November2009

Söndag 1 november

Det bjöds på vildsvin, fläskfilé, lamm och kyckling. Platsen var en bygdegård i den hälsingska tassemarken. Sovplats var ordnad i en annan del av den hälsingska tassemarken. Så frågan uppkom, hur fasen skulle man tas sig från tassemark 1 till tassemark 2 mitt i natten en allahelgonsdag? Luktar svarttaxi på lång väg.

”Vi tar bussen” sa min kompis, vars föräldrar bodde i tassemark 2. ”Den går utanför bygdegården klockan 20 i två”.

Bussen????, sa jag tvivlande, eftersom jag av erfarenhet vet att det i betydligt folkrikare trakter brukar vara stört omöjligt att få en lönsam busslinje fungera mitt i natten.

Och ännu mer tvivlande blev jag då min kompis berättade att vi till och med måste göra ett bussbyte i Bollnäs. Det gick alltså i alla fall två busslinjer mitt i den hälsingska höstnatten.

Och min förvåning blev ännu större då det stod klart att bussen som gick från Bollnäs i riktning mot Ljusdal var mer välfylld än ett japanskt tåg i rusningstrafik. Tydligen hade det varit något Halloween-hålligång på diskoteket Tranan och traktens hela kader av 18-20-åringar verkade vara på väg hemåt efter en till synes trevlig afton. Dessutom hade nog något mer moget ställe också hade en tillställning. För ett gäng väl beskänkta medelålders hälsingar höjde både medelåldern och ljudnivån i bussen. Om det beror på vikande hörsel eller helt enkelt sämre ölsinne vet jag inte, men fulla 40-åringar överröstar fulla 20-åringar varje dag i veckan.


Tisdag 3 november

Av någon anledning får jag då och då ett mejl från Globen. Där gör de reklam för framtida arrangemang, men mejlet som dök upp i slutet av förra veckan (och som jag läste för några minuter sedan) innehöll även en platsannons. Globen sökte extrapersonal till sitt servicecenter. Ingenting konstigt med det egentligen. Det underliga var sättet de lanserade tjänsterna. Det var inte tal om att man skulle skicka en ansökningshandling och inte ens en intresseanmälan. Istället gick ansökningsproceduren under beteckningen audition (!). De ordnades två auditions, då man hade chans att komma och presentera sig.

Det stod inget i annonsen om vad man skulle ha för kvalifikationer och inte heller om de hade lånat in juryn från Idol. Ej heller framgick det om man förväntades sjunga en bit. Men på något sätt får jag känslan att kvalifikationerna vägde lätt mot ett fördelaktigt utseende. Och även fast det i annonsen står att de välkomnar både yngre och äldre sökande, så undrar jag om inte den övre gränsen går vid 37.


Onsdag 4 november

Först trodde jag de bara glömt att hissa flaggorna idag. Men snart stod det klart. OK-stationen på Söder hade slagit igen portarna. Jo, man upptäcker mycket när man är ute och promenerar.

Nu gör det väl inte så mycket för mig att OK-stationen lagts ner. Vill jag nödvändigt använda OK-kortet då jag snurrar på Söder kan jag ju åka in till Tanka-stationen. Där brukar bensinen dessutom vara billigare.


Fredag 6 november

Ett besök på tippen kan innebära en viss separationsångest. Den där spruckna muggen och de slitna byxorna har ju varit med ett tag. Och visst känns det lite konstigt att slänga de lite slitna, men fullt funktionella skåpluckorna.

Och det tog inte lång tid innan det stod en liten dam framför mig och undrade hur jag kunde slänga så fina luckor. Med en sådan fin list på.

Att jag nämnde något om att de nu äntligen skulle få ro, och att även de luckor jag nu hade var lika fina, hindrade inte henne att kasta lite ilskna blickar åt mitt håll. Det var nästan så jag började tro att jag skulle ha lyckats sälja dem till henne om jag bara hade frågat – och om jag inte redan hade kastat hälften av luckorna i containern för trä.


Lördag 7 november

I serien ”småsaker som kan göra Nilsson rosenrasande” har vi idag kommit till skräp i kundvagnar. Egentligen kan man tycka att det inte är någon big deal, men jag blir rasande på att komma till kundvagnsparkeringen bara för att upptäcka att den som haft vagnen före mig inte orkat, inte tagit sig tid till eller helt enkelt skitit i att plocka bort skräpet som återstod efter deras shoppingrunda.

