Juni2012

Lördag 2 juni

Jag måste dra mig ut på stan lite oftare. Eller till Valbo. Eller var som helst å jag kan se vad som är på gång. Annars blir varje tripp som avviker från min väg till jobbet en liten nyhetschock. Den bestående känslan blir då – vad är det som händer.

Vid återvinningens lokaler var det helt enkelt stopp. Ett rödljus lyste mig uppfodrande i trynet. Något som aldrig hänt tidigare. Fullt var min första tanke. De få dagar jag besöker tippen är till 95 % en lördag. Och det brukar jag inte vara ensam om. Alltså var jag inte förvånad över att det verkade fullt. Därför blev jag lite förundrad när jag fått grön ljus och kunde ka in i hallen. Dem där trängseln lyste nämligen med sin frånvaro. Det var i själva verket bara två bilar (en med släp) som höll på att slänga sitt skräp. Men trots detta så hissar jag denna nymodighet till skyarna. Det normala kaoset var som bortblåst. Istället kunde jag i lugn och ro tömma den sopsäck som jag hade med mig utan att behöva oroa mig för att någon allt för stressad skräpslängare skulle ta med sig delar av min bil.

Att sedan det skulle bli problematiskt att i höjd med Hemlingby ta sig ut på E4.an var jag till stor del beredd på. Jag hade ju passerat detta bygge av stans nyaste rondell tidigare. I och för sig inte från detta håll. Och inte förbi dessa förvirrande och bitvis tillfälliga skyltning. Kommer säkert inte att se ut på detta sätt nästa gång jag åker denna vägsträcka.

Men i Valbo skulle väl allt vara sig likt. Och visst. Det mesta verkade bekant. Om man undantar att Djurmagasinet flyttat in i Onoffs gamlöa lokaler. Vilket förvånade mig något. Inte det faktum att Onoff var borta. Det är säkert ett halvår sedan de slog igen. Men att det var Djurmagasinet som flyttat in. Hur kan de fylla de väl tilltagna butiksytorna som Onoff förfogade över. Har de måhända tagit in hästar i sortimentet? Men denna tanke avslöjar nog mer om mina fördomar mot djuraffärer än mina kunskaper i Djurmagasinets försäljningsvolym.

Nåväl. I denna föränderliga värld är det dock skönt att veta att det i alla fall finns något som är sig likt.

1.Att lyckas få en plats på Café Madam om man dyker upp där efter klockan 12 en lördag är svårt – mycket svårt.

2.Jag får nästan alltid ont i ryggen av att shoppa. Inte minst då jag besöker IKEA. Butiken verkar liksom aldrig ta slut. Och jag lyckas alltid komma bakom ett par IKEA-besökare som går så där irriterande lagom för sakta. Tillräckligt fort för att det skulle verka alltför stressat att jogga förbi. Men tillräckligt långsamt för att jag måste anstränga mig för att inte kunna hålla min egen hastighet.

3.Att besöka Maxi vid ettiden en lördag är en dålig idé. Det är så mycket bättre att vara där före tio. Och besökstiden blir dessutom kortare.

 

Tisdag 5 juni

Min cykel har varit hos doktorn. Resultatet blev en sprillans ny växel, nya handtag och en ny innerslang bak. 1505 spänn kostade det (finns det inget högkostnadsskydd för cyklar?), men det var det värt. Det var som om jag fått en helt ny cykel. Och 1500 spänn för en ny hoj är ju inte så illa.

Mitt löfte till den nya cykeln är att jag nu dessutom ska försöka uppfylla mitt mål med att lämna in den på service en gång per år.

 

Måndag 11 juni

Sjung om studentens… Årets studentfirande är avslutat (i alla fall i Gävle) och verkligheten har drabbat de unga före detta gymnasieeleverna.

Även fast de numera tydligen inte kan sjunga annat än ”för vi har tagit studenten” i olika tonarter så firas det ordentligt

Så här såg det exempelvis ut då jag gick ut på min hyreslängas gård i lördags morse. På de två borden vi har på vår gård hade två cyklar prydligt parkerats. Kan tyckas lite barnsligt, men jag kan verkligen se hur roliga utförarna kände sig under sitt practical joke. Man har liksom lite närmare till skratt efter ett antal pilsner.

Dessutom är detta spratt ganska harmlöst. Jämfört med at rycka blommor från stadens rabatter, kasta ölburkar från studentvagnen och pissa i klassföreståndarens rabatt är det faktiskt lite småroligt. Och kreativt.

Om sanningen ska fram har jag ju faktiskt inga bevis på att det var nybakade studenter i farten. Det hela får väl ses som ett indiciemål.

Fick för övrigt idag veta att den lokala ordningsstadgan förordar att det ska vara minst en nykter person på varje lastbilsflak där skrålande studenter fraktas. Att i en studentklass hitta en frivillig till denna uppgift är inte alltid så lätt. Därför har det här dykt upp en extra inkomstkälla för yngre gymnasieelever som fortfarande har några år kvar till de kan skråla ”för vi har tagit studenten”. Om alla i studentklassen satsar en slant kanske det kan bli en tusenlapp i ersättning. Men undrar om detta egentligen är en skälig ersättning för att under flera timmar i nyktert sitta bland ett gäng packade reptilhjärnor.

 

Fredag 29 juni

Det är bara att konstatera att Mackmyra verkligen med otrolig precision räknat ut hållfastheten i de korkar de använder. När jag skulle korka upp flaskan för de allra sista centilitrarna i min flaska fick jag halva korken i handen medan den andra halvan blev kvar i flaskan. Detta blev första gången jag öppnade en whiskyflaska med korkskruv.

Nåväl, det inträffade är ju också en signal till att jag måste fylla på mitt whiskyförråd. Som tur var brukar bolagen runt Gävle ha ett ganska brett sortiment på traktens whisky. Brett både prismässigt och årgångsmässigt.

 

 

Hem