April20

Onsdag 1 april

April, april… Men verkar det inte vara ovanligt få aprilskämt i år. Coronan har tagit över. Dessutom är det väl en känsla att åsikten på det största tidningsredaktionerna är att en seriös nyhetsmedia ska inte syssla med aprilskämt.


Annat var det på min tid då en stor del av redaktionsmötet gick åt att komma på ett bra skämt. Erkänner dock att det inte var min starka sida. Och fortfarande är min fantasi för dålig.


Men som sagt – i år verkar det vara extra lugnt. I mitt instagramflöde så påstod Miss Li att hon skulle börja med fotboll igen, då spelningarna dessa tider var få. Men jag är skeptisk.


Torsdag 2 april

Med chock och rädsla i blicken tittade jag över parkeringen på Hemlingby köpcenter. Visst har man hört att butiker fått svårigheter i coronans spår. Men de sa ju på TV förra veckan att Systembolaget hade noterat ett uppsving i försäljningen sedan virusets ankomst. Tydligen hamstrar svensken alkohol också.


Men likväl där systemet tidigare låg möttes jag av nedfällda aluminiumpersienner och stängda dörrar. Och den gröna skylten var nedplockad. Nu var det riktig kris hann jag tänka där jag stor med två av Viking Lines tygkassar i näven.

’Då tittade jag till vänster. Där, på fel sida om Arken Zoo, tornar sig den gröna skylten upp, större än någonsin. Hjärtat sjunker till ro i bröstet igen. Och jag tänker – att den flytten kom överraskande. De hade ju nyss byggt ut deras gamla lokaler… Men uttrycket ”nyss”är nog relativt. Det kan handla om tio år eller nåt.


Måndag 6 april

Möjligtvis har väl en enstaka frilansartikel och något kåseri författats hemma på någon gammal dator. Men idag var första gången jag rent officiellt arbetade hemifrån. Orsaken var naturligtvis covid19-situationen.


Verkets anställda i Solna, Göteborg och Malmö har i mångt och mycket jobbat hemifrån i upp till tre veckor nu. Men i slutet av förra veckan gick en appell ut även till oss lantisar. Personaltätheten skulle minska. Riktlinjen var att varannan anställd skulle ha sin bas hemifrån.


Eftersom jag mestadels har mejltjänstgöring i veckan så blev jag en av dem som skulle verka hemifrån. Tanken var att det var bättre att de med telefonpass gick till jobbet även om det faktiskt fungerar bättre än jag trott med att ringa via datorn.


För att få rätt känsla började jag dagen med att gå till jobbet. Vilket i mitt fall innebar en 20 minuters promenad till Fjällbacken och tillbaka innan jag slog mig ner vid mitt köksbord där lurar och laptop hade fått sällskap med min gamla plattskärm som visade sig fungera bra som komplement.


Vad som fungerade sämre var ju arbetsplatsens ergonomi. När jag efter att jag stängt datorn för dagen och efter att jag lagt fläskkarrén för marinering tog en promenad till jobbet (vad bakvänt detta blev då, men min arbetsstation behövde kompletteras) så protesterade kroppen rejält. Inte minst strax under vänstra skulderbladet gav sig den misshandlade kroppen till känna.  Och jag berättade inte för kroppen att den skulle möta samma behandling två dagar till. Och det är bara denna vecka.


Tisdag 7 april

Efter två dagar på en kontorsstol som fastnat i sitt lägsta läge fick jag nog. Efter att arbetstiden tog slut gled jag iväg till IKEA för att investera. Det visade sig att kontorsstolar är en storsäljre dessa dagar då i princip hela landet ska jobba hemifrån. Stolen jag hade sett ut på nätet skulle finnas kvar i sju exemplar enligt uppgift. När jag kom fram till plocka självlagret så var alla sålda, så det fick bli lyxvarianten istället. Förhoppningsvis gör denna att jag fortfarande har en fungerande rygg då livet har gått tillbaka till det normala.


Torsdag 9 april

Sommarpjucksen på och en rejäl tvätt. Bilen har fått sin omvårdnad idag som plåster på såren när nu jag fyllde den med skrot bara för att chockad konstatera att återvinningen hade stängt. Vid närmare studie av återvinningscenteralens hemsida visade det sig att man tydligen öppnade först klockan 12 denna dag. Inte ofta jag faktiskt är för tidigt ute.


