December2012

Måndag 3 december

Julguden har inte riktigt behandlat mig väl dessa första dagar i december. Ja, egentligen var det bara några timmar under söndagen som guden jävlades, men det tycker jag räcker.

Jag äger två adventsstakar, en ny (i mitt fall cirka tio år) och en gammal (måste ha inhandlas under första hälften av 80-talet). Så mycket minns jag av den förra julhelgen att bägge fungerade helt utan problem. Men när jag igår traditionsenligt plockade fram jullådan och kopplade in den nya staken, visade det sig att denna var mörkare än en norrländsk granskog en midvinternatt. Därför var glädjen desto större då faktiskt den andra staken visade att gammal är äldst, och en gnutta adventsstämning spred sig i rummet. Jag lät den lysa medan jag tog kameran, drog ut på fotosession i ett vintrigt Gävle för att slutligen hjälpa till att inviga årets julbock.

När jag sedan fylld av julglädje, trots att jag besviket hade konstaterat att den lyxbulle jag inköpte visade sig vara en osmaklig kombination av krämbulle och lussekatt, kom tillbaka till Hillmankroken, möttes jag av en mörk lägenhet. Skrämmande mörk. Även den gamla ljusstaken hade nu beslutat att det fick vara nog. Den hade slocknat. Och trots att jag på måfå bytte ut inte mindre än tre lampor vägrade den lysa igen.

Jag är dock medveten om att jag dock inte kan skylla lyxbullen på julguden. Där är det väl mer konditori Lidos konditor som har gjort sig förtjänt av en känga.


Söndag 16 december

I och för sig öppnade galleri Nian redan klockan tio idag, men det gällde inte affärerna. Undantaget var Coop, apoteket (en liter mjölk och treo kan ju behövas en söndagsförmiddag) och naturligtvis Clas Ohlsson. Så någon shoppingrunda blev det inte idag (mjölk och treo har jag hemma), istället fick jag möjligheten att studera Gävles snöröjnings hopplösa kamp mot den outsinliga mängden snö. Jag är glad att jag slipper detta slit bland irriterade bilister och sura gångtrafikanter. Istället kan jag gå hem, skaka av mig blötsnön och koka en kopp kaffe som ska avnjutas tillsammans med en lussekatt.


Tisdag 18 december

Mötte brevbäraren när jag kom hem. Frågan är om det han som var sen eller jag som var tidig... Men eftersom det var mörkt som i graven antar jag att i alla fall det inte kunde vara tidig eftermiddag som är postmannens vanliga besökstid.


Onsdag 19 december

Att på ett fint sätt på mejl försöka tala om för okända tjejer att de nog väger för lite vittnar väl kanske inte om den allra bästa sociala kompetensen. Men detta är något man kan tvingas utsätta sig för om man försöker sälja ett par skidor på Blocket.

Hittills går det lite trögt med mina försäljningsförsök, trots den snörika vintern. Visst har det funnits några spekulanter. Närmast var en kille som i princip sa att han ville ha skidorna – för att sedan aldrig mer höra av sig. Sedan är det ett antal som mejlat och frågat om vilken typ av bindning det är, men trots att det verkar vara den rätta blir det inte mer. Och nu senast alltså ovan nämnda tjej. Som sagt var, hennes vikt verkar vara minst 5 kilo för lätt, men å andra sidan har det visat sig att jag är aningen för tung för skidorna, trots att jag håller mig inom den rekommenderade vikten (om än knappt, ska skamset erkännas). Dessutom står ju en jul för dörren, med en massa godsakerpå bordet. Så med lite jobb kanske skidorna passar perfekt för min senaste spekulant.


Fredag 21 december

Gjorde efter jobbet (jo, jag slutade vid lunchtid...) en attack mot Galleri Nian - ett stort misstag. Enkelt uttryckt, jag var inte ensam... Maken till trängsel har jag inte upplevt sedan den där lördagen före första advent som jag gick nerför Oxford Street i London. Då var läget som så att om jag ville få markkänning måste jag smita in i en affär. Där var det nämligen enbart ”vansinnigt” trångt.

Om det blev handlat någonting? Nej, varken idag eller den där gången på Oxford Street 1991.


Fredag 28 december

Ibland snubblar man över ganska otrolig statistik. Enligt en undersökning av nätresebyrån Expedia så lär 72 % av svenskarna hålla koll på jobbmejlen under semestern. Jag vet inte ens hur man gör - eller om det överhuvudtaget är möjligt med min emejl på Verket. Och vet ni - jag är inte det minsta ledsen för det. Kanske har jag här till slut hittat tysken i mig. För motsvarande siffra för tyskarna är 37 %. Men å andra sidan har jag aldrig gillat att tillhöra majoriteten.





Hem