juni2016

Onsdag 1 juni

En plats ledig på 16.22-tåget mot Gävle. Den tog jag. Och kommer därmed hem en timme tidigare än planerat.

Trodde jag…

Då hade jag ju inte tagit kombinationen SJ och Banverket med i beräkningen.

Allting gick bra till vi kanske hade en kilometer kvar till Skutskär. Där blev det tvärstopp. En krånglande växel gjorde att det var köbildning genom Skutskär. Och taktiken blev – en kort sträcka i snigelfart, sedan så där fem minuters paus, sedan en kort sträcka i snigelfart, fem minuters paus, sedan en kort… ja, ni förstår.

Efter Skutskär lättade det och vårt X3000-tåg kunde äntligen nå ordinarie marschfart igen. Men när vi kom fram till Gävle så hade den förväntade intjänade timmen krympt till 17 minuter. Enda trösten var då att troligtvis hade mitt ordinarie tåg någon liknande försening. Växelfelet drabbade alla.

 

Torsdag 2 juni

Ibland går det fort. Är nu i det närmaste (det enda som saknas är den lilla detaljen betalningen) ägare av en Toyota Auris av nyare årgång.

Är det något jag har lärt mig den senaste veckan är att om man vill ha en Toyota Auris Executive så måste man vara snabb. Mycket snabb.

Det började förra onsdagen. Jag hittade en annons på bytbil.com att det fanns en röd Auris Executive till salu i Sandviken. Jag anmälde mitt intresse och blev kontaktad av en försäljare dagen efter. Tyvärr befann jag mig då i Västerbotten och jag kunde av förklarliga anledningar inte titta på den förrän denna vecka. Dagen efter, alltså fredag, ringde försäljaren och berättade att bilen nu tyvärr var såld. Men, kunde han berätta, de hade fått in en liknande bil. Dock utan motorvärmare och GPS. Och dessutom vit.

Jag har för närvarande inte tillgång till någon motorvärmare. Så det spelar just nu mindre roll. Dessutom har jag ju en lös GPS. Men vit???? Kan det verjkligen vara något.

Så under en knapp vecka sedan dess har jag tittat på vita bilar och försökt intala mig att det visst kan vara fint. Och det verkar ha fungerat. Men trots detta så fick jag i tisdags för mig att jag skulle ha en grå variant. Det fanns nämligen en Executive på Toyota i Kungens Kurva. En intresseanmälan skickades iväg, ett svarsmejl kom i går, men innan jag hann reagera kom ytterligare ett mejl – även denna bil var såld.

Idag kontaktade jag så min kontakt i Sandviken igen. Fanns den vita bilen kvar? Nja, den är reserverad sa försäljaren, men det var lite osäkert om den tilltänkte köparen skulle få något lån på banken. Men denne spekulant skulle höra av sig om en halvtimme. Kunde försäljaren sedan ringa upp mig.

Jo det gick ju bra och detta hände också. Den andra spekulantens bank hade sagt nej. Jag förstod att det var läge att handla snabbt. Jag sa att jag köper kärran. Några timmar senare befann jag mig på Bilhörnan i Sandviken. Fick en snabbkurs i bilens system för automatisk parkering (man blir imponerad) och efter en kopp kaffe skrevs sedan köpeavtalet på. Betalningen ska ske på tisdag och först då får bilen komma hem till sitt nya hem – Hillmanskroken 8 A på Brynäs i Gävle.

 

Tisdag 28 juni

Inte för att jag ska vara den, men i dag upptäckte jag hur man ska få en Grums-bo att tappa koncepterna. Man helt enkelt ändrar vinkel på snabbköpets kortbetalningsutrustning.

Upptäckten gjordes alltså i kön till Ica:s enda öppna kassa. Jag hade i avsaknad av kaffeetablisemang tvingats in på snabbköpet för att köpa lite fikabröd. Framför mig har jag två stycken damer – inget konstigt med det. Det underliga var i stället att det var karbonkopia på deras kommunikationsförsök med den manhaftiga kassörskan. Det började med att kunden sätter kontokortet åt fel håll i maskinen. Kassörskan påpekar detta. Kunden tycker sig dock veta bättre än kassörskan och först efter någon påstötning så vänder de motvilligt på kortet och plötsligt går det hur bra som helst att betala.

Detta faktum följs då av en butter grymtning från kunden där de hävdade att den där vägen har man ju inte satt kortet själv. Nu kan man ju tycka att kund nummer 2 skulle lärt sig litet av kund nummer 1:s fadäs, men icke. Nu fattar dock kassörskan var felet sitter. Hon reser sig upp, drar kortapparaten lite mot sig och ett förvånat aha hörs från kund nummer 2. Nu kände hon ju plötsligt igen sig.

 

Onsdag 29 juni

Igår frågade vaktmästaren som checkade in mig på vandrarhemmet om jag pratade svenska och idag började hon som delade ut pizzan plötsligt prata engelska med mig. Ser jag verkligen så världsvan ut???? Eller är det kanske bortkommen. Idag hade jag ju inte ens hatten på mig.

 

Hem