januari2011

Söndag 2 januari

Lägga i väskan i bussens lastutrymme, få besked om att bussen är fullsatt, plocka ut väskan igen, vänta på ny buss, få besked om att det inte finns en enda ledig buss i Umeås närområde, men att buss är inkallad från Ånäset (sex mil bort), väntan i en dryg timme, lasta in väskan i Kålabodabussens lastutrymme, mot Sundsvall, men en ovan chaufför gör en extrakrok i Härnösand, byte av buss på Sundsvalls busstation, något hudiksvallsföretag den här gången, väntan i 20 minuter eftersom arbetstidsreglerna förbjöd denna chaufför att köra omedelbart, sedan transport till Gävle C, se den enda lediga taxin vid centralstationen försvinna i fjärran, bestämma mig för att det är lika bra att promenera hem, gud vet när en ny taxi skulle komma. Men nu är jag hemma i lägenheten igen och funderar lite lätt på hur trött jag kommer att vara när jag går till jobbet i morgon.


Måndag 3 januari

I söndags tog jag ytterligare ett steg in i det moderna samhället. Med benägen hjälp av en kamrat och Telia – i nämnd ordning – lyckades jag äntligen ladda ner MMS-funktionen till min mobiltelefon. Jag har ju bara haft mobilen i dryga två månader, så man kan väl anse det vara snabbt jobbat. Dessutom upptäckte jag under gårdagens bussresa att jag faktiskt har handsfree – om än en ganska dålig sådan – i mina hörlurar. Nu funderar bara på om jag har någon nytta av att ladda ner applikationen för att kunna gå in på internet och dessutom hur man gör för att koppla den lilla glädjespridaren till GPS:en.


Tisdag 4 januari

Idag monterades bocken ner. Julen 2010 blev julen då den faktiskt klarade sig genom jag hela december och några dagar in i januari, utan att den tog eld. Bara lillbocken fick benen lite svedde, men där ryckte en vaken vakt in och med hjälp av brandsläckare släcktes elden.

Om de nu var vakternas förtjänst att även den stora bocken klarade sig oskadd över helgerna vet jag inte, men sant är att den aldrig har varit så bevakad som i år. Och då menar jag inte bara de två webkamerorna som gjort att bocken haft flera tiotusen möjliga cyber-vakter.


Torsdag 6 januari

Är huvudet dumt får kroppen lida. En klyscha, javisst. Men ack så sant. När jag i måndags bokade tvättid redan klockan sju på trettondagen så tyckte jag att det väl var en bra idé. Skönt att få det gjort tidigt på dagen, tänkte jag. Hur dum kan man bli?

I morse skulle jag äntligen ha en välbehövlig sovmorgon. Om det då inte vore för måndagens dumhet. Så när klockradion drog igång vid halvsju-tIden, så var det bara att halvt medvetslös släpa sig ut till tvättstugan. Och när tvättmaskinerna var fyllda, var det bara att gå och lägga sig igen. Bara för att en timma senare få återuppleva känslan från några timmar innan. I själva verket blev det denna dag inte bara en, utan tre jobbiga uppstigningar. Och den där sköna känslan med att ligga och dra sig på morgonen får vänta till helgen.


Torsdag 13 januari

Det var nästan fem år sen sist, men ny har jag skickat in en jobbansökan. Ja, egentligen två. Efter att jag försökt färdigställa det personliga brevet till lördagsdrinken (vem försökte jag lura…?) och finjustera det hela på söndagskvällen, blev jag sittande med ”pistolen mot huvudet” på måndagskvällen. Ansökan skulle skickas in senast på tisdagen. Har för mig att sånt gick mycket lättare förr i tiden. Men det var förstås en vanesak.

Extra svårt blev det med tanke på att jobbet jag sökte var hos samma arbetsgivare som jag har nu, det skulle bara innebära att jag flyttar en, eller möjligtvis två, våningar upp. Dessutom vet ju den mellanchef som har fått rekryteringen på sitt bord mycket väl vem jag är. Vi drack öl ihop så sent som för ett par månader sedan.


Lördag 15 januari

Att besöka IKEA en lördag är inte roligt. Det är inte bara så att det är mycket folk, det verkar vara den största familjeutflykten man kan göra en lördag. Det känns som att stiga in i ett dagis. Krypande ungar, skrikande ungar, trilskande ungar och gråtande ungar. Och runt om dessa kretsar föräldrarna och försöker hålla reda på de små. Trots att deras fokus egentligen är den där soffan de tänkt skulle passa i den nyinköpta villans vardagsrum.

Men jag ska väl inte klaga. För denna dag var jag målfokuserad utöver det vanliga. Bokhylla skulle inköpas. Och det skulle gå fort.

Och bokhylla inköptes. Och av bara farten fick jag med mig en kudde, en kastrull och en pall också. Allt för under 800 spänn. Sedan blev det snabbkassan och inscanring av priser. Och att IKEA inte riktigt litar på mig bevisas av att det också är tredje gången jag åker på ett stickprov. Jag tror att det är lika många gånger som jag har drabbats av avstämning när jag handlat på Maxi. Och dit åker jag ändå varje vecka.


Måndag 17 januari

Ge mig minusgrader!!!! Det var väl under gårdagen som våren gjorde en oväntad framstöt. Snöblask förvandlades sakta men säkert till ett regn som höll på hela natten. I morse när jag skulle gå till jobbet visade termometern plus fem grader och det som plaskade utanför vår port var inte regn utan ett rejält takdropp. Och på väg till jobbet ställdes jag inför ett val. Såphalt eller en decimeter snöslask. Eller om man så vill snorkel eller spikskor. Jag valde det senare, eller i alla fall broddar. Men visst längtar jag efter minusgrader. För det här är inte roligt.


Måndag 24 januari

Snöfall efter snöfall har lämnat vita rester på min balkong. Och gång på gång har jag tittat ut och tänkt – nu måste jag bara ta fram spaden och rensa lite. Men tiden har på något sätt saknats. Men förra måndagen bestämde jag mig. Till helgen skulle det ske.

I slutet av veckan blev jag dock lite nervös. Milt på dagen och minusgrader på nätterna. Risk för ordentlig isbildning fanns. Och jag såg framför mig experimenterande med dynamit, järnspett och eldkastare.

Men i söndags då jag vågade titta ut på min balkong var snön som i ett trollslag borta. Viss, en lite isfläck fanns intill väggen, men det var allt.

Ytterligare ett bevis till att allt kommer till den som väntar. Nu kan jag lugnt vänta på nästa snöoväder. För det lär komma. Var så säker. Än är det långt till vår.


Måndag 31 januari

I fredags testade jag Systembolagets service. Tiden är nämligen över då ett inköp från bolagets beställningstjänst innebar två resor till ett bolag. Nu kan man göra beställningen via internet, bestämma vilket bolag man vill hämta varorna på och sedan vänta på ett sms.

Inom åtta dagar lovade man att den beställda varan skulle finnas på plats, och sedan skulle den finnas kvar på det lokala bolaget i två veckor.

För mig tog det tre dagar innan det plingade till i min mobil och ytterligare två dagar till dess jag hämtade ut min flaska. Så nu sitter jag med en flaska grön crème de menthe, en smak som egentligen inte tycker tillhör de mer lockande, smakar tandkräm, och konstaterar att servicen fungerar alldeles utmärkt. Kanske enbart ytterligare ett argument till att Systembolagets monopol fungerar utmärkt och att det är något som borde bevaras.


Hem