Februari2021

Måndag 1 februari

Första februari – kanske dags att dansa ut julen då? Tur att det i mitt fall inte är alltför betungande.


Två stycken figuriner föreställande tomtar (säkert något som följde med en inropad låda på någon auktion). En korsstygnskarta med tomtemotiv (tror det är morsans verk). Samt istället för en ljusstake, en julbild i konstsmide med ledlampor (den är inköpt på Åhléns, det är jag säker på).


Och nu åker det hela ner i förrådet med förhoppning att de om 10 månader plockas upp igen till en värld som lämnat covid-eländet bakom sig.


Söndag 7 februari

Jo, jag vet. Vallningstejp och nysnö går inte ihop. Och det kombinerat med medfödd dålig teknik och likaså medfödd dålig balans samt coronaform så är det bara att konstatera. Detta var jobbigt. Men också härligt och välgörande.


För första gången på säkert över två år hade jag lastat in mina skidor bak i Toyotan för att ta mig till Gavlevallens skidspår i Sätra. Solen sken och tack vare den nysnö som fallit senaste veckan så var utemiljön julkortslik. Jag bara måste ut.

Dock hade jag hoppats på att kommunen skulle ha pistat spåren. Men när jag kom fram till spårcentralen var spårutrustningen översnöad. Visst var det spår runt om 2,5-kilometersspåret, men detta spår var fabricerat av folk som var mer morgontidiga än jag. Nu märkte jag ganska snabbt att detta blir besvärligt. En liten omfördelning av vikten gjorde ofrånkomligt att skidorna högg fast. Inte helt ovanligt gjorde det att Nilsson gick i backen.


Men om man undantar att höger knä fick sig en törn så var det välgörande. Bara att hoppas att det nästa gång glider lite bättre.


Fredag 19 februari

Likheten mellan mig och Armand Duplantis är att vi bägge ha känningar i baksida lår. Hans känningar är nog orsakade av högkvalitativ träning. För mig är det nog tvärtom. Undrar lite om mitt hemmakontor börjar på att ta ut sin rätt. Jag, som innan man blev hemskickad på grund av den här pandemin brukade ägna en stor del av dagen stående vid mitt

skrivbord, har nu fått tillbringa mina dagar sittande ty mitt köksbord är inte höj- och sänkbart. Funderar på om jag är på väg att få sittsår. Att tro att det handlar om en sträckning är att ha för stpor tillit på min fysiska aktivitet för närvarande.


I och för sig kanske det finns ytterligare en likhet mellan mig och unge herr Duplantis. Vi försökte båda hoppa höjd i trädgården på barndomshemmet. Men medan jag hade en snes (stör för sädeskärvar, men även i hässjor) i händerna och en träribba, så tror jag att han hade, för akktiviteten mer anpassade attiraljer.