december2007

Lördag 1 december

Det är jobbigt att flytta – att släpa ett möblemang fyra våningar ner (i och för sig med hjälp av en hiss), in i en skåpbil och sedan en trappa upp in i en ny lägenhet är svettigt även vintertid. Och efter denna ansträngning väntar några dagar med ordentlig träningsvärk samt några veckors boende i en lagerlokal full med lådor och möbler som inte hittar sin rätta plats ännu. Dessutom ett förvirrat letande efter tvättstugor, förråd och matkällare.

Det är dyrt att flytta – och då menar jag inte bara att man har dubbla hyror en månad. Telefoner ska flyttas, bilar ska hyras, flytthjälpande kompisar ska födas och inköp till den nya lägenheten ska göras (du ska inte tro att du kan använda samma bestickslåda som du använde i ditt gamla boende).

Men nu sitter jag här med ömmande axlar, värkande muskler och väntar på att bredbandssuporten på Gavlenet ska svara. Det första jag gjorde efter att lägenheten hade fyllts med lådor, var att jag kopplade in TV:n, vilket gick överraskande bra. Prioritet nummer två var datorn, även här gick det bra, tills jag skulle in på nätet. Trots att Gavlenet så gentilt hälsade mig välkommen, så vägrade de ta emot min anmälan.

Så här sitter jag alltså nu och lyssnar på en metallisk kvinnoröst som berättar att det fortfarande är samtal före, men att jag behåller min plats i kön. Och sedan tackar hon mig för att jag väntar. Som om jag hade något val. Problemet är väl möjligen att jag inte vet hur mycket pengar jag har på mitt mobiltelefonkort. Antagligen tar de pengarna slut precis när jag kommer fram…

 

Måndag 3 december

Tjohoo! Nu är jag uppkopplad mot nätet igen (har 1 Mb jämfört med 8 Mb tidigare och ska jag vara ärlig märker jag ingen skillnad. Ett bevis på att det är i min dator som begränsningarna finns). Vilket innebär att jag äntligen kunde publicera lördagens inlägg. Och till slut hittade jag även tvättstugan och satt upp mig på ett fyratimmarspass på söndag. Nu väntar jag bara på att få telefonen inkopplad också, så är snart flytten ett minne blott.

 

Tisdag 4 december

Nordost är väl den stadsdel i Gävle med överlägset sämst rykte. Ungdomsgäng, cykelstölder och skadegörelse. En flytt därifrån borde per automatik innebära en säkrare tillvaro.

Av den anledningen blev jag närmast chockad då jag igår efter jobbet kom cyklande hem till Brynäs. Jag såg saftblandarna på långt håll. Precis i korsningen Hillmansgatan och Hillmanskroken, si så där 30 meter från min port stod en polisbil med blåljuset påslaget och tydligen hade de just stoppat en yngling i bil. När jag passerade verkade dock inte ordväxlingen mellan polis och yngling inte vara så där över sig hetsig, men faktum kvarstår. Under mitt ett och ett halvt år på Nordost har jag aldrig sett en blåljusblinkande bil på området. Men jag skulle tro det beror på att lagens väktare helt enkelt inte vågar sig dit.

 

Lördag 8 december

Man märker att man åldras när man ser på sina barn heter det ju. Nu har jag ju inga barn, så jag får väl använda andra knep. Ett är att se på Björn Skiffs. Ja, helst ska det ju ske i nära anslutning till att man själv tittar sig i spegeln. Skiffs var ju en rutinerad artist redan när jag gick i skolan, men ändå blir man chockad varje gång någon nämner hans ålder. Som ikväll i Babben Larssons talk show. Han har varit artist i 55 år, påstod Babben. Hon menar väl 35, tänkte jag. Babben har väl börjat bli lite gaggig och jag har börjat bli lite lomhörd… Du fyllde ju 60 nyligen, fortsatte Babben tjata, med riktning till den blonde dalmasen. Nu får du väl ge dig, tänkte jag, är han över 60 kan ju inte jag ha långt till pensionen jag heller.

För det är ju så, Skillnaden mellan Skiffs som i slutet av 70-talet sjöng i melodifestivalen och Skiffs som nu satt i heta stolen är väl möjligen klädvalet.

Men å andra sidan kanske det enbart är en fråga om att SVT har otroligt duktiga sminkörer. Och det kanske går för herr Skiffs, precis som med Lena Nyman. Ena dagen ett ungdomligt yrväder som verkar ha avstannat någonstans strax över de 30 och nästan gång personen syns i TV, ser man en bräcklig gråhårig gumma (gubbe i Skiffs fall), bärande en hund och stapplande fram till intervjufåtöljen. Och hemma i TV-soffan suckar svenska folket unisont – men det var värst vad hon har åldrats…

 

Tisdag 11 december

Det är alltså det här som är julstress. Eller kanske bara vanlig stress. Flytten tar på. Idag blev jag klar med städningen, nu återstår bara att plocka ned lamporna, men till detta behöver jag en bristvara så här års, nämligen dagsljus. Sedan är det där med julklapparna. Inte minst kräver väl syskonbarnen sin beskärda del. Detta fixades idag efter jobbet.

