Januari2016

Söndag 3 januari

Åter i Gävle efter jul- och nyårshelgen. Som vanligt en händelse som ger dubbla känslor. Visst är det skönt att återigen få krypa ner i sin egen säng. Om man undantar en natt i skarven mellan ”jul i fjällen” och ”nyår i Västerbotten” så var det ju två och en halv vecka sedan.

Men å andra sidan tränger sig nu återigen vardagslunken på. Som tur var innebär almanackans konstruktion i år att det blir en liten mjukstart med en och en halv dags arbete innan det blir lite trettondagsledigt.

Hur som helst så avslutades detta års ledighet med en tågresa mellan Umeå och Gävle. Lite lätt sliten efter gårdagens James Bond-film, dålig sömn och en rasslig hals. Men i Kramfors fick jag i alla fall en härlig nostalgikick.

När vi gled in på Kramfors C kastade jag blicken ut genom fönster och snett upp till vänster fick jag plötsligt se Babelsbergs fasad.

Babelsberg är egentligen en gammal nykterhetsloge, men mina minnen av denna vackra byggnad är helt andra. Under min korta karriär som Kramforsbo (1989) var nämligen Babelsberg kanske den intressantaste rockscenen i Kramfors. Och som ung medarbetare på lokaltidningen Västernorrlands Allehandablev jag ofta utkommenderad (långt ifrån motvilligt) till de fredagsspelningar som arrangerades där. Och den mycket aktiva lokala rockföreningen hade en förmåga att loclka många av Sveriges bästa artister/grupper. Jag kommer bland annat ihåg en bejublad spelning av Jacob Hellman under dennes korta storhetstid. Men allra mest drömmer jag mig tillbaka till mina husgudar Docenternas kanongig som hotade att få det gamla kulturhuset att rämna.

Efteråt hamnade jag backstage med hela bandet, inklusive de två skönsjungande systrarna Schultz, Irma och Idde. Det skulle ju göras en intervju med frontfiguren Joppe Pihlgren. Inledningen av denna gjordes medan vi utkämpade en vild hockeyspelsmatch. Matchen förblev dock mållöst eftersom vi avbröts av de övriga medlemmarna i bandet, som också ville ladda ner med lite hockeyspel.

 

Onsdag 6 januari

Vad lite snö kan göra för humöret. Istället med grått och mörkt blir det plötsligt vitt och ljust. Och jag har faktiskt inga problem med att kvicksilvret sjunker under tiograders-strecket. Och en blek sol värmer faktiskt lite. Humöret blir inte sämre av att jag kan inmundiga resultatet av årets första semelinköp (jag vet, på tok för tidigt ) och att jag tror jag lyckades få sadeln på min vintercykel att (förhoppningsvis) sitta fast. Kanske borde jag vara orolig för att de brickor som jag inte lyckades få på plats utgjorde en vital del.

 

Tisdag 26 januari

Vaknade i morse av att jag hade glömt vattenkranen på i köket. Eller om det var någon vattenslang som sprungit läck. Men innan jag hann slänga mig upp och åtgärda problemet slog det mig. Det ösregnade ute. Vilket bara kunde betyda en sak – blixthalka. Så jag bestämde mig för att lämna cykeln hemma, leta fram mina broddar och färdas med apostlahästarna till jobbet. Allt för att överhuvudtaget ta mig helskinnad till jobbet.

Men nu känner jag mig ordentligt blåst på konfekten. Halkan uteblev helt. Natten och morgonens mildväder hade gått så hårt åt det vintriga väglaget att det närmast var att beteckna som sommarväglag. Dåp blandat med en och annan slaskpöl.

 

Hem