April2012

Måndag 2 april

För fjärde (eller kan det vara femte) gången har jag fått skjuta upp besöket på banken. Tydligen ska jag genomgå någon privatekonomisk genomgång. Nu anser jag att jag redan har total koll på det där, men vem vet, kanske kan det ge något. Men makterna – denna gång i skepnad av schemaläggana på min arbetsplats – verkar tycka annorlunda. På något sätt lyckas jag lägga tiden på just den där tiden, just den där dan då det i inte fungerar. Som nu i veckan exempelvis. Onsdag klockan 16.30 – det brukar vara en ofarlig tid. I fyra år har jag nämligen slutat fyra på onsdagar. Men på grund av några omorganiseringar och en något ny tjänst har jag nu fått ett möte klockan 15-16.30 onsdagar jämn vecka. Om jag skulle smita lite tidigare (skulle nog inte vara något problem) borde detta inte hindra mitt bankbesök. Men i slutet av förra veckan upptäckte jag att ödesgudinnorna, läs schemaläggarna, ansåg att jag skulle jobba till sex just denna dag. Detta trots att jag trodde att jag tänkt på alla eventualiteter när jag önskade schema denna gång.

Nu har det gått så långt att jag börjar på ljuga om orsaken till mina inställda bankbesök. Det går inte skylla på möten och plötsligt ändrade scheman i all evighet. Så om det är någon som frågar ligger jag för närvarande nedbäddad i feber. Men jag tillfrisknar till påsk. Jag lovar. Det känns bättre än att erkänna att jag är allmänt förvirrad.

 

Måndag 16 april

Håller bananerna på att tappa sitt grepp på det svenska folket? Frågan kan verka lite udda, men ändå så rullar den runt så där irriterande i mitt bakhuvud.

Sedan kanske ett halvår tillbaka har vi fri frukt på jobbet. Två gånger i veckan levereras en alltför stor korg med färsk frukt till kontoret. Nu är det inte första gången detta händer. För tre-fyra år sedan hade vi också samma förmån, men denna försvann abrupt i en besparingsiver som drabbade min arbetsplats.

Men det är här bananerna kommer in. I förra vändan var bananerna högvilt. När fruktkorgen hade anlänt gjorde sig alla ur personalen sig ett krystat ärende till fikarummet för att förse sig. Och det var bananerna man ville åt. Först när dessa var slut började eftersläntrarna besviket peta bland äpplen, apelsiner och päron. Det fick väl duga, men nästa gång – då är bananerna mina, tycktes de tänka…

Nu är det tvärtom. När det idag kom en ny korg fylld till bredden med frukt stod förra veckans sista sändning kvar på bänken. I den fanns det kanske sju-åtta bananer, mer svarta än gula. Och ingenting annat. Apelsiner, äpplen, clementiner och päron var redan uppätna. Men bananerna hade tydligen ratats och jag såg mig tvungen att förpassa dem till komposten. Och det är inte första gången som detta hänt.

Så varför ratar svensken bananerna numera? Har vi gått på den där Gainomax-reklamen och tror att det är sant – det där om att ”bananas is for monkeys”. Kan vi vara så lättlurade? För min inställning av denna reklamsnutt är att den bara består av en sanning. Och det är att det troligen är en apa som gjort den.

Men vad vet jag? Nästa vecka kanske bananerna är borttagna från fruktkorgen. Och ersatts av blåa Gainomax-förpackningar.

 

Onsdag 18 april

Hur blåögd får man egentligen vara? Hur resonerade man på Brynäs kansli egentligen?

Den sjätte SM-finalen står för dörren. Brynäs kan genom en seger i hemmarinken säkra lagets första SM-guld sedan 1999. Att det skulle bli en match i morgon stod klart först klockan halv tio i går kväll då slutsignalen ljöd i Skellefteå Kraft Arena. Alltså skulle cirka åttatusen biljetter krängas. Någon kom då på den smarta idén att vi börjar med att erbjuda medlemmar och sponsorer biljetterna i första hand. Vilket egentligen kanske inte är fel. I alla fall då det gäller medlemmarna. Men erbjudandet gällde inte en biljett – ja inte ens två. Utan åtta stycken. Och sedan blir de förvånade över att:

 

1. Det blev inte många biljetter över till övriga.

2. Ett rykte om att alla biljetterna blev slutsålda på detta sätt spreds och inte minst

3. Svarta börshandeln tog fart

 

I själva verket var det hela ju en enda stor uppmaning till att idka svarta börs-handel. Jag gjorde nyss (kl 18,45 onsdag) en koll på Blocket och fick 24 träffar på biljetter, och då har troligen en stor del redan sålts och annonserna tagits bort. En (möjligtvis två) såldes till ordinarie pris. Och en av annonserna hade Brynäs satt in själva där de uppmanade folk att inte köpa på nätet eftersom de kunde ogiltigförklara biljetter som sålts till överpris. Hur de nu skulle göra för att identifiera just dessa biljetter.

De flesta biljetterna såldes till högstbjudande, men min favorit var en jeppe vid namn Anton som sålde två biljetter för 6500 kronor styck (eller 11 000 kronor om man köpte bägge) och detta p.g.a. sjukdom. Hand upp alla som tror på den förklaringen. Nä, jag trodde väl det.

 

Tisdag 24 april

Sömn är en bristvara för mig. Inte för att jag egentligen har svårt att somna – utan jag har mer svårt att gå i säng. Kvällens sista timmar har en förmåga att springa iväg snabbt och plötsligt är det midnatt.

Men igår bestämde jag mig. Jag gick i säng före elva. En dryg timma tidigare än vanligt.

Resultatet blev att jag vaknade – TVÅ timmar innan klockan ringde. Och när det sedan var dags att gå upp var jag minst lika trött som vanligt. Kroppen är en konstig mekanism, minsann.

 

 

Hem