Oftast är det väl kanske bara en fruktpåse som det visade sig att de inte behövde, men idag var det betydligt mer. När jag kom till vagnparkeringen såg jag snabbt att två av de tilltänkta vagnarna (de står i fyra rader) saknade den nödvändiga hållaren för självscannerpistolen. Jag har en gång tagit mig runt en storhandling utan denna hållare och jag lovar – det var besvärligt.

Så jag hade alltså två möjliga vagnar att välja mellan, båda med ett rejält lager med papper i botten. Drygt bottenfylla, som min far skulle ha sagt. Jag tog muttrande den där det verkade minst skräp. Från min upphöjda position såg jag väl två-tre likartade reklamblad och en plastpåse. Jag styrde kosan mot närmaste papperskorg och lite äcklad sträckte jag ner handen mot det blöta papperet (jo, det har regnat i Gävle idag…). Bara för att finna att jag tagit ett fast tag i ett bananskal i begynnande förruttnelse. När jag sedan lyfte på reklambladen (nu kunde jag räkna till åtminstone fyra) rullade två pappersmuggar fram, förvånande nog var de faktiskt tomma. Tydligen hade vagnens tidigare brukare fått för sig att ha picknick i korgen.

Men kanske är det bara jag som har varit i överkant sur idag. För när jag senare rullade hemåt fick jag nästa utbrott. Strax innan jag skulle passera infarten till återvinningscentralen kastade sig en kombi ut i motsatt körriktning och passerade mig med rusande motor. Eftersom jag låg i 60, hastighetsgränsen var 50, det var 50 meter till ett rödljus och att kombin med bägge hjulparen passerade en heldragen linje, ilsknade jag till (behöver jag säga att här har vi också något som platsar i ovan nämnda serie). Jag la mig på tutan och troligen också utförde några obscena gester. Det hela blev inte bättre av att den numera framförvarande fartdåren troligen hade ett dimljus som han glömt/skitit i att stänga av. Och att kombin dessutom precis som jag svängde vänster mot kvantum och sedan tog vänster i rondellen mot Brynäs gjorde inte saken bättre. Förhoppningsvis lyckades jag genom att med beslutsamhet ligga efter den i mitt tycke kriminelle bilisten, få föraren att skita på sig. Färden genom Brynäs blev i alla fall förvånansvärt laglydig. Och jag antar att han drog en suck av lättnad då jag, istället för att svänga höger vid kvarterskiosken svängde vänster. Själv återvände jag, rejält bländad, till min lägenhet för att lugna ner mig med några telefonsamtal.


Måndag 9 november

Apotek har sålts. Inget konstigt med det egentligen. Det är ju helt i linje med alliansens ideologi. Men en av de största nya aktörerna på apotekmarknaden heter Kronans droghandel. Vem tusan kom på det namnet?

Första tanken var att bantningen av antalet regementen nu till slut drivit det en gång i tiden så stolta svenska försvaret att slå sig på knarklangning. Och är det verkligen en slump att en departementssekreterare sitter häktad för grovt narkotikabrott? Jag tror inte det. Knarkskandalen går djupare in i maktens korridorer än vad man kan tro.

Men skämt å sido. Vem hade sådan dålig språkkänsla??? Ja, jag vet att apotek heter drugstore på engelska. Men ändå… Troligen har man anlitat samma översättare som översätter manualer till vissa tekniska prylar och sedan extraknäcker för att ta fram de här översättningsprogrammen på Internet.


Tisdag 10 november

Vissa dagar ska man ju helt enkelt inte gå upp.

Dagen började med att jag lyckades tippa omkull frukostbrickan med resultat att köket sprutlackerades av fil. Och om jag inte varit en sådan plikttrogen man skulle jag då ha vänt om, klätt av mig och dragit täcket långt över huvudet och stilla inväntat morgondagen.

Sedan höll jag på att göra samma sak under lunchen. Lunchlådan ställdes för nära bänkens kant och den började sakta tippa mot golvet. Men jag räddades av mina förvånansvärt snabba reflexer (den plocken hade Tre Kronor behövt i Karjala Cup i helgen). Allt under överinseende av en häpen skara arbetskamrater.

Nåväl lunchen tog slut och då jag återvände till min arbetsplats, lyckades jag med konststycket att låsa mitt behörighetskort till datorn. Jag slog fel kod tre gånger, innan jag fattade att jag slog fel. Och då var det ju liksom för sent.

Till slut var dagen slut och jag skulle parkera min cykel i cykelförrådet. Då fastnar nyckelns yttre spets i låset samtidigt som dörren glider igen. Resultat: en lätt demolerad nyckel. Och det var endast tack vare ett milt våld och vissa smedstalanger som gjorde att jag lyckades få upp lägenhetsdörren.


