april2005

Umeå lördagen den 16 april


Det våras, temperaturen i Umeå har passerat 10-graders-sträcket vid ett flertal tillfällen i veckan. I går åkte sommardäcken på Turbon och i dag gled solluckan upp för första gången. Till och med på Umeås skuggigaste area– min uteplats – har snön fått gett vika. Dags att plocka fram grillen och utemöblerna med andra ord. Men jag avvaktar. Vill inte reta de högre makterna i onödan. Det har ju snöat i slutet av april förr.

 











Ett klart vårtecken är ju att den klyschfyllda kulan åker i luften. I fotbollens värld är det herrarna först. Således hade herrallsvenskan premiär redan förra veckan, medan damerna fick vänta till i dag. Har därför ägnat en del av dagen till att kolla in fyrans direktsändning av Umeå IK:s match mot Malmö, en match som fick mig att fundera. Hur är det möjligt att ett lag som innehåller valda delar av Sveriges, Brasiliens och Finlands landslag, kan prestera så erbarmligt dålig fotboll. Hörnorna var många, men nästan ingen nådde in i det farliga området framför mål. Var det inte snedsparkar som hamnade bakom mål, blev det markstrykare som knappt orkade fram till straffområdesgränsen. En snabbkurs av Malmös hörnskyttar kanske inte vore helt fel.

 









Och ute på planen var blev de planerade yttersidorna till tåfjuttar, och de tafatta försöken till dribblingar slutade ofta med att man snubblade på bollen. Man tar sig för pannan. Den tekniska kvaliteten fick mig att med rysningar påminnas om det svenska herrlandslaget under Lars-Tommys tidiga år… Men man ska väl inte förhäva sig allt för mycket. Min fotbollskarriär både började och slutade som räddhågsen ytterback, vars enda notering i matchprotokollet var ett självmål.

 











Detta skrivet precis som ett nytt avsnitt av Wild Kids drar igång på TV:n. Är det bara jag som är otroligt less på alla dessa dokusåpor. Det är nästan så att man längtar tillbaks till Musikfrågan med Sten Broman. Broman var i alla fall helt omedvetet en personlighet. Detta kan jämföras med dokusåpadeltagarna – som nästan helt utan undantag gör allt för att bevisa vilken personlighet man besitter, bara för att bevisa motsatsen. Så därför är det nog dags för mig att ta några raska steg mot fjärrkontrollen. Någonstans bör det ju finnas en dokusåpafri zon…



Hem