Tisdag 1 juni
Man ska inte tänka så mycket. Att jag aldrig lär mig.
Var på väg upp till Hemlingby för lite småjogg/promenad. När jag svängde av Furuviksvägen i riktning mot Hemlingby friluftsområde så dök plötsligt ett gammalt minne upp. Vet inte varför. Kanske var det för timmerbilen som dundrade förbi bakom mig. Kanske var det för att jag börjar tycka min cykel ser gammal ut.
Minnet som dök upp innehöll nämligen min gamla Mustang. Och en vanligtvis ganska trafikerad gata – inte minst av stadsbussar. Platsen var Gammliabacken i Umeå. Jag och en kompis kom cyklandes från Östra Gymnasiet i riktning mot Gammliavallen. Eftersom vägen lutar lätt utför så var den fart man fick upp inget att förakta. När vi närmade oss Gammliavägen så bromsade vi in, vi hade ju trots allt väjningsplikt. Eller rättare sagt kompisen saktade in. För min del passade nämligen kedjan att hoppa av. Och att bromsa en gammal oväxlad cykel utan handbroms och nu också utan kedja är omöjligt. Kompisen ser till sin förvåning Nilsson med medföljande Mustang passera med god fart rakt över den för tillfälligt lyckligtvis bussfria (och bilfria) Gammliavägen. Först närmare 100 meter efter korsningen lyckades jag få stopp på ekipaget.
Denna händelse från gymnasieåren dök alltså av någon anledning upp i minnet när jag cyklade genom Hemlingby. Jag skakade av det hela när jag började klättringen upp mot friluftsområdet. Tre tunga tramptag senare händer det. Kedjan hoppar på min Rex-cykel. En slump? I don´t think so…
Tack vare att det var den lilla klingan som spårat ur lyckades jag tvinga på kedjan igen, bara för att se den hoppa ur igen efter första tramptaget. Får dit kedjan igen och låser fast cykeln vid första bästa träd. Hittar igen sju Hitta ut-kontroller.
Och sedan cyklar jag hemåt. Med väldigt försiktigt trampande och genom att gå uppför en del av den tuffaste backen lyckades jag mot förmodan att komma hem utan att kedjan hoppade igen. Nu gäller det bara att komma ihåg att sträcka den tills nästa gång cykeln ska användas.
Fredag 18 juni
Man hinner bli orolig för mindre.
Fotboll Sverige-Slovakien. 1-0 till Sverige efter Forsbergs straff. Två minuter har gått av extratiden. Då blir jag tvungen att stänga av TV:n. Jag hade ju klipp-tid. Tio minuter senare var jag nere på stan. Ingen badar i fontänen nedanför Rådhuset. Nåväl, det var ju bara en gruppspelsmatch, så folk kanske prioriterar annat, trots värmeböljan. Passerar Brända Bocken. Visst många gula tröjor. I alla fall tillräckligt många för att ge Tegnell hicka. Men verkar inte stämningen lite dämpad. Inget berusat Sverige. Inga high fives.
Så det var med en lättnades suck som jag från frisörstolen äntligen fick chans att kolla slutresultatet och konstatera att resultatet hade stått sig. Och ett stort steg mot åttondelsfinalen hade tagits.
Onsdag 30 juni
En minisemester tillsammans med bror med målet Arjeplog. Vi snirklades oss med hjälp av GPS via Bygdsiljum och Burträsk till Norsjö. Före sent upptäckte vi att vi missade delmålet Kalvträsk. Men Norsjö var ett trevligt substitut med an vacker träkyrka, ett hembygdsområde med ett skidmuseum och ett jaktmuseum och inte minst goda våfflor.
Sedan gled vi förbi Malå och därifrån drog vi i riktning mot Slagnäs och sedermera Arjeplog. Gjorde ett själsbefrämjande stopp vid sjön Övre bastuselet utanför Ljungby (dock inte den småländska varianten, det lappska Ljungby består väl kanske av fyra hus).
Något senare fick jag en påminnelse om att det i dessa trakter finns andra djur än älgar att oroa sig över på vägarna, då en strören hade förirrat sig upp på vägen. Sammanlagt fyra av dessa såg vi i närheten av vägen. Hur många vi inte såg vågar jag inte tänka på.
Väl i Arjeplog har vi tagit in på Hotell Kraja, fantastiskt beläget på en halvö i Hornavan. Och dagen till ära bjöds vi också på en fantastisk sol och jag inmundigade en fantastisk röding.
