augusti2005

Umeå torsdag den 18 augusti 2005


I en tid av datorer, mobiler och andra moderniteter vill jag passa på att lyfta fram några människor, utan vars insatser våra liv skulle te sig otroligt mycket tråkigare. Dessa entusiaster som lägger ner tusentals med ideella timmar på att bevara vår gemensamma historia. Jag ska ge tre exempel. I dagarna besöker den nybyggda kopian av Ostindienfararen Götheborg Stockholm under sin jungfruresa. Trots att projektet Götheborg tagit formen av ett aktiebolag skulle inte detta projekt ha blivit verklighet utan entusiasternas och de ideella krafternas idoga arbete.

 










Samma sak gäller de som arbetar med ångfartyget Saltsjön. Jag fick i helgen nöjet att som ett led i ett doktorandfirande åka med detta ångfartyg från Strömkajen i centrala Stockholm till Utö i Stockholms södra skärgård. En färd som under fyra timmar innefattade bland annat ett intressant (och varmt) besök nere hos maskinisten. Bara att se denna man ”in action” var värt de 120 kronor som resan kostade. Beväpnad med en förgylld oljekanna påminde han mig om en pianostämmare vars öron uppfattar varje liten tendens till falskton som instrumentet (läs ångmaskinen) gav ifrån sig.

 









Det tredje exemplet snubblade jag över en eftermiddag i min mors föräldrahem på Bergshamra varv i Roslagen. Min moster räckte över en bunt av Rospiggen, Roslagens sjöminnesförenings årsbok. RSMF:s verksamhet går ut på att minnas och vårda ett kulturarv som ligger mig mycket varmt om hjärtat. 1922 startade min morfar tillsammans med sin bror Bergshamra varv, ett varv där en och annan Roslagsskuta byggts och/eller reparerades. Till detta ska läggas att min farfar arbetade som stuvare i Sikeå Hamn, där många av dessa skutor hämtade massa för vidare transport ut i världen.

 









När det gäller min morfar fick varvsägandet ett tragiskt slut. Den 3 oktober 1938 fastnade han med huvudet mellan två båtar och klämdes till döds. En händelse som beskrevs i målande ordalag dagen efter i Norrtälje Tidning. Även fast man idag diskuterar den moderna pressens pressetik kan jag konstatera att ord som hjärnsubstans och krossat huvud sällan kommer till användande i vår tids dagspress.



Hem