klockradio

 

Det är 19 år sedan nu som morsan kom ut i trädgården och berättade att hon hade fixat ett litet rum i Umeå till mig. Jag hade redan avverkat ett år av min gymnasieutbildning och under detta år högljutt klagat över att behöva åka de fem milen in till staden bara för att plugga fysik och matte.

Om det var mitt gnäll eller bara en önskan att få ut mig från huset, som gjorde susen vet jag inte, men min glädje var oförställd. Nu var det läge för fest (berättade jag dock inte för morsan), men först skulle ju bohaget fyllas med allehanda atteraljer. Möblerat var det redan, men allt annat som tillhör basutrustningen i ett hushåll måste införskaffas. En sommar fylld av besök på lumpbodar, auktioner, affärer och inte minst vår egen vind följde.

Men detta var 13 flyttar sen. Och då har jag inte räknat med två folkhögskolesejourer och ett år i gröna kläder på ING 3 i Boden. Utrustningen i mitt hushåll har successivt bytts ut. Och naturligtvis kompletterats en hel del. En möblerad etta har bytts ut till en omöblerad tvåa. Kalopsen på burk har bytts ut mot chilligrytor och italienska pastasåser.

Men det finns sju saker som har följt med under alla dessa 13 flyttar, sju saker som numera har fått ett otroligt affektionsvärde, samtidigt som jag vet att om jag skulle hitta dessa på en loppmarlnad i dag, skulle jag inte betala många kronor för dem.

Dessa sju saker är tre djupa tallrikar, tre flata dito samt en klockradio.

Tallrikarna kom i min ägo vid en missionsauktion och de kostade mig den ofantliga summan av tio kronor. De är lite kitschiga. Gröna till färgen och i ett slags glasmaterial som antagligen är framtagit av FOA. Okrossbart och med största säkerhet också skottsäkert. Och naturligtvis är det detta faktum som gör att jag fortfarande har kvar samtliga sex. För de har åkt i golvet ett otal gånger.

Konstigt nog gäller detta också för klockradion. Så att den fortfarande fungerar är ett mysterium. Den är också ett bevis för att det inte bara vi människor som kan självläka. För efter några år med ideliga besök i golvet, så slutade radiodelen att fungera. Klockan och oljudsväckningen var det inget fel på, men försökte jag ratta in P3 möttas jag bara av ett intetsägande brus.

Men så, efter flytt nummer åtta, började det åter strömma skön musik från apparaten. Jag gjorde inget särskilt, men plötsligt bestämde sig klockradion för att musikstrejken skulle vara slut.

Den kanske kände på sig att jag redan hade börjat titta efter en ny klockradio...