Augusti2012

Torsdag 2 augusti

Otur i spel och otur i kärlek. Men tur med vädret. Det är den tes jag med emfas förfäktat denna sommar. Mina kamrater har ömsom hånat mig och ömsom skakat på huvudet. Mycket snack där, verkar de har suckat.

Men ändock, faktum kvarstår. En efter en har de suckande kommit tillbaka till jobbet, gnällandes över vädret. Samtidigt dök jag upp i måndags, med sönderbränd näsa och hånfullt (jo, jag kan jag också) konstaterat att de skulle ha kollat med mina semesterplaner innan de gjorde upp sina…

Så här har min tvåveckas semestertripp sett ut:

Måndag: Efter att ett otäckt oväder passerat under söndagsdygnet rådde det under måndagen sol. En fantastisk kväll när jag vandrade runt i utkanten av Örebro.

Tisdag: Denna dag regnade det faktiskt en del. När jag hade avslutat lunchen i Örebro (det regnade under lunchen, men då var jag ju inomhus) vandrade jag runt i staden utan att bli blöt, men när jag väl satt i bilen möttes jag av ett regnväder. Men när jag kom till Mariestad hade det slutat. Och det var en helt underbar kväll vid Vänerns strand.

Onsdag: Här drabbades jag av det egentligen enda riktiga bakslaget vädermässigt. Och det beror enbart på att jag under morgonen på väg till campingens dusch tänkte att det var konstigt att det inte börjat regna med tanke på den blåst som tagit tag i det västgötska landskapet. Naturligtvis började det ösa ner och jag fick till och med användning för regnkläderna. Den planerade sightseeingen i Mariestad fick ställas in och jag tog vägen mot nästa mål – nämligen Hjo. Där skulle jag träffa en god vän från förr – en vän som egentligen faktiskt bodde i Mariestad, men som tillbringat en vecka i Hjo. När vi träffades fick jag henne häpna av mina berättelser om den fantastiska gårdagskvällen i hennes hemstad. För i Hjo hade det öst ner. Men denna kväll blev det ändring. Nilsson var ju i stan och en middag på en uterestaurang vid Vätterns strand blev det.

Torsdag: Nästa etapp var Bohuslän. På något sätt klarade jag mig även denna dag från regnet. Trots molnen. Men frampå kvällen klarnade det som vanligt upp. Denna gång befann jag mig på en ö strax utanför Ljungskile. Härligt att vandra på havsstranden och se solen försvinna ner bakom grannön.

Fredag: Denna dag står ett besök på Nordens Ark på programmet. Och se, när jag började färden mot djurparken började faktiskt regnet falla. Det såg till och med lite mörkt ut och jag började fundera om vädrets makter nu vänt sig mot mig. Men nej. Kanske en minut innan jag var framme vid djurparkens parkering slutade det regna. Och innan jag hade löst entréavgiften sken solen. Och så fortsatte det tills solen återigen gick ner bakom den där ön utanför Ljungskile.

Lördag: Lite växlande molnighet när jag rullade ner mot Halmstad. Jag blev beordrad till Biltema och där regnade det en del. Illavarslande med tanke på att tältning i en vecka väntade. Men när jag checkade in på campingplatsen hade regnmolnen skingrats.

Söndag – fredag: SOL!!!!! Och drygt 25 grader.

Lördag: Det regnade lite på morgonen innan vi gick upp. Ganska mysigt egentligen att ligga och höra på regndroppar på tältduken. När jag gick upp hade det dock slutat. Vi plockar ned tälten utan att behöva drabbas av någon vätska uppifrån. Fram åt tio-tiden beordrar jag de två letterna som jag lovat skjutsa till Stockholm att ta plats. För det börjar droppa från regn. Jag lämnar en västkust som under en vecka bjudit på sommarens bästa väder, men som tydligen denna lördag beslutat sig för att nu får det vara nog. Bland annat tvingades man stänga Nordstan i Göteborg. Men det struntar jag i. Jag flyr mot ostkusten. En landsdel som detta nya oväder totalt missar.

Nu har jag jobbat en vecka, men nästa vecka är det dags för semester igen. Då är det Västerbottens tur att få fint väder. De kan behöva det. Idag har det tydligen haglat rejält i Robertsfors.


Söndag 26 augusti

Semestern är slut sedan en vecka. Och slut är också min tur med vädret. Även detta är något jag upptäckt är ett återkommande fenomen. Alltså då jag inte har semester brukar vädergudarna försöka hitta på en del hyss riktat mot mig.

Denna helg var ett typiskt exempel. Lördagen började med ett fantastiskt sensommarväder. Jag njöt under min traditionsenliga veckohandling. Men sedan fick jag för mig att åka ut och orientera ett tag. När jag hade parkerat bilen vid Gävle Bro och småjoggade mot första kontrollen började det stänka av regnet. Och snart fylldes luften av ett strilande reg. Inga stora droppar, men desto fler. Jag avbröt mitt skogsbesök efter fyra hittade kontroller, på grund av att jag hade lovat åka ner på stan för att heja fram min systerson som också skulle orientera denna dag. Dock på en lite högre nivå. Det var SM-tävlingar i sprint som stod på programmet.

När jag kom hem hade nederbörden upptaget och det var nästan så att solen började titts fram. Såg lovande ut, tänkte jag och tog mig en dusch. Uppehållet höll sig till dess jag satte mig på cykeln för att cykla ned mot Strömvallen, där SM-tävlingarna skulle avgöras. Halvvägs dit måste jag stanna för att ta på mig min regnponcho, för då hade det börja ösa ner. Väl nere på Strömvallen verkade dock solen efter ett tag vunnit kampen om väderherraväldet. Återigen kunde jag njuta av en fantastisk sensommardag. Och detta väder fortsatte till den minut jag satt mig cykel för att ta mig hem. Detta såg förstånd vädergudarna och kranarna öppnades så smått igen.

Detta fortsatte idag. Visst, de hade hotat med regn, men i morse var det uppehåll. Ja, alltså till den stund jag åter skulle ta mig ner till Strömvallen alltså. Då började det återigen stänka. Väl nere tittade faktiskt helt överraskande solen fram en stund, men jag måste ju komma hem någon gång. Och regnet – ja ni förstår.

Det som dock nu var lite överraskande var att det värsta regnet kom nu till kvällningen, då jag faktiskt befann mig inomhus. Men jag tror detta beror på att jag hade bestämt mig gå ut med soporna. Nu står soppåsen vid min dörr och väntar på uppehåll.


Torsdag 30 augusti

Två serier av 3 över 100 poäng. För mig räknas detta som en klart godkänd prestation på bowlinghallen. Så pass godkänd att vi kan glömma hur det gick i den tredje serien. Fast egentligen var den serien mycket lyckad. För bowling är som golf. Man ska arbeta upp en sving som man kan lita på. Det gäller att göra varje rörelse precis som vid slaget innan. Och detta praktiserade jag på bowlingbanan. Med resultat att jag hela tiden träffade käglan längst ut till höger. Och endast den. Och på andra slaget hade jag en förmåga att träffa samma hål. Denna gång utan att någon kägla föll.


Hem