januari2007

Söndag 7 januari

Söndagskväll och jag anländer till lägenheten efter en dryg veckas bortavaro från staden. Kylskåpet är tommare än en glassbar i Antarktis och en akututryckning är nödvändig. På håll kan jag konstatera att Ica-butiken har slagit igen för dagen. Men när jag flyttar blicken lite till höger ser jag en neonskylt med budskapet Frukt och Grönt. Har de kanske fil och mjölk? Värt försöket, tänker jag och tar klivet in i en annan värld. Hälften av varorna i hyllorna lyckas jag aldrig identifiera. Och inte blir saken lättare av att texterna på konservburkar och plastförpackningar ofta saknar svensk text. Där vanliga butiker brukar ha lösviktsgodis har denna affär lösviktsförsäljning av allehanda gryner och bönor. Naturligtvis utan att namnge dessa. Får känslan av att namnen ändå ska vara självklara för kunderna. Antagligen hade inte affärsinnehavaren räknat med ett besök av en vilsen norrlänning uppfödd på mandelpotatis och pannbiff.

Men mjölk hade de, dock inget fil. Jag kompletterade mina inköp med några bananer och en påse pitabröd. Sedan avslutade jag min orientaliska kväll med att inhandla en pizza på restaurangen Yalla Yalla (som även går under namnet Libanesen runt hörnet).


Måndag 8 januari

Egentligen skulle kvällen ägnas åt att tömma min resväska. Oanvända kläder skulle läggas in i garderober, smutstvätt slängas i tvättkorgen och diverse andra prylar skulle återbördas till diverse andra lådor. Men ännu är det enda som hänt i den vägen att jag förflyttat resväskan från hallen till sovrummet. För faktum är att det absolut tråkigaste med att vara ute på resande fot är att resväskan måste plockas ur för att man på så sätt officiellt ska förklara resan avslutad och hälsa vardagen välkommen.

Jag skulle kunna skylla på att arbetsdagen var ovanligt lång, jag slutade vid halv sju-tiden. Jag skulle också skylla på att jag efter jobbet tog en längre promenad vilken avslutades med en storhandling på Willys. Och visst, mitt samhällsintresse gjorde att jag inte ville missa kvällens avsnitt om familjen Wallenberg och min faiblesse för brittiska kriminalserier gjorde att jag satt klistrad framför TV:n vid kvällens en och en halv timme långa episod av kommissarie Lynley. Men den pinsamma sanningen är trots allt att orsaken till den orörda resväskan är en undermedveten och något diffus önskan om, att resan inte ska vara över. Som om den ouppackade väskan är ett bevis på att jag fortfarande befinner mig på julledighet och att vardagen ännu är en bit bort.


Tisdag 9 januari

Vem har ställt en mikrovågsugn i tvättstugan? Och varför? En mikro kan ju tyckas vara det sista man tar med sig när man går för att tvätta, men ändå så står den där på ett bord. I och för sig är programvredet defekt, men faktum kvarstår. Det står en mikrovågsugn i vår tvättstuga. Och jag tror inte den är ett substitut för den tvättmaskin som är trasig.

Men å andra sidan ska jag väl inte bli så förvånad. Under en lång del av hösten hade nämligen någon placerat en gammal kassettradio i trappan som leder från källaren upp till cykelförrådet.


Torsdag 11 januari

Julhelgerna är över, vardagen trycker på och Gävlebocken har monterats ner. Tydligen har årets bock, en överlevare av stora mått, monterats ner, förts till ett förråd för att därifrån återuppstå nästa jul. Hur fräscht är egentligen det? Årets bock hade redan från födseln en sjukligt mörk kroppsfärg, mestadels beroende på den brandskyddarvätska man dränkte halmstråna med. Risken är väl att ett år i något mörkt förråd kommer att ge denna julbeskyddare en ännu mer mysko färg. I förlängningen är det väl risk för att hälsovårdsmyndigheterna i maskopi med Gävles PR-nissar att beordra stans pyromaner att elda upp fanskapet. En brasa att se fram emot.