Men i morse höll all min planering på att tippa ordentligt. Lokalr4adion väckte mig genom att prata om julkort. Se där något jag helt hade förträngt trots att jag faktiskt köpte julkorten redan ifjol (som stöd till min äldsta systerson, som ville sälja ihop till någon MP3-spelare eller vad det nu var). Och från julkort gick min tanke direkt över till flyttkort – sådana har jag ju också helt glömt att skicka. Några flytt-SMS har det ju blivit, men långt ifrån alla berörda har ju mobiltelefon – eller ens e-postadress. Men i sinom tid ska väl detta fixas också. I morgon ska jag i alla fall ringa och gnälla på min nya telefonoperatör. För ännu har jag inte sett skymten av det modem jag behöver för att få min telefon att funka.

 

Torsdag 13 december

Jag fattar inte hur folk står ut med att två gånger i veckan få sin postlåda fylld med massa reklam. Jag har nu under nästan två veckor haft mitt reklamförsvar nedkopplat till ett minimum (= ingen reklam nej tack-skylt) och jag håller redan på att bli tokig. Till 90 procent består ju denna reklamhög av värdelöst skräp, och skulle det ändå finnas något intressant i pappershögen, så åker också detta rakt ner i pappersinsamlingen, eftersom jag inte orkar bläddra genom skräp-packen.

Men nu har jag fått tummen ur och tillverkat en varnande skylt (nåja, jag återanvände den jag tillverkade när jag bodde i Umeå). Så nu väntar jag på att jag äntligen ska få lite matnyttig post. Som till exempel en avi som berättar att modemet till min telefon har kommit. Det känns lite naket att vara hänvisad till mobiltelefonen.

 

Måndag 17 december

Jag hade klarat att flytta hela mitt bohag från Norra Köpmangatan till Hillmanskroken. Helt utan skador på flyttgodset. Nåja, jag hade lyckats flytta nästan allt. När jag hade en lampa samt min verktygslåda kvar att lyfta in i min nya lägenhet hände det. För att kunna öppna lägenhetsdörren måste jag byta grepp på lampan. Med ett ordentligt klirr åkte den i backen och den vackra glasskärmen spred sig i trapphuset. Kvar stod jag och förvånat höll i lampans förgyllda lamphållare.

Så det var bara att svärande hämta sopkvasten och börja sopa upp skärvorna. Naturligtvis inte helt utan blodvite.

Men nu är alltså den gamla lägenheten helt tömd. Och jag kan ju trösta mig med att jag på grund av avsaknad av kontakter och lampkrok inte kan hänga upp lamporna än.

 

Onsdag 19 december

Julkorten skickades per post i måndags och per mejl igår, de inköpta jultidningarna (nåja en dvd-box med morden i midsummer, en almanacka samt en bok) levererades till mig i helgen och idag har jag köpt den sista julklappen. Så kanske blir det faktiskt julefrid även i år.

Så nu återstår bara att vänta på tomten, på illamåendet efter all mat och mellandagsrean. Något att riktigt se fram emot alltså…På lördag vid elva-tiden lämnar jag Gävle med destination Umeå, via Arlanda. Känns härligt.

 

Torsdag 20 december

Kanske, kanske blir jag snart med telefon igen. I alla fall har nu mitt nya bolag ephone, med benägen hjälp av min bredbandsleverantör Gavlenet kommit fram till att jag visst har bredbandsuppkoppling till min lägenhet (en uppkoppling som jag fick redan måndagen den 2 december, efter vad som säkert kan betecknas som den längsta helgen i mannaminne, en helg helt utan internat). De har i alla fall nu skickat modemet. Detta lagom till att jag ska lämna min lägenhet för att fira jul norröver. Jag vill dock inte ropa hej än. De ska ju lyckas flytta över mitt nummer från ComHem också. Det kan ju bli intressant.

 

Fredag 21 december

Det är mycket att stå i så här dagen innan jag åker norrut. Tvätten ska tvättas, bilen ska tvättas, kompisens fiskar ska matas, papper ska fixas, väskor ska packas. Och lägenhet ska städas. Men där stötte jag omedelbart på patrull. När jag startade dammsugare la elsystemet av. TV och dator (som förstås var påslagna) dog med en suck. En säkring hade gått. Nu har jag ju haft mycket annat att tänka på den här månaden. Så jag har inte ägnat lägenhetens elsystem mycket tanke. Nu upptäckte jag att lägenhetens hela el-resurser betjänades av endast fyra stycken säkringar. En till spisen, en till kyl/frys samt två stycken som delade på lampor och kvarvarande eluttag. Och naturligtvis var min tillgång till nya säkringar obefintlig. Och klockan halv tio på en fredagskväll vimlar det ju heller inte av öppna affärer med säkringar i sortimentet heller.

Och som moderna människa jag är gjorde jag snabbt prioriteringen att en fredagkväll utan TV och dator blir en ganska enahanda historia (för att vara mer politiskt korrekt skyllde jag dock på att sänglampan och klockradion gick på samma säkring) och jag får nu tillbringa ett halvt dygn med en mörk toalett och ett mörkt kök. Så när jag hällde upp den glögg jag nu sitter och smuttar på tvingades jag öppna kylskåpet för att få in lite ljus i köket. Men mikron fungerade, gudskelov, och kanske ska jag avsluta dagen med lite popcorn.

I sammanhanget kan jag ju nämna att vecka tre tydligen ska innebära en uppfräschning av lägenhetens elsystem. Exakt vad som ska göras vet jag inte, men en installation av jordfelsbrytare vore ju inte helt fel.

 

 

Hem