April21

Söndag 4 april

Närturismen lär frodas. Och nationalparkerna och andra utomhusbesöksmål upplever ett rejält uppsving i coronans spår.


Vilket jag tog fasta på och igår på påskafton färdades jag de dryga fem milen från Hillmanskroken, via dödens väg, riksväg 56 till Gysinge, och för att ta en stärkande promenad in i Färnebofjärdens nationalpark. En trakt som för mig annars mest varit förknippad med mygginvasion, så ska stället besökas skulle det kanske vara den här årstiden innan myggorna riktigt fattat att det snart är sommar.


Jag parkerade bilen vid Gysinge herrgård och vandrade över Dalälven till Mattön och följde vandringsslingan öster om landsvägen. Målet var Sevedskvarn och huvudentrén in i nationalparken. Vandringen är cirka fyra kilometer och en fantastisk och växlande naturupplevelse. Redan bron över Dalälven bjöd på en fantastisk upplevelse för syn och hörsel. Och sedan följde en vandring förbi urskog, älvängar och våtmarker passeras och hela tiden har man Dalälven som sällskap. Svor bara lite över att jag bara tagit på mig joggingskorna, Men jag lyckades komma fram till mitt mål torrskodd.


Väl framme tog jag fram det medhavda kaffet, lutade mig mot en kraftig tall och njöt an älvens sceneri. Njutbart värre. Och jag ondgjorde mig inte ett dyft över att de två borden som fanns i anslutning till den närliggande bilparkeringen var ockuperade av några barnfamiljer. Mitt läge i närheten av flodstranden var helt perfekt. Som att uppgraderas till första klass på flyget.


Sedan återvände jag till Gysinge via vandringsslingan väster om landsvägen. Även denna vandring är bra och lite mer kuperad. Men skulle ni bara gå en väg så skulle jag rekommendera den östra slingan. När man lämnat nationalparken gick en stor del av promenaden efter en skogsväg som troligtvis nyttjades av någon närliggande bonde.

Väl tillbaka mötte jag en kyckling på cykel som glatt hälsade Glad påsk. Försökte fånga det förvuxna djuret på bild, men då strejkade kameran. Visade sig att jag någon gång under slutdelen av min promenad lyckats låsa zoomobjektivet.


Nåväl, ingen vits att gråta över spilld mjölk, tänkte jag och slank in till den öppna Bruskhandeln och köpte en folköl, en sockerdricka, lite te och en burk fikonmarmelad. När jag sedan rullade hemåt var jag riktigt nöjd över min dag. Efter kanske en halvmils färd mot Hedesunda, såg jag något gult på mötande körbana. Min vän kycklingen hade tydligen varit och vänt någonstans i fjärran. Så jag tryckte till Toyotans signalanordning, fock en uppskattad vinkning till svar och jag tänkte att det faktiskt var ett riktigt gott infall, detta att dra till Gysinge en påskafton i covid-tider.


Tisdag 14 april

Igår stod det däckbyte på min kalender. Klockan 16.30. Och jag har ett specifikt minne av att jag varit inne och beställt tid. Men förvirrande nog kom ingen påminnelse från Vianor om detta. För det brukar det ju komma? Eller?


Funderade över om kanske deras kontaktuppgifter på mig var fel. Var det inte ett liknande läge ifjol? Och då hade jag ju funnits i deras listor. Måste vara fel på deras kontaktuppgifter. Men å andra sidan kommer ju alltid deras första mejl fram. Det som innehåller en bokad tid som man vet inte passar och som dessutom är alldeles för tidig.


Nåväl, med ett förundrat uttryck dök jag i alla fall upp på däckverkstaden och funderade om jag hade tid där. Damen i kundmottagningen meddelade att hon i alla fall inte kunde finna mig. Ok, jag funderade om det skulle gå att boka en tid nu istället.


- Ja, 11,30 i morgon, skulle det passa.


- Javisst, med en lite förlängd lunch skulle det fungera, så tid bokades.

Hade inte mer än kommit hem förrän ett påminnelse-sms dök upp. Men jag var fortfarande förvirrad. Där stod nämligen 11,45.


För att vara på den säkra sidan tog jag fram ett medelvärde och dök upp på Vianor 11,37. Förklarade min förvirring för damen i kundmottagningen och hon kom ju ihåg mig.


- ja se på … replikerade hon. Vad hände här?


Nåväl jag kunde i alla fall köra in min bil och låta däckingenjörerna utföra sitt jobb. Rutinerna under corona-säsongen sa dessutom att jag inte kunde lämna bilen, så efter tio minuters telefonsurfande en halvmeter uppe i luften kunde jag backa ut från verkstaden och återvända till jobbet – alltså hem till lägenheten.


Söndag 18 april

Joggandes har jag slitit mig runt Hemlingbys 2,5 km-spår Om man undantar den andra hälften av den branta backen som avslutar slingan så höll jag mina ben i joggingmode, alltså vad jag brukar kalla löpning.


När jag gravt andfådd sedan slog mig ned på ett av räckena som finns på i närheten av spårcentralens utegym. Efter att ha pustat ut en del så tittar jag planlöst på min mobiltelefon och blir genast hånad det allra grövsta. Telefonen kunde nämligen meddela att den hade identifierat 19 minuters promenad. Kanske dags att byta telefon…


Onsdag 28 april

Hur kan man bli så trött? Vaknade för tidigt på grund av en välfylld blåsa. Arbetsdagen fylldes av mejl i massor. Och när det var ags att stänga av datorn och vandra ner till stan för att fixa frisyren slog klubban till ordentligt. Det var nästan så att jag riskerade att somna när jag tvingades kisa mot den motsol som ledsagade mig på vägen mot centrum.


Nåväl, håret blev klippt, jag kämpar med tvätten och börjar piggna till. Troligen blir jag alltför sen i säng i kväll också…