Juli2009

Torsdag 2 juli

The Pirate Bay säljs för 60 miljoner. Beskedet lär enligt kvällstidningarnas vanliga känsla för nyanser slagit ner som en bomb bland företrädare för de sociala medierna. En bomb? Ja, hur blåögd kan man bli? Jag har allt sedan Piratviken kom att stå i centrum för denna upptrissade debatt om fildelningens vara eller inte vara hävdat att herrarna bakom sajten har tangerat världsrekordet i dubbelmoral. Naturligtvis har de drivit sin hemsida för att tjäna pengar, och de har hittat en nisch som snabbt gjort dem till hjältar hos ungdomen. Receptet: Visa arrogans mot makten. Salta det med ett ungdomligt anslag. Och utåt ge en bild av idealitet, trotsighet och ungdomlighet. Samtidigt som man mellan raderna och med sin livsstil får folk att inse att man trots allt tjänar pengar, att man är lyckade människor.

Men samtidigt har den hemliga agendan varit att det är inte fel att tjäna pengar på nedladdad musik – bara det är vi som gör det.

Men å andra sidan är vi kanske alla fyllda av lite dubbelmoral. Även jag har någon enstaka gång laddat ner musik från The Pirate Bay. Dock brukar jag hävda att jag redan betalat för den musik jag laddade ner. Det handlade nämligen enbart om skivor som stals från mig i augusti 2007 då jag hade inbrott i min bil.


Lördag 4 juli

Vad är väl 10 coca cola mot en rejäl stämpel. Ja, det kan man fråga sig.

När jag idag äntligen hade tagit mig till OKQ8 för att tvätta bilen. Och på mitt tvättkort saknades det en stämpel till att jag skulle få en fri tvätt.

Det var då tjejen bakom disken gav mig ett lite förvirrande erbjudandet. Skulle hon stämpla kortet eller ville jag ha en tiopack coca cola gratis (ja, om man då undantar de 160 kronor tvätten kostade). Efter en kort tankepaus kom mitt beslut. Jag vill ha en stämpel. Och nog såg hon lite förvånad ut flicksnärtan…

Därför känner jag mig nödgad att här offentliggöra orsakerna bakom mitt beslut.

1.Jag dricker inte coca cola. Jag tycker helt enkelt inte om denna dryck. Sträv och söt och framförallt inte läskande.

2.Mitt kylskåp är mer än fullt. Där ryms knappt en burk och då följaktligen inte heller tio burkar.

3.Min autopilot var helt inställd på den där stämpeln. Och autopiloten är i mitt fall ganska svår att ställa om.


Söndag 5 juli

Aircondition i bilar måste vara en av guds bästa gåvor till mänskligheten.

I alla fall kändes det så idag. Under tiden jag var och letade kontroller i skogen lät jag min bil stå på en skogsbilväg med framrutan helt blottlagd för högsommarsolen. Och även om värmen sjunkit några dagar de senaste dagarna så var det varmt i bilen när jag efter cirka två timmar återvände till min bil. Mycket varmt. Jag har suttit i bastur som varit svalare. Jag startade upp bilen, vilket gav en extra värmepust då fläkten gick igång. Sedan tryckte jag in ac-knappen och redan då jag en halvminut senare styrde ut bilen på Trödje-vägen var temperaturen behaglig och lite senare kändes det nästan lite småkallt.


Tisdag 7 juli

Det inköpet började betala av sig direkt. I lördags var jag förbi Team Sportia och investerade i en regncape. Timmen innan hade regnet öst ner och väderprognoserna för den kommande veckan var lite deprimerande. Jag upptäckte tidigare i vår att mitt regnställ hade drabbats av håligheter och min förra regncape har för länge sedan förpassats till soptippen. Man får ju inte så mycket kvalitet för 10 kronor. Inte ens på Clas Ohlsson.

Mitt nya inköp kostade väl ungefär 30 gånger så mycket, men då ingick ett reflexband. Och idag tyckte jag definitivt att den var värd pengarna. För ett ordentligt hällregn ackompanjerade min cykeltur till jobbet idag. Och se knappt en vattendroppe nådde mina kläder. Hade jag dessutom hunnit med att ta på mig huvan hade lyckan varit fullständig. Men det får väl bli till nästa regnväder. Och får man tro väderrapporterna är det inte länge dit.


Onsdag 8 juli

När jag vid tretiden idag kom hem, så tittade två herrar in genom dörren till min franska balkong. Kanske inte låter så konstigt om det inte vore så att min lägenhet ligger en trappa upp och att det säkert är fyra meter ner till gatan.

Men med en kranbil kan man göra mycket och jag var förvarnad. Det är nämligen som så att nu håller hantverkarna lägga de sista händerna på det fönsterbyte som jag tycker har tagit alldeles för lång tid. Hur som helst idag skruvade de fast det nya räcket till min franska balkong. Nu återstår bara att sätta dit handtaget också. För det har emellanåt varit ett plågsamt elände att jag inte kunnat öppna balkongdörren. Temperaturen i mitt vardagsrum har under de senaste veckornas värmebölja (den innevarande veckan har jag förträngt) kunnat passera 25-gradersstrecket ganska rejält.


Fredag 10 juli

Ja, de talar ju om att det är lågkonjunktur, men det har vi ju inte sett. Killen som idag var inne och satte dit handtaget på min franska balkong verkar lite förvånad. Folk verkar inte sakna pengar, förklarar han. Hans firma är i princip fullbokad till nästa sommar.

Jag försöker med att det väl beror på ROT-avdraget. Men nej. De flesta kunderna är folk som ska ha fönster insatta till sina nybyggda villor, förklarar han.

Och hans vittnesmål stämmer ju gott med de erfarenheter som min bostadsrättsförenings styrelse gav uttryck för redan ifjol. För det var egentligen då som våra fönster enligt planen skulle bytas ut. Men man hade ruskigt svårt att få tag på någon som åtog sig jobbet.

Så egentligen är det väl frågan om ROT-avdraget i realiteten behövs. Hantverksbranschen verkar vara en välmående bransch. Så den verkar ju inte behöva räddas. I alla fall inte i Gävle.


Lördag 11 juli

Värmen är på väg tillbaka. Jo, nu börjar väderrapporterna bli mer positiva igen. Och igår gick jag på fyra veckors semester. Timingen verkar perfekt. Det är bara att hoppas att prognoserna stämmer.


Hem