1999

Alla pratar om det. Tidningar, TV och hela städer räknar ner och man kan till och med köpa klockor där man på sekunden kan avläsa hur länge det är kvar.

Jag tänker förstås på millenniumskiftet. Det ska firas ordentligt. Det MÅSTE bli en fest utöver det normala. Alla andra nyårsaftnar ska blekna bort som simpla nachspiel i jämförelse.

Och talar vi inte om millenniumskiftet, så är det själva året 2000 som är centrum för vårt intresse. En ny tidsålder står för dörren. Ibland undrar jag över om vi kanske är på väg att ändra vår tideräkning. Istället för det mossiga före och efter Kristus, så ska vi skriva före och efter millenniumskiftet.

Men i all denna hysteri har jag en stilla undran. Vart tog 1999 vägen? Som en utfryst högstadieelev kom det till oss för några veckor sedan. Trots att nyårsafton var den stora välkomstfesten för det nya året så talade vi hela kvällen om nästa fest. Den för klassens populäraste elev - År 2000.

Tala om mobbning.

Och mobbningen fortsätter i den grå vardagen. Vi talar om 2000. Antingen med värme – ”vilket år det blir. Aldrig kommer vi att uppleva något liknande. Vi ska vara tacksamma över att vi får leva underdetta nya millennium”. Eller då inväntar vi år 2000 med skräck – ”Blir det svart då, slår datorerna tillbaka mot vårt välfärdssamhälle”.

Men nu är det dags att vi tar vårt sociala ansvar och erkänner 1999:s egenvärde som ett fristående år och inte bara som den startsträcka under vilken vi ska lära oss stava till millennium.

Vad är det som säger att inte 1999 blir vårt livs mest fantastiska år. Året då allting gick vår väg. Och vrider man på det hela är ju också 1999 ett historiskt År. Det gamla millenniets sista.

Själv har jag börjat 1999 med att fira min brors 30-Årsdag och mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag. Sedan har jag ju återigen tagit plats i Laholms Tidnings redigeringsstol. Så visst har 1999 fått en rivstart.

Och det finns ingenting som tyder på att året inte skulle fortsätta i den andan.

1999 är också året då domen faller över Bill Clinton och hans amorösa äventyr med fröken Lewinsky och de året då de fifflande EU-kommisionärerna ska bytas ut. Dessutom ska Sverige kvalificera sig till fotbolls-EM. SÅ visst händer det stora saker även detta år.

Men det är inte därför vi ska skänka 1999 en extra tanke. Utan helt enkelt därför att 1999 har varit ett utfryst, mobbat och bortglömt år. Ett år som ingen talar om, ingen bryr sig om, men som ändå består av 365 dagar som de flesta andra år. 365 dagar som, om vi vill, kan innehålla det där lilla extra av vad vi kallar livskvalitet.

Och för er som ännu inte är helt övertygade och fortfarande går och räknar ner till nästa nyårsafton kan jag påminna om att det är resan som är målet värt.