Februari20

Lördag 1 februari

Det är första februari och termometern står på 7,9 grader. Plus. Och i morse spöregnade det. Vad är det med denna vinter. Visst hade viu lite snö i december. Tror att det faktiskt låg kvar flera dagar. Funderar dock på om de hann spåra upp stadens skidspår. Jag är osäker om jag ens upplevde en sådan här snöfri vinter under mina fem år i Halland.


Och nu går man bara och väntar på att vårblommorna ska blomma och björkarna slå ut. Så troligen kommer vargavintern snart.


Söndag 2 februari

Tack gode gud för ungar.  

                                                                                     

Efter gårdagens försök att maxa 1,5 km (något som höll på bli min död) , så lufsade jag idag 5,2 km. Vilket gick något bättre, kanske tack vare att jag gick vissa sträckor.


Men när jag flåsande kommit längst upp på Staffansbron bestämde jag mig för att försöka springa sista halvkilometern hem. När jag närmade mig brofästet så mötte jag fyra ungar i kanske tioårsåldern. Tydligen inspirerades en av de fyra, en tjej så pass mycket att hon tog sats och mötte mig springande, i betydligt högre tempo än vad jag hade, trots att hon hade uppförsbacke. När jag passerade undslapp hon sig att ”det går bra”. Själv kunne jag bara flåsande konstatera att det går tungt.


20 meter senare mötte jag de övriga tre i skaran. Och då fick jag en high five av grabben som gick närmast.

Efter detta möte var det aldrig tal om att jag inte skulle klara av de sista 500 meterna till Hilmanskroken 8. Kunde ju inte med att göra ungarna besvikna. Förstår nu lite mer idrottsutövare som talar om publiken som det där som får en att plocka ut den där sista dropparna ur reservtanken.


Måndag 3 februari

Peppar, peppar ta i trä.


Men nu verkar det som närmare två veckors frustration är över. Telefonterrorn som jag drabbats av de senaste två veckorna (se text den 22 januari) verkar vara över. I fredags kom det två samtal plus ett som min varningsapp påstod kunde vara ett potentiellt bedrägeri.


I lördags och söndags var det helt tyst, men eftersom det även var tyst förra söndagen (även bedragare kanske vill ha helgledigt) så vågade jag inte ropa hej riktigt.


Men nu har jag upplevt även en tyst arbetsdag, så nu är förhoppningarna stora att någon korkad person därute fattat att här fanns det inte mycket att hämta.


Lördag 8 februari

Rödlöken skulle finhackas. I en sekund av okoncetration slant kniven och tog med sig en del av tumnageln. Blodvite uppstod och med några raska steg tog jag mkig till toaletten, där jag hittade plåster i toalettskåpet.


Återigen kan jag konstatera att tillverkarna av plåster inte kan ha funderat på möjligheten att den plåsterbehövande skulle vara ensam vid skadetillfället. Och att dessutom risken att skadan skulle sitta i något finger inte är helt försumbar. Snarare tvärtom.


För att kunna komma åt plåstret med enbart en funktionell hand är stört omöjligt. Och att sedan fästa plåstret är nästan ändå svårare, inte minst eftersom blodflödet gör att man försöker avlägsna överskottsblodet under en rinnande kran.


Vilket gör att det självhäftande klistrets funktion reduceras, för att inte sägas helt försvinner.


Denna gång gick det åt fyra plåster innan jag lyckades fästa ett av dessa på tummen. Dock inte bättre än att även detta plåster lossnade när jag skulle duka fram middagen.


Måndag 10 februari

Coronaviruset i all ära. Men den ständiga halvförkylning jag dras med – vad är det? Efter att jag i början av januari drog på mig en förkylning som till och med tvingade mig stanna hemma en fredag så har den liksom aldrig riktigt släppt taget. Dn har legat i bakgrunden som en påminnelse om min egen dödlighet. Och värst verkar det vara måndagar. Har provat att motionera under helgen – resultatet, en måndag med halsont.


I helgen provade jag stiltje. Var bara ut och slängde soporna. Resultat, en måndag med allmänt taskig känsla.


Fredag 14 februari

Alla hjärtans dag – i brist på annan att slösa min kärlek på, så fick min cykel en ny cykelslang. Och nu hoppas jag att den inkontinens som den svarta Rexen lidit av under vintern ska vara över.


Samtidigt har den ju fått jobba ovanligt mycket det här året. Den sedvanliga vintersemestern har uteblivit om man undantar några veckor i december. I stället har semestervikarien, min vintercykel, fått stå och samla damm i garaget. Snön och kylan har ju uteblivit.

 

Måndag 17 februari

Aldrig får man vara riktigt glad. Tog i morse ut cykeln och konstaterade glatt att, cykelslangen verkade hålla luften. Alltså hade varken jag eller fälgen skavt hål på slangen under monteringen. Något jag av erfarenhet vet kan hända.


Så lite lättad gled jag iväg mot jobbet. Men när jag kom till backen upp på Staffansbron var det klippt. Det bara small till och sedan hoppade kedjan av. Trots att jag är säker på att jag kollade kedjespänningen extra noga när jag satte dit hjulet igen.


Men jag skyller på Dennis. För medskyldig till hela kedjefadäsen. För fastsatt i kedjeregionen satt även en av de grenar som det senaste dygnet med vindens hjälp förflyttats från ett träd till gator, gräsmattor eller som i mitt fall cykelvägar.


Hur som helst var det nu bara att vända om parkera cykeln i garaget och ta sig till jobbet medelst apostlahästarna.