Söndag 13 april

Som jag redan förklarade i torsdagens inlägg så har jag varit i behov av ett besök på återvinningsanläggningen på Sörby. I torsdags öppnade de ju av någon anledning först klockan 12. Den gamla frågan om vad det gör i banken efter tre kan nu bytas till funderingen vad gör de på återviningscentralen torsdagar före 12?


Långfredag och påskafton var det stängt, men idag hade man öppet igen. Mellan 10 och 15. Och denna gång kollade jag öppettiderna ett par extra gånger och jag drog iväg efter kaffet så där en halv två. Tänkte att kanske den värsta rusningen lagt sig då. Ack vad jag bedrog mig.


Att påsken på återvinningsanläggningen är som helgen före jul för detaljhandeln visste jag. Folk har ägnat de senaste veckorna åt att röja på tomten och göra det fint inför den kommande säsongen. Buskar ska klippas, naturtomter ska röjas, häckar ska beskäras, löv ska krattas och mindre (ibland även större) reparationer ska utföras. Och alla åtgärder ger ordentligt med skräp av allehanda slag som ska släpas till tippen.


Allt detta visste jag. För även för den heltidsarbetande Nilsson är påskhelgen en lämplig tid att släpa dit trasiga grejer som jag samlat ihop under vintern. Ändå blev det en chock då jag svängde runt kröken till gatan som leder förbi anläggningen. För redan kanske 25 meter innan infarten fick jag ställa mig på bromsen och tålmodigt ställa mig bakom ett rislast på färd mot sista vilan.


Samtidigt drabbades jag av en rejäl deja vu. Hade  jag inte varit med om detta förr. Och hade jag inte författat några rader om detta i bloggen också. Och mycket riktigt, efter ett letande bland gångna års inlägg i mars och april (vilket torde täcka forna tiders påskar) och en del minnen som fick mig att småle, hittade jag ett inlägg från den 16 april 2011.


Tydligen hade chocken varit lika stor då, och tydligen var jag lika mycket varnad. Skillnaden mellan då och nu verkar vara att detta år hade anläggningen öppet på påskafton.





Tisdag 14 april

Visst, det blåste rejält igår. Så mycket att jag vägrade gå ut. Men kan verkligen synen utanför min franska balkong vara ett resultat av detta.


Vid parkeringen tillhörande grannhuset har det som brukligt är stått en p-skylt med uppgifter om parkeringsregler. Möjligtvis har det varit någon form av belysning också. Jag minns inte.


För nu står den inte där längre. Den ligger raklång in mot gräsmattan.


Kan det verkligen varit blåsten som tog den? Visst blåste det, men så mycket? Alternativet skulle ju vara att någon kört ned den, men även detta skulle krävt en ganska rejäl kraft. Och vem har den farten inne på en parkering? Mystiken tätnar.'


Lördag 18 april

Shop til you drop… Jag kommer ihåg en tid då man köpte en telefon. År efter år stod den inkopplad i telefonjacket och väntade på att  få göra rätt för sig. Och det var en telefon och inget annat än en telefon.


Numera är en telefon nästan minst av allt en telefon. Det är en kamera, en dator och en kontaktyta. Ett utalag av den allra senaste tekniken. Köper man en telefoin måste den vara utrustad med det allra senaste. Ja, i själva verket är ett försälkjningsargument att den har någon funktion som ännu inte är lanserad.


Min gamla Samsung S8 börjar bli sliten. Tacka för det, det är nästan fyra år sedan som jag köpte den. Lite repad display och fingeravtrycksigenkännaren fungerar bara när den själv vill. Vilket är väl så där bar femte gång.

'

Till slut blev lockropen för svåra att stå emot. Så idaq slog jag till. Det som avgjorde var att Samsung tydligen har tagit sitt förnuft till fånga och flyttat tillbaka fingeravtrycksavkännaren från platsen i närheten till kameralinsen till nedre delen av framsidan.


