millenniumfest

 

Nu är vi snart där. Vid midnatt, natten till lördag lämnar vi detta årtusende bakom oss i ett regn av smällande raketer och champagnekorkar. Hummern, gåslevern och den ryska kaviaren ska då vara uppäten och en ny tid ska börja. Vi ska helt enkelt fira med vårt livs party, antingen vi befinner oss i Laholm, London eller Honolulu. Glädjens tid är här.

Eller… Ibland känns det som om baksmällan kommer ovanligt tidigt detta nyår. Ibland verkar det som om de enda vettiga här på jordklotet är de som har anslutit sig till vägra millennium-klubben.

Att de kommersiella krafterna misstagit sig på hur mycket pengar det skulle gå att göra på detta årtusendeskifte står helt klart. Millennieresorna kanske inte slumpas bort, men de är i alla fall inte dyrare än resorna förra året. Många restaurangbord riskerar att gapa tomma eftersom de flesta inte vill betala upp till ett par tusen kronor för en supé med dans och av den väntade champagnebristen till nyår blev intet. Visst har det sålts fler flaskor än tidigare år, men än går det att få tag på smakrikt bubbelvatten på landets systembolag.

Själv slits jag mellan önskan att göra något extra av den här nyårsnatten och viljan att natten enbart ska vara det vanliga gemytliga nyårsfirandet, där man umgås med de man tycker allra bäst om.

Det ska ju direkt sägas att jag inte är de stora festernas man. Att trängas bland en massa för mig okända personer och genom ett påklistrat tjo och tjim visa hela världen hur roligt man har det gör mig bara vimmelkantig. Det brukar alltid sluta med att jag sjunker ner i ett hörn och från att ha varit en av skådespelets många statister förvandlas jag till att uppbära åskådarens roll. Därför har jag inte varit så där översvallande entusiastiskt när det i kamratkretsar framförts vilda idéer på en stor nyårsfest i en hyrd lokal. Kalla mig gärna tråkig, men så är jag.

Och jag tror det är fler i kamratkretsen som haft denna tråkiga inställning, för nu ser det ut att bli som vanligt. Ett tiotal personer i varierande åldrar som äter gott, dricker gott (visst, något extra glas champagne lär väl smita ner) och snackar skit. Kanske håller jag ett nyårstal (har missat två år i rad nu) och några pyrotekniska hemmabyggen, som i vårt fall i huvudsak brukar bestå av tomtebloss, finns också med i planerna. Och att sedan avsluta det hela med en promenad efter tolvslaget är heller inte någon omöjlighet.

Sedan är det bara att återvända hem för att se om alla tekniska prylar fungerar även under 2000-talet.