juli2006

Umeå torsdag 20 juli 2006


Vem har sagt att till synes döda ting inte kan ha känslor? Frågan dallrar i luften då jag återigen svärande lämnar min bil på parkeringen med konstaterandet att något inte är som det ska. Jag vet att jag skulle ha hållit tyst om mina bilbytarplaner. Jag vet att jag skulle berömt kärran för att den i rask takt närmar sig 29 000-milastrecket. Men jag var ju så glad över det nya jobbet. Och så glad över att plötsligt ha lite mer än den vanliga a-kasseersättningen att spendera på vardagliga ting, som exempelvis en bil. Och då är det ju självklart att möjligheten att behålla en rostig, bensinslukande Saab från 1986 inte stod högt i kurs. Och detta talade jag om för alla som ville höra på, och för alla andra också för den delen.

 









Men då kom problemen som ett brev på posten. Turbon surade till rejält och började skramla både här och där. Som när ett barn försöker få uppmärksamhet genom att slänga sig på golvet och skrika rakt ut började min bil att protestera. Hjulmuttrar lossnade, avgasrör krånglade och centrallåset slutade fungera. Och ändå borde jag vara förvarnad. Alla mina bilar har nämligen lidit av ett prebesiktnings-syndrom. Alltså, veckan innan besiktningen har de på grund av nervositeten kopplat ner alla system och min förhoppning till en prickfri besiktning har gått hädan.

 









För övrigt kan jag meddela att jag besökt mitt livs första dragspelsstämma. Värmländska Ransäter var platsen och jag kan försäkra er om att jag var allt annat än ensam. Den lilla värmländska ortens invånareantal mångdubblades säkerligen och värdet på alla husvagnar och husbilar som parkerats på den temporära campingen översteg med säkerhet vissa fattiga länders BNI (måste i sammanhanget nämna att jag och kompisen tältade). Säkert 70 procent av besökarna var norrmän och dragspelsmusik hördes oavbrutet, natt som dag. Själv är jag varken norrman eller dragspelare, men det innebär ju inte att jag inte kan ha roligt ändå. Och om inte annat kunde jag ju tolka, då den värmländska dialekten blev lite i besvärligaste laget. Trots allt har jag ju under ett år gått i en nordvärmländsk folkhögskola.



Hem