maj2005

Umeå tisdagen den 17 maj


Snö??? Var tog sommaren vägen? Började dagen med ett besök på den moderna människans största nyhetscentral, nämligen frisörsalongen. Efter att jag med mörkt samvete lämnat cykeln hemma och tagit bilen, satt jag mig ner i frisörstolen, för att höra de senaste nyheterna från omvärlden. Min frisör värmde (?) upp med att berätta om hennes kompis som bodde utanför Sollefteå. Väderrapporten därifrån var nedslående. Säkert fem centimeter nysnö och snorhalt på vägarna. Suck, vårvindar friska. Efter ett tag kommer nästa rapport från ett Sverige i våryra. Det snöar lapphandskar i Åsele. Antagligen sitter åseleborna som bäst och funderar över man ska plocka fram skotern igen...

 











Och inte tinades stämningen på frisörsallongen upp av min återblick till nådens år 1982, och min första vecka i lumpen. Det var juni, Bodens alla myggor låg på träningsläger inför de kommande militärövningarna på myrarna, mängder av ”sörlänningar” hade svårt att sova på natten på grund av solen som vägrade gå ner på kvällarna. Och det snöade. Det visade sig att den första lumparveckans viktigaste persedel var de blå fingervantar som man fått sig tilldelade.

 











Får man säga vad som helst? Det var min fråga i ett ilsket mejl till Gomorron Sveriges redaktion. Bakgrunden till min ilska var ett inslag som sändes i programmet en fredag för några veckor sedan. Varje fredag dyker nämligen den så kallade nöjespanelen upp i rutan. Tre personer som förbereder helgen genom att diskutera olika företeelser och trender i samhället. Lättsamt och ganska oförargligt kan tyckas, men ... Just denna fredag bestod panelen av bland andra Kerstin Hallert, som gjort karriär som TV-rescencent. En perfekt guide in i nöjeshelgen kan tyckas, men just denna fredag har hon fått för sig att ge luft åt sin egen frustration över människor som inte når upp till hennes krav. Och kompetensbristen lyser igenom.

 












Hon börjar med att lovsjunga tiggarna i Paris (där hon är bosatt). Det är underbara människor, som ser sig själva som yrkesmän, stolta yrkesmän. Annat är det i Sverige, här antastar de en bara med frasen ”Öh, kan jag få lite pengar” och sedan behöver man ju inte tigga i Sverige. Inte i det här landet där ”halva Norrland inte jobbar utan sitter och håvar in bidrag”. Det är bara att konstatera att inget förstör en dag så effektivt som en riktig morgonilska. Och ilskan sitter i. Jag var arg när jag skrev ovan nämnda brev, jag var arg när jag läste svaret jag fick från SVT, jag är arg när jag skriver detta och bubblar ilskan fram helt oprovocerat. Ja, svaret ja. Försvaret för uttalandet var tydligen att det ”sas under skämtsamma omständigheter”. Och det kanske är det enda rätta, att skratta åt eländet. Och att be till högre makter om att Hallert med omedelbar verkan återgår till att recensera Big Brother och andra pseudohändelser som kommer till oss via etermedierna...


Hem