Måndag 16 november

Jo, det var sol under fredagsmorgonen – i kanske två timmar. Så någonstans ovan molnen måste den finnas. Men den verkar ha tagit ordentligt kompledigt.

Jag har tillbringat fyra dagar i Stockholm. Och som sagt var såg jag väl solen i två timmar. Annars var det mulet disigt och så ett sånt där finfördelat regn som man egentligen funderar om det är regn. Men som man blir så förbaskat blöt av.

Under lördagskvällen vandrade vi från Sturehof till Oscarsteatern. En promenad på kanske 20 minuter, men efter dryga tre timmars hängande i Oscars garderob var min rock fortfarande blöt. Ja, till och med morgonen efter verkade den något fuktig.


Torsdag 19 november

Jag blir förvirrad. Under flertalet år har jag bombarderats av förståsigpåare, experter och vardagspoliser med informationen att den rondellkörning jag lärde mig i bilskolan är förlegad. Man ska överhuvudtaget inte blinka då man kör in i rondellen har man sagt mig. Blinkar gör man när man kör ur den och om man byter fil under rondellkörandet. Mycket motvilligt har jag tagit emot denna tunga kunskap. Och med föga framgång har jag försökt – verkligen försökt – ändra min rondellkörning.

Men idag dök en reklamfolder (eller samhällsinformation som den officiella benämningen är) från Vägverket upp i min brevlåda. Denna har det, för en regnig torsdag i november, malplacerade namnet Vintergatan.

Som vanligt börjar jag läsa denna tidning bakifrån (tror det beror på att jag alltid hoppas finna någon seriestripp där). På folderns sista sida finns en liten undanskymd text med rubriken ”Så blir det mer flyt i rondellen”. Och i första stycket stod detta att läsa ”Använd blinker och visa vart du ska innan du kör in i rondellen, och visa med blinker när du tänker köra ut.” Alltså på pricken den rondellkörning jag lärde mig i körskolan. Inte konstigt jag blir förvirrad.

Men nu kan jag med gott samvete ge upp försöken att lära om. Allsmäktiga Vägverket har talat.


Fredag 20 november

Vad gör banken med mina betalorder? Håller kanske Swedbank på och betalar av sina baltiska skulder genom att låta mina betalningar försvinna i ett svart hål?

Ja, tanken har verkligen föresvävat mig idag. Det började med att snickaren som monterade in mina köksluckor ringde och på klingande finlandssvenska förklarade att han inte fått betalt av mig. Och sista betalningsdag var ju förra veckan.

Det kan inte stämma, sa jag. Eftersom jag vet att tidpunkten för min betalning påverkar tidpunkten för när hantverkaren kan få ut sina ROT-pengar från Skatteverket betalade jag nämligen den räkningen direkt. Utan att vänta på förfallodagen (och detta är inte vanligt, när det gäller mig - inte en dag för tidigt är mitt motto). Men några 4 950 kronor hade han inte sett till. Däremot fanns det en post på 5 950 kronor. Kunde det vara min?

Jag checkade mot min Internetbank och kunde konstatera att nej – det hade dragits 4 950 kronor – inte ett öre mer. Och vi kom överens om att chansen att banken skulle vara så generös att de som extra bonus betalade ut en tusenlapp var liten. Oavsett hur bra kund man är.

Medan att jag fortfarande funderade på detta åkte jag förbi bilprovningen för det årliga konditionstestet av min Avensis. Där är ju mycket automatiserat nuförtiden. Bland annat ankomstregistreringen. Jag knappade in registreringsnumret och möttes av ett besked att betalning görs till personalen i samband med att man får ut besiktningsprotokollet. Betalningen??? Men den gjorde jag ju genom nätet för kanske två veckor sedan, tänkte jag frustrerat. Och då dök den ovan nämnda tanken om att kanske nu mina betalningar används för att täcka kreditförlusterna i Baltikum.

Dock åkte jag in i besiktningshallen, fick min bil besiktad (ingen anmärkning) och hämtade ut mitt besiktningsprotokoll. Och ingen personal försökte avkräva mig några 300 kronor. Så tydligen måste det redan ha varit betalt. Trots allt.

När jag kom hem började jag tänka på min käre snickare igen. Jag ringde min telefonbank och kollade. Jo, betalningen var genomförd. Och alla siffror stämde. Snickaren borde ha fått sina pengar. Och även den grabb jag talade med på Swedbank höll med om att chansen att Swedbank skulle kasta tusenlappar omkring sig i bonus till sina kunder var liten (bonus är väl förbehållet bankcheferna, skulle jag tro).

