mars2006

Umeå söndag 19 mars 2006

 

Med rätt sound, rätt timing och rätt exponering kan musik vara en mycket lönsam karriärväg. Även långt efter att karriären –och i vissa fall livet –är slut. Så är fallet med reggaekungen Bob Marley. Mannen som gav den lustiga mössan ett ansikte. Ännu 25 år efter hans död tickar det in stora pengar på hans änkas, Ritas, konto. Men nu vill Aston Francis Barrett vara med och dela på kakan.

 

 

 

 

 

 

 

Aston Francis Barrett var basist i Marleys band The Wailers och dessutom skrev han tillsammans med Marley en del av de låtar som förde reggaen ut långt utanför Jamaicas gränser. Av någon –för mig oförklarlig anledning –lär Barrett ha 1994 i ett avtal med Marleys familj fått en engångssumma och därmed givit upp alla krav på framtida intäkter från låtarna (det här är i alla fall vad Rita Marleys advokat hävdar). Men nu vill alltså Barret vara med igen. Hans krav lär vara 560 miljoner dollar och nu tyder mycket på att tvisten reggaeförmögenheten hamnar i domstol.

 

 

 

 

 

 

Men det är inte Barretts eventuella produktivitet som låtsnickare som gör honom lite utöver det normala. Nej, det är hans produktivitet på ett helt annat område. Han har nämligen erkänt faderskapet till 52 (femtiotvå) barn. Att Barrett fick smeknamnet Family Man blir plötsligt helt naturligt och faktiskt ganska skoj. Och nu spekuleras det i att det är denna försörjningsbörda som gör att han kastar lystna blickar på den guldgruva som änkan Marley sitter på.

 

 

 

 

 

 

 

Från Jamaica till en blåsig vårsöndag i Umeå är steget ganska långt. Några ensamma snöflingor flyger omkring utanför mitt fönster och själv försöker jag njuta av en något stympad helg, som i går bestod av en tenta i beskattningsrätt och några pilsner att fira detta med. Så jag tycker att jag har rätt att ägna dagen till lite eftertänksamhet och fundera över den administrativa lättnad som Carola måste känna idag, då hon slipper avboka det där hotellrummet i Aten.

 

Hem