Söndag 14 januari

Digital kamkorder, Dolby Pro Logic, Euro AV 1 och Mesecam. Detta är bara en bråkdel av uttrycken som stirrar mot mig när jag läser instruktionsboken till min nyinköpta DVD. Och jag förstår inte en femtedel av alla fackuttrycken. Jag som bara för några år sedan gladde ofantligt åt att jag lärt mig vad en scartkabel var. Det är bara att konstatera att tekniken sprungit från mig i expressfart. Men jag kan också konstatera att trots min något begränsade tekniska vokabulär, så beredde installationen av min senaste investering mig inte några större problem. Lyckas jag dessutom få DVD:n att spela in program från min digital-box är lyckan total.


Tisdag 16 januari

Ett tag trodde jag att jag var utelåst. Bytet av lås till min lägenhet gick inte smärtfritt. Den nya nyckeln vägrade nämligen fungera. Jag fick helt enkelt inte in den i nyckelhålet. Men efter många svordomar, en konsulterad vaktmästare och en stor portion av övervåld lyckades jag få upp min dörr. Det visade sig då att det nya låset krävde en viss inkörningsperiod. Vid första upplåsningsförsöket knep den åt som den allra mest återhållsamma jungfrun (som om jag skulle ha någon erfarenhet av detta, men jag har väl läst det nånstans, eller sett på TV, kanske). Vid försök två hade jungfrun förvandlats till det mest lättfotade fruntimret på Äpplet i Umeå (som om jag hade någon erfarenhet av detta heller…) och jag fick skämmas för min initiala oförmåga. Och i morgon ska de byta toalettstolar och handfat. Jag undrar hur det kommer att sluta…


Lördag 20 januari

Det dröjde till den 20 januari, men idag kom det att bli den stora premiärdagen. För första gången den här säsongen tvingades jag ta på mig långkalsongerna. Den senaste månaden har detta klädesplagg mestadels tillbringat underst i min resväska. De följde troget med till Stockholm över jul och till Västerbotten över nyår, men fick de chansen att göra någon nytta. Nej. Frågan är om inte är något slags personligt ”sen premiär för långkallingar”-rekord. Jag hade under högstadiet en klasskompis som slog vad om att han skulle kunna ha på sig långkalsongerna till examensdagen, men en värmebölja i slutet av maj fick honom att ge upp. För min del var det nio minusgrader och en väntande promenad till Maxi som blev mitt fall, och jag vet inte om det var långkalsongernas, den raska promenadens eller mina norrländska geners förtjänst, men faktum är att jag frös betydligt mindre idag än vad jag gjort under alla de dagar med två plusgrader och duggregn.

Förresten skedde de även en andra premiär idag. Jag avnjöt årets första semla. Livsfarligt gott.


Söndag 21 januari

Ett sopkaos är på uppdagandet vid mitt soprum. Att det ser förj-igt ut inne i soprummet börjar jag bli van. Det verkar ju vara så svårt att skilja på kompostavfall (brun påse i det bruna sopkärlet) och pappersavfall (ska slängas i den gröna behållaren rakt fram, och då helst utan skyddande plastpåse. Denna kan man ju förslagsvis slänga i behållaren till höger som ju ska innehålla mjukplast. Men som sagt var, detta börjar jag bli van. Men när jag idag skulle göra ett snabbesök i soprummet, så hade jag nästan svårt att komma in i detsamma. Minst 20 plastpåsar i olika grad av sönderfall hade placerats utanför soprummet.

Jag tror att den bakomliggande orsaken är låsbytet som gjorts. Ett låsbyte som man inte gjort/hunnit med i soprummet. Detta innebär i sin tur att den nya lägenhetsnyckeln inte fungerar på soprummets lås. Och tydligen verkar det vara för jobbigt för soppåsbärarna att hämta den gamla nyckeln (den har vi alla kvar, antar jag). Istället lämpas påsen av utanför dörren. Vilket ju kan tyckas vara en intelligent (obs ironi) lösning. I alla fall tills den stund då några av de överallt närvarande kråkfåglarna får syn på påsarna och bestämmer sig för att ta sig ett skrovmål.