Och efter att ha haft en S4 (ligger kvar i nån låda nånstans), en S6 (stulen) och nu senast en S8, gör jag nu plötsligt ett skutt till S20. Ska vara förberedd för 5G, vad nu det innebär. Vet inte om jag kommer att få någon nytta av det, men enligt de recensioner jag löst så verkar i alla fall kameran vara något i hästväg. Och sånt lockar


Torsdag 23 april

Igår hämtade jag ut den. Min nya mobiltelefon. Efter att ha ägt en Samsung 4 (finns faktiskt kvar någonstans), Samsung 6 ) stulen, trots ett knallgrönt fodral) och Samsung 8 (numera degraderad till väckarklocka) gör jag nu ett jätteskutt till Samsung 20. Vet inte riktigt vad som hände med Samsung 11-19, men det finns kanske e tanke med det hela. Kanske har lanseringsåret 2020 något att göra med det hela.


Hur son helst är denna längre och tunnare än föregångarna. Lite som en höjdhoppare ungefär. Dessutom förberedd till 5G. En teknik som inte lanseras än.


Fredag 24 april

I onsdags ny privat mobiltelefon (jag är i och för sig inte betrodd med en jobbmobil, inte i behov av en heller om jag ska vara ärlig) och idag fick jag en ny dator till jobbet. Så den senaste tide har jag gjort mitt för att hålla elektronikbranschen under armarna.


Skulle i och för sig hellre hålla resebranschen under deras armar, men vad gör man i det uppkomna läget… Det är bara att vänta och se. Längtan efter att resa har aldrig varit större än denna tid, då man de facto inte kan resa.


Söndag 26 april

Sverige har ju som bekant valt en något mildare väg i kampen mot coronan än andra länder. Detta ska nu ha lett till att rika personer från andra länder på något sätt lyckas ta sig till Sverige för att gå på restaurang eller till frisören.


Men är det verkligen så att vi svenskar rör oss ute i det fria lika mycket som förut?  Vid ett besök i Hemlingyspåret idag började jag fundera på om det kanske till och med var mer. I och för sig var det ju söndag, i och för sig var det mitt på dagen och i och för sig låg det en grushög på några a parkeringsplatserna. Men det var ju inte så att det rörde sig om en fantastisk vårdag. Och som sagt – överallt pumpas det ut budskapet ”stay home”.


Men jag tror jag aldrig varit med om att parkeringen var så välfylld. I själva verket tog jag den näst sista platsen. Och när jag lufsade runt 2,5-kilometersspåret kunde jag konstatera att det inte var lätt att få tag på en grillplats denna dag.


Och jag tror inte alla som njöt av korvgrillning över öppen eld var rika utlänningar…


Onsdag 29 april

Maj Sjöwall är död – Den kvinnliga halvan av duon Sjövall-Wahlöö som skrev kanske fortfarande den bästa av alla fantastiska svenska deckarserier, nämligen den om Martin Beck och hans kollegor på mordkommissionen.


Jo, jag har läst alla deras böcker – och jag planerar att inom en inte allt för lång framtid ha lyssnat på samtliga ljudböcker i serien.


Men de är egentligen inte detta som jag tänker på när jag funderar på det hela. Inte heller att corona-epidemin tillfälligt fick masa på sig när det gällde toppnyheten på Text-TV. Utan det är det faktum att den sörjande familjen kände sig tvungna att meddela att Sjövall INTE dog i sviterna av Convid. Så långt har det alltså gått. Men jag kan meddela att det faktiskt dog folk innan Covid också – och det lär nog även dö en del efter Covid.


Torsdag 30 april

Premiären i orienteringsskogen avklarad. Jag är glad att de på grund av det där viruset beslöt att köra tävlingen utan tidtagning.


Det gick väl ganska bra inledningsvis, men runt kontroll 6 började benen att tacka för sig. En kontroll senare gjorde sig den gamla krigsskadan i det högra knät sig påmind. Min fart på slutet hade varit genant för en 80-åring. Vintern har tydligen varit hård.


Och då har jag inte nämnt orienteringen. Även det gick bra inledningsvis, men när jag inte hittade kontroll 3 lyckades jag utan att leta hitta kontroll 4. Tog ut kompassriktningen och tog mig de dryga 100 meterna till kontroll 3. Hittade den då utan problem. Och då skulle ju inte kontroll 4 vara något problem, jag hade ju redan varit där- Så det där med kompassriktning och att staga var ju överflödigt… Att jag aldrig lär mig. ASpringer lite för kort, börjar snurra runt. 10 minuter senare hittar jag en kontroll, kontroll 3… Ny kompassriktning och jag hittar kontroll 4 utan problem.


Men med lite träning kanske jag ska få till det.