Torsdag 1 juni

Om man någon gång tvivlar på att det är idag den årliga brännbollsturneringen med medföljande brännbollsyra går av stapeln, behöver man bara gå ut och bedövas av det kyliga och ostadiga vädret. Någon gång måste det väl hänt, men kan inte minnas i så fall när, som paraply och/eller långkalsonger inte ha varit en nödvändighet på denna helg. Och det saknar betydelse att tillställningen flyttat fram några veckor, kylan liksom kommer efter. Frågan är om det finnas möjlighet att stämma de som låg bakom beslutet att köra brännbollsfesten i början av juni i stället för mitten av maj.

Den utan jämförelse kallaste pilsner jag druckit intogs ett år då festligheterna flyttat ner till centrum. Kommer ihåg att the Commitments, så där fem-sex år efter filmens segertåg, var huvudattraktionen på scenen som byggds upp på Rådhustorget och efter gågatan och Storgatan (om jag minns rätt), en hade man placerat typiska festivalattribut som försäljning av langos och öltält. Jag och kompisen tog oss huttrande fram till ett av öltält, beställde en stor stark som levererades i en genomskinlig plastmugg. Och jag lovar, det var inte njutbart. Att jag inte ådrog mig frysskador på fingrarna då är nog mest tur.

En av de första bilderna av min syster med sin blivande make togs på tävlingsområdet troligtvis något år tidigare än ölfadäsen. Naturligtvis har två paraplyer en huvudroll på detta foto.

Och så har det fortsatt. Varje gång jag kan konstatera att till helgen är det brännbollsdags i Umeå så har sommaren gjort halt och gått och gömt sig under någon mossig sten.

Men på ett sätt är det ju trösterikt med traditioner som håller i sig och att även dagens ungdom får känna sig delaktiga i denna kalla historia. Men hade arrangörerna vidhållit att kristi himmelfärdshelgen var en perfekt helg för brännboll hade jag kanske kunnat se fram emot några varma försommardagar i helgen, men icke…