augusti2006

Umeå torsdag 17 augusti 2006

 

Nu börjar de ladda upp. Våra politiker försöker med alla medel få oss att inse att just deras alternativ är det enda rätta. Allt medan vi som har landets framtid i vår hand, blir allt mer förvirrade. På högerkanten går det gamla högerpartiet under beteckningen nya moderaterna och hävdar att de är det verkliga arbetarpartiet. Vilket man även bevisar genom att föreslå sänkta ersättningar för de som av någon anledning inte jobbar. Och samtidigt som Reinfeldt försöker vänstra, så passar kompisen center-Maud på att flirta med de djupblå väljarna, bland annat genom att ifrågasätta ungdomars rätt till anställningsskydd. Under tiden försöker Lejonborg förtvivlat att hitta denna valrörelses svar på språktester. Och Kd talar nästan ingenting om moral längre. Ack ja.

 

 

 

 

 

 

 

Förvirrande är också de metoder och argument som används för att snärja oss väljare. Läste idag en insändare från någon miljöpartist som hade svarat på någon folkpartists insändare. Diskussionen gällde, vilket parti som var det homovänligaste och som slagträ använde man en undersökning där man poängsatt aktiviteten i riksdagen. Miljöpartiets insändare lät väl ungefär så här. Vi fick minsann fler poäng än folkpartiet och slår man ihop oss med s och v får vi mer poäng, så vi är bäst. Efter alla debatter på sandlådenivå, följer här en debatt på dagisnivå. Förvirrande för alla som är äldre än åtta år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Annars verkar årets populäraste argumentation bestå av att (med flit (?)) misstolka uttalanden från representanter för motståndarsidan. Och sedan använda denna tolkning till att misskreditera meningsmotståndarna. Detta är inte bara förvirrande, utan också, sett från misskrediterarens synvinkel, mycket dumt. För vad som händer är bara att motståndarna dagen efter får chansen att tillrättavisa misstolkaren och samtidigt chans att på bästa sändningstid (eller bästa nyhetsplats) få utveckla sin inställning i frågan. Allt medan misstolkaren bildligt talat står med byxorna nerdragna till fotknölarna. Men vi ska kanske vara glada över att debatterna ännu inte hamnat i den eviga trätan om vem som bar skulden för Sveriges ekonomiska djupdykning i början på 90-talet. Men vem vet. Det är ju fortfarande en månad kvar till valet.

 

 

Hem