vinprovning


Hur är färgen på glas ett. Vitt, jo, det klarade vi alla, men sen då. Och hur doftar det? Smakar det inte lite äpple?

Jag har för första gången i mitt liv bevistat en vinprovning. Med stigande förväntan hade vi arbetskamrater placerat oss runt ett bord för att få en inblick i denna outforskade värld med sitt poetiska fikonspråk.

Själv är jag en fullständig novis när det gäller vin. Kan möjligen skilja ett torrt vitt vin från ett sött, men att avgöra om det har en doft av jordgubb eller jasmin reder jag inte ut.  Och detta beror inte på att jag aldrig dricker vin. Ett gott vin kan ju som inget annat förgylla en god middag.

Egentligen är det konstigt att jag inte skaffat mig mer kunskap om vin. För mitt intresse för andra alkoholhaltig drycker är stort. Och innan nu länkarna, Anonyma Alkoholister och socialsekreterarna börjar ringa måste jag med skärpa påpeka att mitt intresse inte innebär en fickljummen vodka på en parkering utanför något danspalats, eller tio stora stark på kvarterspuben.

För mig ligger alkoholintresset på ett - vad jag tycker - mer sofistikerat plan. Dessa drycker är så mycket mer än vilket procenttal det står på etiketten. Det är kultur. Att lyssna på en skotsk whiskydestillatör som talar om den dryck han tillverkar är lika med att få en historisk folklivsskildring. En odyssé bland hemliga recept, gamla släktingar och historiska sägner.

För fem-sex år sen reste jag och en kompis runt i Skottland under tio dagars tid. Vi hann med fem olika destillerier. Kan tyckas lite overkill. Tillverkningen av whiskyn var ganska likartad vid de olika destillerierna. Men det fanns alltid den där lilla skillnaden. ”Vattnet tar vi från det berget. Det gjorde de redan på farfars fars tid. Inget annat vatten skulle fungera.”

Och samma vördnad för den egna produkten går igen på vingårdarna i Frankrike. Men ändå, medan jag har kastat mig över litteratur och hemsidor som handlar om skotsk whisky har mitt intresse för vinproduktionen varit ljumt. Har helt enkelt inte kommit in i vinkännarnas värld.

Jag tror det beror på namnen. För medan jag utan problem kan rabbla 20-30 olika single malt-whisky, så börjar det snurra när olika vinsorter diskuteras. Och jag verkar inte vara ensam om detta problem, för när provledaren berättar vilket vin som fanns i de olika glasen, så är det Systembolagets varunummer, och inte namnet, som vi blir uppmanade att skriva ner. Eftersom han till vardags jobbar på bolaget, vet han att genomsnittskunden aldrig ens försöker rabbla upp det långa och besvärliga namn som står på etiketten.  Numret duger gott.

Det skulle aldrig hända med whiskyn. Där gör vi allt för att lyckas uttala de skotska namnen - som om det skulle vara något lättare...