tog säsongen slut ikväll. Och på vilket sätt sedan. Rekordmagasinet? Bah? Buster? Lamt som tusan. Ikväll överträffade verkligheten dikten med hästlängder.

Förutsättningarna var lika s oklara som enkla. Björklöven måste vinna över Västerås på ordinarie tid. Annars väntade ett nervkittlande kval mot taggat division ett-motstånd. En ny ökenvandring hotade runt hörnet.

Men med bara 7,5 minuter kvar så lyfte taket i ishallen i Umeå. Efter en lång press så lyckades hemmalaget få in pucken. 2-1 var ett faktum. Men bara två minuter – och tre utvisningar – senare fick Västerås spela i numerärt överläge och de hårt prövade hemmanfansen kastyades återigen ner i den där avgrunden. 2-2.

Men skam den som ger sig. Med drygt 50 sekunder kvar att spela plockade Löven ut målvakten och sex sekunder senare hade kanadensaren Hamill slagit till. Och plötsligt hade han som mest varit en besvikelse, skrivit in sig i Björklövens historiebok. Med troligen hans sista skott i Björklöven-tröjan.

Och inte ens västeråsklackens bengal och ett startat brandlarm kunde sedan hindra de gröna kämparna. Bengalen täckte bara bortaläktaren i färgat rök och ingen verkade bry sig om brandlarmet. Och jag kunde jubla – äntligen. För en till sådan här säsong kommer att bli min död – jag lovar.


Lördag 4 mars

Funderade först på om jag fått en hjärnblödning. Stirrade på Maxis självtjäningsapperatur utan att egentligen fatta var jag skulle trycka härnäst. Jag som gör detta varje lördag.

Kom efter ett tag på att jag helt enkelt bara var trött. Det tar på att krypa i säng efter två. Även om det skulle vara en fredagkväll.


Tisdag 13 mars

Nästa helg går minsann i lagsportens tecken. På fredag har ett gäng på jobbet tänkt njuta av slutspelshockey i Gavlerinken. Linköping är på besök. Tror att det är match tre i kvartsfinalserien.

På lördag förmiddag beger jag mig sedan till Stockholm där brorsan fått för sig att vi ska se på SM-finalen i bandy. Se där en sak man kanske måste göra innan man dör. Dessutom mitt livs första bandymatch.

Sedan skulle man ju faktiskt kunna trycka in ett VM-kval i fotboll på kvällen också, men jag tror att jag ska njuta av denna match via TV-apparaten.


Torsdag 15 mars

Onsdag eftermiddag. Efter en lång dag med tågresa och arbete på Skatteverket i Solna kommer jag in på det bokade hotellrummet i centrala Stockholm. Där upptäcker jag att hållaren med inpasseringskortet till Skatteverket fortfarande dinglar på min svångrem. Jag plockar bort anordningen och lägger den där den ska vara – i ytterfacket på min ryggsäck.

En halvtimme senare ska jag börja göra mig klar för den planerade middagen på Belgobaren. I mitt fall innebär det att jag tar på mig en ren skjorta och börjar treva i den tidigare nämnda ytterfickan, eftersom jag vet att jag har en ask Läkerol där. Jag lyckas då med konststycket att vända asken upp och ned och en stor del av innehållet hamnar på golvet och en ännu större del hamnar djupt nere i facket på väskan. Under räddningsaktionen måste jag då tömma facket från sitt innehåll. Det är då jag märker det. Den hållare som ska härbärgera mitt passerkort är tomt.

Paniken närmar sig.

Å ena sidan resonerar jag som så att jag borde ju upptäckt att hållaren var tom redan när jag lade den i väskan. Och i så fall måste ju kortet finnas i detta hotellrum på låt säga tio kvadratmeter. Jag tömmer ut ryggsäckens innehåll på sängen, skakar den lilla gråa filt som ligger på sängens fotände och lägger mig på alla fyra och undersöker golvytan noggrant, inte minst under sängen. Av kortet syns inte ett spår.

Å andra sidan så är jag långt ifrån säker på att kortet satt där det skulle när jag flyttade hållaren mel-lan svångremmen och ryggsäcken. Och då ligger kortet någonstans mellan Skatteverkets komplex i Solna (säkert är att jag hade kortet då, det är ju inte bara ett inpasseringskort utan även ett utpas-seringskort) och hotellet. Troligtvis någonstans i tunnelbanan Med andra ord – det där kortet har jag sett för sista gången.

Lite uppgiven tar jag mig ner till Belgobaren, inmundigar en skaplig flamländsk gryta och två mycket goda belgiska öl.

Tillbaka till hotellet har hoppet lite återvänt. Kanske kan jag se saker med nya fräscha ögon. Och återigen börjar jag krypa på golvet och undersöker alla möjliga prång. Men resultatet är lika dystert som före middagen.

Dags att natta och jag ligger på sängen och petar på TV:ns fjärrkontroll. Och jag tar och flyttar på min ryggsäck som jag nu ställt mellan skrivbordet och sängen. Och som ett trollslag. Där dyker det upp. Det förlorade kortet. Fråga mig inte var det hade varit under tiden – det var ju inte där då jag kry-pande gjorde mina eftersökningar. Men i princip skiter jag i det. Jag kunde andas ut. Jag skulle komma in på jobbet även dagen efter.


Tisdag 21 mars

Dagens fråga:

Vem stjäl en grå träningsoverallsjacka med anor från förra millenniet från Friskis och svettis om-klädningsrum.

Svar :

Ingen. Den hänger på köksstolen hemmavid.

Det konstiga är att jag nästan är säker på att jag innan mitt spinningpass plockade upp overalljackan tillsammans med den lika grå t-shirten (inköpt i Ramundsberget) och träningsbyxorna (inköpta i Vingåker och just det - de är gråa). Men efter passet var den helt enkelt försvunnen. Lägger man ihop detta med korthändelsen här ovan känner jag nästan så att Joe Labero måste akta sig för konkurrensen.


Tisdag 28 mars

Har i två timmar befunnit mig i högskolans datorsal och fått en inblick i Skogsstyrelsens e-tjänst "Mina sidor". Och en sak är säker - om farsan fortfarande varit i livet skulle denna tjänst gjort att han skaffat dator fortare än kvickt. Och dessutom säkert ringt Skogsstyrelsen och klagat på att den kolbotten som tydligen ska finnas i närheten av hemgården inte finns utmärkt på kartan...

För vad är detta – om inte en digital version av de otaliga stunder som vi suttit vid köksbordet och studerat skogsbruksplaner, gamla kartor och planerade åtgärder. Blir ledsen då jag tänker på den inneboende kunskap som inte finns mer.



Hem