februari2015

Tisdag 10 februari

Efter en halvstökig natt väcktes jag i morse kl halv fem av att man skrapade gatan utanför. Lät väl närmast som om de försökte flytta hela kvarteret. Inte alltför uppskattat av en som lidit av hög feber i fyra dar och äntligen hade somnat i en ganska stillsm slummer.  Funderar verkligen på om detta jobb är något de måste utföra på en tid då de flesta vill utnyttja till sömn? Jag menar en oskrapad väg kan väl inte hindra någon att på ett säkert sätt ta sig till jobbet?

Dock har jag efter att ha fått i mig lite frukost lyckas komma på varför de skrapar så tidigt. Och det beror inte på någon omsorg av pensionärernas lårbenshalsar. Nej det beror på datumparkeringen. Skrapningen måste göras innan kl sex. för efter denna tidpunkt sprider sig parkeringskaoset på Brynäs, bilar ställer sig på bägge sidorna av gatan, vilket innebär att den farbara delen av gatan i praktiken blir så smal att det är tveksam om arbetsmaskinen skulle kunna passera utan att orsaka lackskador. Och skulle den ändå lyckas med detta skulle det ju bara vara mittdelen av vägen som var skrapad. Och det skulle nog inte vara så lyckat...


Söndag 16 februari

Ligger och slappar på Hilton hotell i Istanbul efter första dagen på turkisk mark. Brorsans väska är försvunnen, solen har tagit helgledigt och kaffe verkar aldrig ingå i maten i detta land.

Men för att at det från början så kom inte brorsans väska med samma plan som vi kom igår. Efter att ha lyckats hitta någon ur flygplatspersonalen och dessutom en representant för vårt resebolag så mynnade det hela ut i något som jag uppfattade som "vårt folk ringer ert folk". Dock verkar ingen ha ringt ett j-a dugg än. Försökte genom hotellpersonalen ikväll, men de kunde inte hjälpa till eftersom det inte fanns något dokument hos oss om bagageincidenten. Antagligen fastnade detta dokument hos resebyråns persoonal. Därifrån har det dock inte hörts ett dyft. Nu får det bli ett problem för Håkan Juholt, alias vår guide/reseledare i morgon.

Annars har dagen mest bestått av besök i moskéer och palats. Gröna moskén, Hagia Sofia och Topkapi har fått äran att bli besökna av oss. Och en tur på Bosporen (Marmarsjön?) hanns också med, där vi faktiskt fick se delfiner som med glädje visade upp sig,


Måndag 16 februari

Brorsans väska tros vara lokaliserad. Den ska möta upp oss någonstans på något hotell i Kapadonien. Foertsättning lär följa. Lyckades i alla fall på ett suspekt ställe mitt ute i ingenstans köpa en tandbolrste och tandkräm av en trevlig tjej som antagligen fått jobbetr tack vare sina fina kunskaper i engelska. Ett inköp som gjordes i väntan på den lyckliga återföreningen.

Igår var det ju storstadssemester. Idag har det väl mer varit en vintersemester vi upplevt. Tyvärr hade vi glömt skidorna hemma. Dessutom så hoppade vi över erbjudandet att vid bussens tankstopp ta chansen att gå ut och känna på turkisk snö. Tänkte att ddet nog inte var någon större skillnad mellan denna och Gästrikavarienten. Väl framme i Ankara var det snöfritt, om än något som kanske går att beteckna som snöblandat regn.

I Ankara blev det museumbesök och vi kunde kolla in ganska myckiet sten,lera och brons. Sedan lyckades vi hitta ytterligare ett tempel, eller i alla fall det som var kvar av detta. Nu gick vi väl dock upp dit mest för motionens skull...

Så nu, efter en buffémiddag, en öl och lite sliskig dessert tar vi igen oss pp rummet samtidigt som vi kämpar med ett enbart tillfälligtvis fungerande bredband och en turkisk TV som visar en dubbad Steven Segall-film.


Tisdag 17 februari

Jag ska inte titta, jag ska inte titta... Det är bättre att inget veta. Det jag här åsyftade var skicket på vår buss sommardäck.Och frågan blev aktuell med tanke på att vintern slog till ordentligt mot vår expedition när idag Kapadokien skulle intas. Tyvärr var inte alla i gruppen lika övertygad om att det skulle vara bäst att inte veta, så efter förmiddagens andra stopp kunde en Östgöte meddela att bak såg det ganska bra ut, men fram handlade det mer om slicks. Dock glädjs jag numera över att vi alla har anlänt helskinnade till hotellet i Ürgüp. Det mest dramatiska som hände var väl att jag höll pöå att glömma hatten efter lunchen. Dagen har förutom snöväder och kyla inneburit gloende, fotograferande och fascination över de klippformationer som urtida vulkanutbrott lämnat efter sig. Numera har inte Turkiet någon akriv vulkan, men det har alltså inte alltid varit så. Och finns det någon bättre skulptör än moder jord?

Jag har också funderat på över hur illa en kamel kan lukta, filosoferat över hur bra affäsridé det egentligen är att försöka sälja glass när det är minusgrader ute (dock kan man ju alltid räkna med japanska kunder) samt druckit en mycket god kopp äppelte på ett kafé i en grotta.

Sedan avslutades kvällen med en föreställning kulturell dans. En dans som inleddes med vad som måste vara världens längsta och mest sövande intro.


Fredag 20 februari

Sista dagen i Turkiet och jag har ikdag köpt en skinnjacka för alltför mycket pengar. Den är snygg, skön och i lammskinn. Dessutom nerprutad från runt 1200 euro till 500. Men femtusen spänn (drygt) för ett klädesplagg. Det är nytt rekord med hästlängder. Det tidigare rekordet låg på drygt 2000 kronor. Och även detta var för en skinnjacka. Nu var det i och för sig kanske närmare 25 år sedan så det var väl ett rekord som borde slås snart.

Och nu lyckades en försäljare med vigt munläder, dåliga skådespelartgalanger och dålig andedräkt övertyga mig om att 500 euro var ett bra pris. Han spelade till och med ut det klassiska chefskortet - med andra ord så måste han ha chefens tillstånd för att kunna sälja så billigt. Men som sagt - dåliga skådespelartalanger.

I övrigt hann vi idag också med ett besök på en juveleraraffär. Konstigt nog fick jag där ströva fritt utan att bli antastad av någon välsmord försäljare. Var nog inte i målgruppen för dessa smycken antogs det...

I morgon blir det lite strövtåg i Antalyas gamla stad, troligyvis det obligatoriska köpet av en t-shirt och sedan flyger vi hem. Tror det är vid sju-tiden som jag åter beträder svensk mark.


Torsdag 26 februari

Årets bokrea igång. Dock med vissa problem, då det visade sig att favoritbokhandeln flyttat. Det är sådana överraskningar man får räkna med, när man i princip bara besöker bokhandeln en gång per år. Men till slut hittade jag rätt. Akademibokhandeln hade nämligen tagit över Bokias gamla lokaler i Gallerian Nian. .ar Bokia tagit vägen vågar jag inte ens spekulera i. Dock blerv resultatet sex nya böcker att placera tillsammans med de fem övriga olästa böckerna i min bokhylla. De flesta av dessa köptes vid förra årets rea...


Hem


Per-Åke Istanbul
Museet för Anatoliska civilisationer