Tisdag 23 januari

Synen som mötte mig när jag kom in i hyreshuset på lunchen var egentligen ganska komisk. Utanför hissen stod tre stycken toalettstolar prydligt uppradade. Och en trappa upp stod ytterligare en. Nu är detta inte en del i Gavlegårdarnas nya strategi för granntrivsel (skit i hallen, alla andra gör det) utan bara ett tecken på att den senaste veckans badrumsreparationer börjar bli klara. Själv fick jag redan igår två nya toaletter inmonterade och förra veckan var det handfat och blandare som byttes. Nu skulle bara någon vänlig själ byta mina toalettdörrar också, och kanske den ganska slitna plastmattan inne i toaletten, så skulle jag vara en ganska nöjd lägenhetsinnehavare.


Söndag 28 januari

Norrlandsoperan – Umeås största fuskbygge? Knappt hade invigningen av detta mångmiljonprojekt gått av stapeln innan en av ljusramperna gav vika och en strålkastare dråsade ner på en av anläggningens scener. Igår var det dags igen. En rockkonsert förvandlades till en kaotisk olycksplats sedan ett golv gav vika och delar av publiken föll några meter ned till nästa våning. Nu kan det ju vara så att anläggningen inte var anpassad till rockande ungdomar, utan mer till bedagad teater- och operapublik. Även om denna troligen är något tyngre per person än den publik som lyssnade på Borlänges stoltheter Mando Diao, så är den i alla fall stillsammare. Men å andra sidan tror jag tanken bakom operahuset var att det skulle bli en mötesplats för kulturyttringar av alla de slag, alltså även ungdomskultur, så denna förklaring håller inte riktigt.

Istället ställer jag mig frågan om hur säkra vi egentligen är när vi bevistar arrangemang som innebär mycket folk på liten plats. Och då gäller det inte bara besök på Norrlandsoperan. Så sent som för någon månad sedan gav ett skyddsräcke i den nybyggda ishallen i Leksand vika, sedan jublande Södertäljefans tryckt på efter ett SSK-mål. Tydligen var det då inget fel på räckets materials hållfasthet, men man hade fäst den i en träkonstruktion som inte tålde att bortalaget gjorde mål, eller rättare sagt inte tålde effekterna av att bortalaget nätade.


Måndag 29 januari

Det tog ungefär ett halvår, men igår var det dags för premiärkörningen av min cappuccinomaskin. Maskinen, som var en frukt av min förmåga att kunna förutse resultatet i en del VM-matcher i fotboll har ända sedan den anlände till det nilssonska hushållet fått stå och samla damm i ett hörn av mitt kök. Men i går hade så mina bortförklaringar tagit slut och jag tog mig tid att läsa igenom bruksanvisningen noggrant. Och faktiskt, till skillnad från min tidigare cappuccinomaskin så hade denna maskin ångkapacitet tillräckligt för att få till ett smakfullt skum av mjölken. Tyvärr gick det väl åt nästan en tredjedels liter mjölk, så mitt nästa inköp till köket måste bli en något mindre behållare till den skummade mjölken.


Tisdag 30 januari

Vi har världens säkraste kärnkraftverk. Jo, orden känns igen från kärnkraftsivrarna. Men efter den senaste tidens händelser och den efterföljande utredningen kan man ju börja tvivla. Utredarna talar om allvarliga brister och gradvist försämrade säkerhetsrutiner. Säkerhetsbristerna har bland annat visat sig genom att några i personalen varit berusade på sin arbetsplats.

Men i och för sig kommer väl kärnkraftens vänner att hävda att upptäckten av dessa säkerhetsbrister enbart är ett tecken på att säkerhetskontrollerna fungerar, vilket i sin tur enbart är ytterligare ett tecken på att vi har världens säkraste kärnkraftverk.


Hem