December2011

Söndag 4 december

Vintern tvekar ordentligt i år. Men den jäveln är lömsk till tusan. Och idag la den sig i ett maskerat bakhåll för att försöka eliminera mig för en lång tid framåt.

Egentligen började det väl redan i går kväll. Ner från molnen kom något jag mest kan karaktärisera som vitt regn. Snö var det inte, även om det som kom ner var vitt. Men inte heller kan jag med gott samvete benämna det som regnblandad snö och det är tveksamt om det kan kallas snöblandat regn. Istället förvandlades det vifta på så där en halvmeters höjd till vatten. Mycket vatten.

Sedan har det troligen på sina ställen varit under noll i natt. Vilket resulterade i att omgivningen pryddes av ett vitt frosttäcke i morse. Men snabbt gjorde de två-tre plusgraderna att allt blev grått igen. De isfläckar som hade bildats förvandlades till vattenpölar… Eller det var i alla fall vad jag trodde.

När jag var på väg hemåt efter att ha slängt lite mjölkförpackningar på återvinningsstationen hyllade jag den gamla devisen att den kortaste sträckan mellan två punkter är ett rakt sträck. Visst såg jag att färgen var lite mörkare på en fläck. Men lite fuktighet skulle väl mina skor klara av. Skulle jag gå runt den blöta fläcken skulle min gångväg säkert öka med tio meter, och det kändes inte lockande. Längre kom jag inte i mina tankegångar, för plötsligt stack mim högra fot iväg på en isbana och mitt enmeterssteg hade förlängts med åtminstone en halvmeter och en hotande sträckning av ljumsken eller någon annan vital kroppsdel. Eller ännu värre en våldsam närkontakt med den hårda, blöta och kalla asfalten. Just då fick plötsligt högerskon fäste igen och med en elegant rörelse kunde jag oskadd fortsätta min vandring hem.

 

Söndag 11 december

Ibland är livet underbart. Och många gånger är det vädret som styr endorfinerna. Som idag, någon minusgrad och solen var på sitt bästa humör. Då drog jag ut till Vårvik, en badplats en mil utanför Gävle. Jag har aldrig varit där sommartid, men den 3 advent gick det bra. Vilket sceneri!! Har försökt att med kamerans hjälp i alla fall hjälpligt förmedla skönheten i en lite kylslagen men solig decembersöndag vid vattnet. Resultatet finner ni här.

 

Onsdag 14 december

En gång per år kommer ett brev som är fylld med extra spänning. Jag talar inte om slutskattsedeln, där vet jag redan vad det står. Och inte heller om det orangea kuvertet. Där har jag svårt att förstå vad som står.

Nej, istället är det brevet med hyran för årets tre första månader. Det är där de talar om hur jag har skött mig under det gångna året. Vi har nämligen enhetsmätning av elen i min bostadsrättsförening. Detta innebär att jag bara betalar för min förbrukning – den fasta avgiften och själva elabonnemanget står föreningen för. Sedan betalar jag en förutbestämd kostnad varje månad och i slutet av året gör man en avstämning. Har din förbrukning varit för hög jämfört med din månadsavgift händer två saker. Först kommer du under den närmaste tolvmånadersperioden få betala av den summa du året innan betalat för lite, en tolftedel varje månad. Sedan justeras din månadsavgift för det kommande året uppåt. För att möta den höga förbrukning man tydligen har.

Men 2011 har jag tydligen skött mig. 269 spänn betalas tillbaka via hyresavin för januari. Dessutom sänks den månatliga elavgiften med 24 spänn. Med andra ord en liten hyressänkning, vilket ju känns bra när allmännyttan diskuterar hyreshöjningar på runt 5 %.

 

 

Hem