nekrolog pappa

Erik Nilsson, Bergnäs, Robertsfors, har avlidit i en ålder av 78 år. Närmast sörjande är makan Marianne samt fyra barn med familjer.

 

Erik föddes i Bergnäs, i den gård som sedan skulle bli hans hem under hela livet. Som enda sonen i familjen fick han snabbt hjälpa sin far på gården och i skogen. Under sina yngre år blev det också en hel del stuveriarbete i Sikeå hamn. På trettondagsafton 1959 gifte han sig med Marianne Ernfridsson, en Roslags-jänta från Bergshamra varv i Norrtälje kommun. Efter bröllopet flyttade det nygifta paret upp till Eriks föräldragård i Bergnäs, där de efter en tid tog över jordbruket. Ett jordbruk som de sedan började avveckla i början av 1990-talet. Först avvecklades mjölkproduktionen, och några år senare var det dags för den sista ungtjuren att lämna ladugården i Bergnäs.

 

Pappas största intresse var skogen. Och den var så oändligt mycket mer för far än en födkrok och en arbetsplats. Många var de söndagar under vår barndom då pappa tog sitt hagelgevär på axeln och gav sig ut i skogen, med eller utan hund. Men aldrig, eller i alla fall mycket sällan hade han något jaktbyte med sig hem. Desto fler var historierna om den hare som låg och tryckte under någon risig gran eller den tjäder som satt och studerade honom från en talltopp. Man upphördes aldrig att förvånas över vilken koll han hade på den skog som fanns runt hans hem i Bergnäs. Han verkade nästan ha en personlig relation till varenda sten och trädstam som fanns på hans ägor. Inte minst sedan vi barn tog över fastigheten år 2000, blev vandringarna efter hemmanets rågångar många. Pappa kunde då plötsligt stanna upp och tala om att här någonstans skulle det finnas ett råmärke. Sedan böjde hans sig ner och började riva bort mossa och lingonris. Och i de flesta fall hittade han också det sökta märket.

 

Något annat som intresserade Erik mycket var släktens och byns historia. Han var en nästan outtömlig källa till kunskap och han kunde sitta i timtal och berätta om barndomsminnen och äldre släktförhållanden. Han älskade dessutom att studera gamla kartor och liknande och kunde alltid relatera till sedan länge igenvuxna körvägar.

 

För elva år sedan blev Erik morfar för första gången, en händelse som kom att innebära mycket för pappa. Han älskade sina tre barnbarn och nu fick han verkligen chans att visa upp sin allra mest kärleksfulla sida. Vem kan väl glömma den jul då pappa med hästbjällror runt halsen drog runt de tjoande barnbarnen på en ”nyrenoverad” kälke? Ett annat bevis på pappas kärlek till sina barnbarn är den koja som han och hans dottersöner byggt bakom ladugården.

 

Och denna koja säger väldigt mycket om pappa. En man som på ett kargt bondskt vis sällan använde stora ord, men som alltid i handling gav uttryck för sin kärlek, uppskattning och stolthet.

 

En kär make, en underbar pappa och en älskad morfar har gott ur tiden.

 

Pappa, vi saknar dig

 

 

Hem