Lördag 2 juli

På stan hörs ljuset av V-åttorna. Och själv inledde jag dagen med ett besök bland motivlack och chopprar på Umeå bikeshow. Så den här helgen är det motorentusiasterna som tagit över stan. Men nu är det Alice Cooper på stereon och lugnet på altanen som gäller. Lite mer min stil, kanske. Inte minst eftersom jag hittade en belgisk vete-öl i kylen.

Kan också konstatera att det oväder som SMHI hotade med tydligen inte nådde ända upp till Västerbottens kustland. Men den värsta värmen har dock lagt sig. Gud ske lov ska jag kanske säga. Jag trivs i lägenhet, men den konstruktionen är inte riktigt optimal när man försöker hitta svalka.

Fredag 8 juli

Och så var det semester. Firade med att lufsande i 3-4 kilometer söka kontroller i skogarna runt naturreservatet Kont och sedan en tysk vete-öl på altanen.

Men annars fanns det många tecken på att jag egentligen skulle ha stannat under täcket idag. En sömndrucken Nilsson tappade matlådan i golvet innan jag hann lägga ner den i väskan. Resultatet – fullt med spaghetti och köttfärssås upplandat med krossat glas på golvet.

Sedan gick det ovanligt trögt på jobbet, flydde därifrån redan strax före tre med förklaringen att jag skulle ta en timmes friskvård (jo orienteringen). Och tror du inte att det sprang en svart katt över vägen i Stöcke. Som tur var efter utförd orientering (det gick så pass bra med den att jag egentligen inte utnyttjade hela den friskvård jag hade förutsatt mig. Men skvallra inte för chefen…. Nu ska jag ägna mig åt lite strykning. Förhoppningsvis utan att bränna upp huset.

Onsdag 27 juli

Dags för en lite oplanerad roadtrip. Igår bokade jag in boende på en hälsingegård i Näsviken (som för mig mest är känt för Tomas Brolin). Och idag bar det iväg. En hälsingegård låter ju trevligt. Och det kan vara trevligt att låta Toyotan arbeta lite också. Och trevligt, om än blåsigt var det att avnjuta dagens första kaffekopp med Höga Kusten-bron som kuliss.

Frägsta hälsingegård utanför Näsviken visade sig drivas av en italienare med svenska rötter och en filippinsk fru. Jag fick ett rum på nedre botten med krypavstånd till restaurangen. Där beställde jag under kvällen in en tvårättersmeny med två glas passande vin (ett glas vitt och ett glas rött). Till förrätt var det gudomliga ostar, fantastisk salami och inte minst lokalproducerad Mozzarella. Tydligen hade min värd även ett finger med i spelet när det gällde det närliggande mejeriet.

Till huvudrätt serverades förstås pasta med ett vackert italienskt namn. Sagolikt. Och jag blev så inspirerad att jag avrundade kvällen med husets sorbet och en kopp gräddig cappuccino.

Torsdag 28 juli

En dag i fåglarnas tecken. Dagen började underbart med att jag innan frukost tog en morgonpromenad runt hälsingegården och där träffade jag på ett stort antal tuppar, säkert närmare tio stycen, som förhöjde den lantliga idyllen med att springa runt vid hälsingegårdens omålade byggnad som tydligen agerade bostad åt ägarna. Då och då hördes ett tydligt kuckeliku, dags att vakna.

Senare, när jag hade anlänt till Gävle, ja, jag skulle till och med snart lämna mi gamla hemstad, satt jag med M och intåg en capuccion och en halloncheesecake på Espressohouses uteservering. M tycker sig se någon massa som föll ner från skyn och funderade om de kråkfåglar som höll till ovanför oss sket på oss. Nja, det kan väl inte stämma, tyckte jag och vi hittade heller ingen fågelskit i närheten så… Men jag hann bara börja slappna av efter den händelsen då en stor blaffa träffade min T-shirt. Rakt på ölmagen. Efter att snabbt ha hjälpligt rengjort t-shirten stirrade jag upp mot taknocken. Och där såg jag den misstänkte. Eller egentligen bara bakdelen av denne. En kaja av värsta sorten. Jag förflyttade mig snabbt till en stol längre ut mot torget samtidigt som jag förbannade alla jävla kråkfåglar. Som efter den aktuella händelsen även hade mage att slå sig ner bland borden för att tigga till sig kvarlämnade bullar och kakor.

