dator

Jag har blivit med dator.

   Detta är inte ett självklart konstaterande. Faktum är att jag och datorerna inte alltid har varit de bästa vänner. Snarare tvärtom. Vi har gärna tagit en omväg för att slippa mötas.

Vår bekantskap började i gymnasiet. Jag hade kommit in på naturvetenskaplig linje, en linje som vid den här tiden var uppdelad i tre inriktningar, allmän, som jag gick, miljö och då data.

Men även vi som valt bort datavarianten skulle under en temavecka invigas i datorernas hemligheter. Det var basic och pascal (programeringsspråken på modet vid den här tiden) som gällde. Och jag förstod absolut inte ett dyft.

Datanissarna talade i lyriska ordalag om denna nya leksak och jag skakade uppgivet på huvudet. Insnöade nördar var benämningen som bäst beskrev dessa filurer.

Väl hemma beklagade jag mig för min mor ”Det där med dator var då något jag aldrig skulle syssla med”. Ett uttalande som jag har fått äta upp många gånger sedan datorerna gjorde sitt intåg på tidningsredaktionerna. Min moder har ett gott minne.

I takt med att vi tvingats ihop mer och mer har mitt förhållande till datorer blivit mindre frostigt. Ja, ibland rent av lite kärleksfullt. Att surfa runt världen på Internet eller att kunna kolla in lokala nyheter hemifrån Västerbotten känns fantastiskt.

Men fortfarande är jag lite skeptisk om datorernas förträfflighet. En, enligt mig själv, hälsosam skepticism. Ibland verkar det i debatten som om IT ska lösa alla världens problem. Arbetslöshet, miljöförstöring, krig och världssvält.

Och visst finns alla möjligheter. Men enbart om tekniken används rätt. Och erfarenheten är att då storkapitalet använder nya tekniker fullt ut är det mest för att tjäna/spara pengar. Kvantitet går före kvalitet. Nya dataprogram sätts in i produktionen mest för att kunna banta organisationen. Och informationsteknologin riskerar att utöka klyftan mellan i-land och u-land.

Så visst finns det fog att inta en viss kritisk hållning till datorernas förträfflighet. Men som nybliven datorägare tänker man inte så mycket på detta. Det är nog med problem att hitta rätt bland alla finesser som finns nerladdade på min dator.

Och bara att lyckats få igång skrivaren visade sig vara en konst. Inte minst på grund av att jag först bara hittade den digitala versionen av instruktionsboken. Och där var punkt fem (av tio) ”Stäng av datorn”. Vilket gjorde att jag snällt fick memorera punkterna sex till tio. Och om mitt minne är lika bra som min mors vet jag inte, men skrivaren gick igång med ett skorrande ljud som i mina öron mer lät som en gammal amazon precis innan den skär ihop alldeles.