leksaker

 

På klädaffärerna härskar retrotrenden och en tv-apparats design skiljer sig inte alltför mycket från de man köpte på 1970-talet. Men vill man verkligen upptäcka att tiderna förändras ska man gå in i en leksaksaffär.

Jovisst, legokartongerna finns fortfarande där och monopolspel står ännu på inventarielistan. Men nu är det andra leksaker som fångar barnens intresse.

Denna upptäckt har jag mer och mer irriterats över sedan jag blivit morbror. Och ytterligare en påminnelse fick jag när jag häromdagen tog mig in till stadens leksaksaffär i jakt efter en present till Williams 5-årsdag.

Min tanke var att titta på någon teknik- eller kemilåda. William har nämligen ända sedan babystadiet varit oerhört fascinerad av teknik och hur allt fungerar. Från att trycka på lampknappar till att bygga dammanordningar i sanden. Troligen kommer han redan vid åtta-årsåldern kunna trimma en moped (något hans morbror fortfarande inte kan) och detta teknikintresse är något att uppmuntra. Tycker i alla fall jag.

Nu visade det sig att det inte var alltför lätt att hitta dylika leksaker. Kemilådorna verkar ha gått ur produktion för länge sen (av säkerhetsskäl?) men en tekniklåda lyckades jag hitta på något som måste betecknas som leksaksaffärens bakgård.

Det som en gång ingick bland en ung grabbs verkliga önskepresenter har nu förpassats till avdelningen för barn som är lite annorlunda. För att komma dit måste man först kämpa sig genom ett sortiment som gjort en amerikansk vapenhandlare avundsjuk. Och skulle inte de verklighetstrogna automatvapnen, perfekta för kvarterets stundande vattenkrig, falla barnet i smaken, så finns ju alltid de skräckinjagande dataspelen med namn som Combat och Airforce att tillgå. Skjut ihjäl så många fiender du kan så får du megabonus.

Nu är inte jag någon rabiat ”antivapenleksaksförespråkare”. Även jag hade väldigt roligt med min knallpulverpistol när jag var liten och nån plastig vattenpistol ingick nog också i min arsenal. Men ibland undrar jag om det hela håller på att gå överstyr. Frågan är till vad vi uppfostrar våra pojkar (mestadels) egentligen.

Någon annat som ändrat sig i leksaksaffären är tv:s inflytande. Redan innan du går in i affären möts du av figurerna från Disneys senaste film. Och sedan fortsätter det med Björne, bananer i pyjamas, Lattjo Lajban samt Rummel och Rabalder.

Sånt kan jag inte minnas existerade under min tid som leksakskonsument. Som tur var. Tänk bara. Storpotäten som gosedjur och Staffan Westerberg som robot med blinkande ögon och mekanisk röst.

Jag ryser.