Onsdag 19 februari

Sista inlägget om min cykel på ett tag. Hoppas jag. Idag överraskade jag nämligen mig själv genom att lyckas sätta den hoppade kedjan på rätt plats på under kvarten. Detta trots att den lossnat från den stora klingar och att kedjeskyddet gjorde sitt bästa för att hålla mina fingrar på utsidan. Men nu hoppas jag att min vintercykel kan ta sommarsemester.


Lördag 22 februari

För andra dagen i rad väcks jag av att ett ösregn piskar mot fönsterluckor och balkong. Funderar ett tag på om det ens är lönt att gå upp. Men urinblåsa och magsäck säger att jag nog måste. Så efter toalettbesök, tekokning och brödrostning slår jag mig ner framför TV:n och tittar på Tjejvasan.


Tydligen har inte Dalarna heller något vinterväder att tala om. I ett strilande regn tar sig damerna fram i vattenfyllda spår.

Och utanför spåret finns bara blåbärsris och faktiskt vissa gröna gräsmattor. Men i princip ingen snö.


Undrar lite hur spåren ska klara sig till nästa helg. Det ska ju köras Öppet spår, Nattvasa, Ungdomsvasa och säkert ytterligare några lopp innan det är dags för det stora Vasaloppet. Där ju syrran är anmäld och jag tänkte övervaka. Har dessutom ju beställt hotell i Tällberg.


Lite hopp ger väl dock väderrapporterna som talar om lite kallare väder och i alla fall minusgrader nattetid.


Måndag 24 februari

Basket – en sport som jag kanske ser någon match under OS. Och något inslag i Sportspegeln. Men idag såg jag i stort sett en hel match. Och det visade sig att det var ordentligt spännande. Sverige mötte Turkiet i ett närapå fullsatt Globen. Och efter ett fantastiskt skytte i 38 effektiva minuter avslutades matchen med skärrade svenskar och slarvande turkar. Men framförallt svensk sjupoängsseger.  Tydligen överraskande…


Tisdag 25 februari

Idag var första gången vi på jobbet hade ett materiellt möte på en tisdag. Detta möte har alltid legat på en onsdag tidigare, men nu är detta ändrat.


I hockeyallsvenskan spelar man i princip bara matcher onsdagar och fredagar och möjligtvis en och annan lördag. Idag möter Björklöven Västervik. På en tisdag.


Denna kombination gör att jag vid flertalet tillfällen kommit på mig själv att tro att det är onsdag idag. Och det blev inte bättre av att min Toyotaverkstad skickade en påminnelse om att jag hade en servicetid för Toyotan. På torsdag. Brukar inte dessa påminnelser komma e dag innan. I detta fall borde det vara på onsdag…


Så nu försöker jag samka all mental kraft för att inte gå upp lite tidigare i morgon, köra bilen till service och börja fundera på om de serverar pannkaka på restaurangen vid jobbet.


Onsdag 26 februari

Ibland är det skönt att behöva ta beslut själv. Har ju haft en resa till Japan bokad om ganska precis en månad. Därför har jag följt rapporteringen om coronavirusets framfart lite extra intresserat den senaste tiden. Japan har väl inte tillhört de hårdast drabbade länderna, men landet har ju vissa kontakter med Kina. Och avståndet mellan länderna är inte oöverkomlig.


Men det är inte för min egna hälsas del jag varit lite orolig. Utan mer en rädsla över att viruset skulle lägga en grå dimma över den fantastiska upplevelsen en resa till ett exotiskt land kan innebära. För hur kul är det om alla man möter har ett vitt munskydd i fejset och att man får en febertermometer i pannan så fort man ska gå in på en offentlig inrättning?


Så jag beslutade idag att jag skulle skicka ett mejl till researrangören, mest för att höra hur läget gällande denna resa är.

Men researrangören förekom mig. När jag loggade in på min mejlserver så låg nämligen ett mejl från researrangören och väntade. De hade tagit beslutet att ställa in resan. Tydligen hade många oroliga resenärer hört av sig och det hade även kommit in en del avbokningar. Kändes som ett klokt beslut och för mig är det inga hard feelings. Trots att det nu är andra resan i rad med samma researrangör som blir inställd. Förra gången var det Dominikanska Republiken och då berodde det på för få anmälda.


Men nu får jag ju i stället chans att följa Björklövens kamp för att kunna nå SHL. Får hoppas att den sagan slutar lyckligare än Japanresan.


Torsdag 27 februari

Jag åkte till Valbo för att köpa en byrå – kom tillbaka med en lampa. Men jag är ganska nöjd ändå.


Bakgrunden till det hela var att Mio hade skickat på mig ett presentkort på 300 kronor. Detta presentkort skulle kapitaliseras senast den 6 mars. Så det började bli ont om tid. Och visst hade de några byråer som jag kunde acceptera. Men jag drabbades av det stora vankelmodet. Skulle jag välja den snygga träbyrån med många, men alltför små, lådor. Eller skulle jag välja den grå mer alldaliga byrån med tre lådor. Eller skulle jag helt enkelt strunta i byrån och istället köpa det läckra soffbordet med en bordsskiva av återvunnet trä.


Det blev alltså en lampa. Vilket inte är så illa. Sedan jag möblerade om har jag upptäckt att min sänglampa står i vägen. Inte minst när jag ska bädda.


Nu var ju priset på lampan 599 kronor och eftersom den nedre gränsen för att utnyttja presentkortet var 600 kronor så inköptes också tre galgar och en pumpflaska för flytande tvål.