oktober2005

Umeå fredag den 14 oktober 2005

Det är avhoppens tid. Efter att vänsterpartiet tidigare i år drabbats av massflykt från partiet i allmänhet och partistyrelsen i synnerhet har nu turen kommit till partifamiljens nyaste medlem Feministiskt initiativ. Den senaste i raden av avhoppare är kanske den mest kontroversiella av alla Fi:s medlemmar, nämligen Tiina Rosenberg. En lesbisk akademiker och genusforskare som lär ha fällt kommentaren att alla kvinnor som ligger med män är könsförädare, Det lustiga med Rosenberg är dock att det verkar vara väldigt få som hört hennes mest kontroversiella uttalanden, men det är väldigt många som hört hennes motståndare berätta vad hon har sagt. Dock har jag aldrig hört henne tagit avstånd till ovan nämnda uttalande, vilket ju i och för sig bevisar att någon riktig politiker skulle hon aldrig ha blivit. För meningar som ”det har jag aldrig sagt” eller ”jag är felciterad” och klassikern ”uttalandet är tagit ur sitt sammanhang” är väl det första man får lära sig i politikerskolans klass 1A.

 

 

 

 

 

 

 

 

Frågan som diskuteras just nu är om Rosenbergs avhopp gynnar eller missgynnar Fi. Personligen tror jag absolut på alternativ ett. För Rosenbergs bakgrund och nästan fanatiska feminism skrämmer bort presumtiva väljare. Inte minst sedan Rosenberg var en av anledningarna till att feminist-gurun Ebba Witt-Brattström valde att lämna partiet. Och oavsett hur goda intentioner som Fi:s ledning har, är det kanske precis som någon debattör (har glömt bort vem) sa att den riksdagsman som gjort mest för feminismen är Björn Rosengren. För vad får feministerna att samlas bakom kanonerna mer än en riktig karlakarl som kommer med korkade uttalanden och gör korkade saker.

 

 

 

 

 

 

Hoppat av har också akademiledamoten Knut Ahnlund som dagarna innan litteratuprisutnämningen på DN debatt går ut och kritiserar förra årets utnämning av Elfriede Jelinek. Allt tydligen i ett sandlådeförsök att försöka ringakta litteraturpriset i allmänhet och akademins ständige sekreterare Horace Engdahl i synnerhet. Varsågod ytterligare en karlakarl som utifrån sina förutsättningar tror han gör rätt, men ändå blir allt så fel. I debattartikeln berättar han stolt (?) att han nu läst tre böcker av Jelinek och det är den värsta smörja han läst. Första frågan man som utomstående ställer sig är varför han behövde ett år på sig för att läsa tre böcker som han egentligen borde ha läst innan Jelinek fick sitt pris. Då får man veta att Ahnlund inte deltagit i akademins arbete sedan mitten av 90-talet, då han kom ihop sig med just Horace Engdahl. Och plötsligt klarnar bilden av en gammal långsint gubbe som tror han har kommit på den perfekta hämnden, men som inte förstår att hans timing är lika genomskinligt som ett nytvättat fönster. Att dessutom kritiken mot Jelinek till mycket verkar grunda sig i att Jelinek – en kvinna - skriver om kvinnor utsatta för våld av män, gör ju inte saken bättre.

Slutligen kan nämnas att Madonna har talat ut om barnuppfostran. Hon är en hård mor får vi veta. Bland annat berättare hon om det straff som hennes dotter Lourdes får när hon får sina raseriutbrott (vilka tydligen verkar vanliga, kanske för att hon inte får se på TV). Straffet består i att Lourdes får gå i samma kläder flera dagar i sträck... Man häpnar. Tar jag mig en titt på mina syskonbarn så har jag svårt att tro att de skulle ta detta som något egentligt straff, snarare en subtil belöning. Men jag kan i alla fall finna tre orsaker till att Madonna tror att detta straff svider mer än exempelvis gå i säng utan kvällsfika eller inget lördagsgodis i veckan.

1. Luktfaktorn. Drar raseriutbrottet ut på tiden, låt säga en tio –femton dar, blir kanske Lourdes, sina kändisgener till trots, inte den mest populäre lekkamraten i klassen. Och drömkillen i bänken bredvid kanske flyttar till platsen bredvid klassens tönt.

2. Modefaktorn. Visst kan det vara så att Madonnas egna faiblesse för mode har smittat av sig till dottern. Och det som var modernt och chickt ena dagen kanske är totalt ute nästa dag.

3. Tonårsfaktorn. Kanske Madonna enbart ser det hela som en mjukstart inför det helvete som väntar runt hörnet. Alla vet att de raseriutbrott en nioåring kan få, ofta enbart är en mild västanfläkt i jämförelse med de raseriutbrott en tonåring med svallande hormoner och frigörelsesträvanden kan få. Och då kan ju samma kläder två dagar i följd få oönskade konsekvenser på 14-åriga Lourdes rykte. I alla fall om man ska tro många amerikanska filmer och TV-serier. Där ses ju samma kläder dag 2 och dag 1, som ett vederhäftigt bevis (håller antagligen t.o.m. i rätten) på att denna person har inte sovit hemma i natt.

 

 

Hem