Slog då en signal till den finske snickaren och han kunde då glatt meddela att han också varit i kontakt med sin bank – och nu hade han funnit pengarna. För visst var det dessa 5 950 kronor det gällde. Det var bara det att det samtidigt som min betalning tydligen kom en annan betalning – självklart på 1000 kronor. Dessa betalningar hade banken helt sonika fått för sig att slå ihop. Dessutom utan att meddela det meddelande som tillhörde respektive betalning.

Så nu kan jag lugnt luta mig tillbaka, hälla upp fredagsgroggen i förvissningen om att jag har en nybesiktad bil, mina bankaffärer clearade och en lugn helg framför mig.


Lördag 21 november

22290 kronor. Plus någon form av elarbete/rörmokeri för diskmaskinen. Det blev notan för mitt senaste inköp – nämligen nya vitvaror till köket.

Ja, jag har varit på shoppingrunda idag. En diskmaskin, en spis och en kyl/frys blev resultatet. En Elektro Helios (diskmaskinen), en Siemens (kyl/frys) och en Gorenje (spisen). Och nerprutat en dryg tusenlapp. För att inte tala om att försäljaren (han imponerade inte) lyckades lova priser för hemkörning/installation, som han egentligen inte hade rätt att lova. Men sagt är ju sagt, konstaterade hon som hade hand om hemleveransbokningar.

Det enda som oroar mig är att det var omöjligt att få tag på en spis som var 85 cm hög. 90 är standard. Men det får jag väl ta.


Tisdag 24 november

Det här med att köpa spis är tydligen inte så lätt. Idag ringde MediaMarkts försäljare upp mig och berättade att den spis av märket Gorenje som jag hade bestämt mig hade gått ur sortimentet. Tydligen hade slovenerna (Gorenje är ett slovenskt märke) slutat tillverka just denna modell. Men de har en ny modell som ser likadan ut, fortsatte försäljaren. Skillnaden var att den nya modellen hade stektermometer och lita mer krimskrams (försäljarens ord). Är du intresserad av att få den till samma pris?

Svar: JA.


Onsdag 25 november

Efter idogt kämpande har jag till slut lyckas ta död på min vattenkokare. I alla fall har jag gjort den ordentligt medvetslös.

Problemet med vattenkokaren har alltid varit att det varit för lätt att komma åt ”on-knappen”, eller för den delen glömma slå av den. Allt detta spelar ingen roll om man har vatten i kokaren. För när vattnet kokar upp slås kokaren av automatiskt. Problemet är när kokaren är tom. Plötsligt skapas det ingen vattenånga, denna ånga som är nödvändig för att kokaren ska slås av.

En gång stod den faktiskt en hel vecka och torrkokade under det att jag var på en semestertripp. Tydligen var det sista jag gjorde innan jag lämnade hemmet att komma åt ”on-knappen”.

Idag var det dags igen. För att spara lite plats på diskbänken flyttade jag den tomma kokaren på dess bottenplatta. Förra gången jag använde den hade jag tydligen inte låtit vattnet koka upp. Kokaren började alltså ganska omgående torrkoka. Denna gång handlade det inte om en vecka, snarare fyra sekunder. Men det räckte tydligen, nu hade den fått nog. När jag senare skulle koka varmvatten till riskoket, så började i och för sig kokaren lysa. Det var bara ett problem. Vattnet blev inte varmt. Så det kanske är dags för en investering igen. För har man vant sig vid vattenkokare, känns det otroligt primitivt – och energislösande - att koka vatten på plattan.


Torsdag 26 november

Idag plockades elljusstakarna fram på jobbet. Några tomtar fick också se dagens ljus. Samtidigt har man nu tänt granen ute på gården. Så det går inte att kämpa emot längre. På söndag är det 1:a advent och som vanligt kommer december att gå med rasande fart.

Troligen tvingas även jag att söka mig ner till förrådet och leta rätt på mina julsaker. Vilket innebär en elljusstake, två små tomteljusstakar och en av mor tillverkad korsstygnstavla.


Lördag 28 november

I morgon är det första advent, idag såg jag årets första (?) semlor på Café Madam i Valbo och nästa vecka förväntar jag mig se midsommarstänger, svenska flaggor och kräfthattar på stan. Och kanske är det så att det vi uppfattar som 2009 års julskyltning egentligen är 2010 års julrusch. Och det vi tyckt vara ett uselt novemberväder, egentligen är ett uselt aprilväder. Ja, fan tro´t.


Hem