Mellan dessa händelser hade jag ätit frukost ute i det fria på hälsingegården, hört gårdens ägare berätta om gården och hur det kom sig att han, en italienare uppväxt utanför Rom, och hans filippinska frå slagit sig ner i en hälsingegård utanför Näsviken. Sedan hade jag satt mig i bilen och dragit en sväng in till Näsviken, hittat en trevlig badplats, men inte den fotbollsplan som blivit berömd som Tomas Brolins första hemmaplan.

Drog sedan iväg i riktning mot Gävle. I Söderhamn gjorde jag en avstickare till utsiktstornet Oskarsborg. Inte minst lockad av en skylt som hintade om att det skulle gå att få sig en kopp kaffe där. Det visade sig dock att detta var falsk marknadsföring. Något café eller annat matställe fanns inte där, i alla fall inget öppet. Däremot ett torn och en fantastisk utsikt över staden. Tornet var dessutom öppet så jag kunde genom att vandra ganska många trappsteg förbättra utsikten genom att ta mig till tornets topp.

Framme i Gävle mötte jag upp tjejerna E och O. O, en bestämd dam på drygt ett och ett halvt år och E hennes enligt egen utsago, ganska trötta mor. Det blev ett kärt återseende som innehöll intagandet av grillspett på en kolgrillsrestaurang i Stenebergsparken och efterföljande idrottslek i parken. Gott, roligt och mycket trivsamt. Parkbesöket avslutades med att O fick för sig att hon skulle bada i den damm som finns i parken. Med kläderna på.

Så jag ledsagade sedan de två damerna till deras lägenhet på Brynäs, tog avsked med förhoppningen att vi snart skulle ses igen och drog ner mot stan för att sammanstråla med M som just var i färd med att avsluta sin arbetsdag. Hur detta möte slutade har jag ju rudan berättat och sedan satt jag mig i Toyotan och åkte ut på motorvägen på väg söderut. Där höll jag förresten på att få en blodig revansch på kråksläktet, där en kamikaze-skata plötsligt fick för sig att landa mitt i mitt körfält. Men denne upptäckte den framrusande toyotan i grevens tid och lyckades i grevens tid lyfta igen. Men det kan knappast skilt mer än en halvmeter mellan bilens kylare och skatans stjärtfjädrar.

Målet för dagens resa var Bergshamra varv, mitt smultronställe i världsalltet, tillika min mors barndomshem. Efter att med gps-ens hjälp (?) lyckats styra bilen på den kanske närmaste vägen, man lång ifrån snabbaste vägen genom Roslagens småvägar kom jag dit vid halv nio-tiden och möttes av det sedvanliga härliga lugnet och dessutom morbror J som med buss tidigare under dagen tagit sig dit från den kungliga huvudstaden.

Fredag 29 juli

Varvet, solsken och sommar. En oöverträffad kombination. Idag fick jag njuta av denna igen. Efter att av morbror fått en genomgång av husets egenheter och vad som gjorts och vad som bör åtgärdas så tog vi en promenad ner mot bryggan och ut mot varvet. Vi hann inte långt innan vi stötte på varvsägaren själv och tillsammans med honom tog vi oss till varvskontoret där vi kunde njuta av den utställning (mestadels gamla foton) som satts ihop till varvets 100-årsjubileum som firats tidigare denna sommar. Hittade bland annat en bild där min far och mor fanns med – och även, kunde jag efter en stunds betänketid konstatera, min syster M. Troligen i ettårsåldern. Det fanns även bilder frånarbetet som en konstnär gjorde i en av varvets byggnade med att skapa gubbar till Vasamuseet, se bilden. Dock kunde min mors kusin G som vi sprang på bland utställningsmontrarna berätta att dessa gubbar numera inte fanns på museet utan i en lokal i en lokal ovanför turistbyrån i Nävekvarn.

Efter lite förfriskningar så vidtog dagens kraftansträngning, eller intervallträning. Ett stort antal nedkapade och kvistade björkar skulle fraktas från bryggan till vedbacken. En sträcka på kanske 200 meter – i uppförsbacke. Tufft för en otränad kropp. Men vad gör man väl inte för en väntande kaffekopp.

Nu sitter jag på syrrans altan i Trångsund efter att ha kryssat mig ut på Kungsholmen för att släppa av morbror J och sedan med GPS-ens hjälp lyckats tråckla mig ut på E4:an för vidare färd till Trångsund – där pizza

och öl väntade.

Lördag 30 juli

Idag bär det ut i skärgården med segelbåt. Ett förhoppningsvis avkopplande sätt att runda av sommarsemestern anno 2022. Jag tänker mig koppla av så pass att jag inte tar med mig datorn ut. Så denna korta rapport blir därför månadens sista inlägg. Höres.