april2014

Tisdag 1 april

Den 1:a april och man ska ju hitta på något kreativt ljug. Men min fantasi sviker mig, Och jag har aldrig kunnat ljuga. Så jag skiter i det.

 

Lördag 5 april

Under en runda i elljusspåret passerar jag en mamma med en grabb, kanske 1,5 år. Då jag passerar frågar mamman ungen "ska du hänga på?". När då min spontana tanke är "ja, det skulle ju inte vara så svårt", då vet man att det inte går fort.

Lite underligt är det. När jag upplever på spinningen att det går bättre och bättre, verkar mitt löpsteg bara bli tyngre och tyngre. Så frågan är om jag på spinningen blivit lite smartare (alternativt bekvämare) eller om jag blivit för ambitiös när det gäller löpningen. Eller är det bara en frukt av att löpträningen blivit lidande i vinter.

 

Måndag 7 april

Ett inplanerat spinningpass ersattes av ett dåligt planerat cykeldäcksbytespass. Eller om man så vill, ett fysiskt träningspass ersattes av ett psykiskt träningspass.

För vad är det egentligen med dessa cykelbytardäcksövningar som gör att dessa uppdrag inte känns kompletta om man inte åtminstonde en gång förvirrat sökt efter någon liten skruv, mutter eller ventilhatt som man tappat på marken, eller i det aktuella fallet betonggolvet (jag stannade inne i cykelförrådet).

Men förutom detta så gick dagens slangbyte nästan skrämmande smärtfritt. Kan det rent av vara så att efter 40 års däckbytande (räknar med att jag var i tioårsåldern vid mitt första försök, antagligen under min fars överinseende) äntligen fått kläm på det där att byta slang, helt utan större problem och vilda svordomar. Jag är skeptisk.

 

Onsdag 9 april

När det i princip bara är styrelsen som har kommit till årsmötet för vår bostadsrättsförening känns det lite konstigt att rösta om ansvarsfrihet för denna. 10 stycken på plats, Sex av dessa var ifjol i styrelsen eller suppleanter, en var ditsänd av förvaltaren Castor. Och alltså tre "vanliga" medlemmar. Och eftersom jag inte vill känna mig utanför accepterade jag en suppleantpost i den nya styrelsen.

 

Torsdag 10 april

Om ni någon gång undrar över vad skillnaden är mellan 1:a och 2:a klass på tåget kan jag berätta att det är en fråga om höjd över havet. I alla fall när det gäller regiontåget mellan Linköping och Ockelbo.

Jag kunde i alla fall inte hitta någon annan skillnad då jag idag på statens bekostnad åkte 1:a klass mellan Uppsala och Gävle. En trappa upp fick jag gå på dubbeldäckaren, men inga fria drinkar, svassande tågvärdinnor ocjh jag hittade inte ens gratis tidningar. Möjligtvis lite mer utrymme för bagaget, vilket egentligen är lite ironiskt, eftersom det enda som en första klass-resenär inte känner behov av är väl bagageutrymme. Datorväskan och necessären tar ju inte så mycket plats.

Men summa sumarum är det alltså inte så konstigt att första klass ibland (exempelvis i mitt fall) är billigare än andra klass.

 

Fredag 11 april

Idag var jag nära att göra en "Vi hade i alla fall tur med vädret". Ni kommer ihåg den där scenen i biltvätten då Gösta, fantastisk gestaldad av Rolf Skoglund" alltför sent kom ihåg att han glömt fälla in husvagnsbackspeglarna. Han kastar sig ut, men det gick inte bättre än att han hamnade i borstanas våld och inför fru, svärfar och barn så lättar han över vindrutan och i en fin båged följer han med borstarnas väg och luftfärden slutar en meter bakom bilen.

För mig var det radioantennen som var problemet- Precis när den gröna lampan (kör fram) växlade till röd lampa (stanna) så slogs jag av mitt misstag. Trots paniken lyckades jag sock hålla huvudet kallt. Jag lät den första borstattacken passera framdörrarna, sedan slängde jag mig ut, snabbt skruvade loss antennen, slängde in den i framsätet och då upptäckte jag att borstarna vände framåt lute snabbare än jag beräknat, så jag kastade mig in i framsäte, lyckades klämma långfingret i dörren, men jag hann undan.

Så nu är bilen ren, fingret ömt och fredagskvällen lugn.

 

Torsdag 17 april

Många har åsikter om alla dessa tiggare från öst som plötsligt dykt upp i stora och medelstora svenska städer. Ska man ge av sitt överflöd eller föder man genom ett sånt handlande bara den organiserade brottsligheten. Detta får var och en ta ställning om.

Men när en av dessa tiggare sitter mitt på gågatan i Gävle och ivrigt talar i vad jag kan bedöma är en relativt nyinköpt mobiltelefon så börjar jag undra. Det blir liksom inte trovärdigt.

Men det finns också andra saker som skiljer den aktuella tiggaren från de flesta andra tiggarna. Hon sitter nämligen inte lutad mot någon vägg eller liknande. Istället har hon tagit det lite längre och flyttat ut två meter från väggen, så hon hamnar mitt på gågatan. Jag har en gång till och med varit nära att köra på henne med cykeln när jag höll ut för att inte krocka med några stillsamt flanerande gävlebor. En tiggare befinner sig ju inte i det naturliga synfältet för en cyklist. Dessutom är de synnerligen kamoflagefärgade mot den grå trottoaren.

 

Lördag 26 april

Idag har jag lyckats publicera några bilder från de fantastiska dagarna på Galapagosöarna. En odyssé bland djur, växter och solnedgångar. Följ bara denna länk. Bilder från Ecuadors fastland kommer senare. Tyckte de var värd en egen sida.

 

Onsdag 30 april

Jag upphör aldrig att förvånas över den inre klocka jag har välsignats med. I går kväll glömde jag att ställa klockradion. Något som borde inneburit en kraftig försovning. För oddsen var emot mig. Jag hade jobbat till 21-tiden kvällen innan. Klockan passerade med råge halv tolv innan jag kom i säng. Jag skulle börja jobbet redan kvart i åtta denna valborgsmässoafton.Dessutom hade jag dagen innan börjat först efter nio, vilket innebar att jag den morgonen tog en extra timmes sovmorgon. Bara för att förvirra den inre klockan lite extra.

Vad händer?

Min vanliga morgonrutin är att jag stiger upp när min klockradio visar 06,33, vilket innebär att Fröken Urs klocka visar 06,30. Av någon anledning har jag aldrig brytt mig om att ställa klockradion rätt.

När jag nu långsamt trycker mig från den dröm som spelade upp någon typ av thriller i mitt huvud och vrider ansiktet mot klockradion visar den - 06,33. En ren tillfällighet säger ni. Kunde det ju vara om det inte varit för det faktum att det inte var första gången det hände. För sedan jag skaffade en klockradio som jagstänger av varje morgon har det hänt ett flertal gånger att den mött morgonen med tystnad.Och hittills ha de grova försovningarna lyst med sin frånvaro. På sin höjd har jag tvingats stressa ikapp fem minuter, men det vanligaste är att jag vaknar strax före halv sju -.om det inte är så att jag faktiskt har sovmorgon. Då kan jag sussa till halv åtta eller nåt.

I själva verket kan jag bara minnas en gång då jag försovit mig rejält. Nämligen en junimorgon 1982. Jag skulle denna måndag rycka in i lumpen, och tåget mot Boden gick okristligt tidigt; halv sex-tiden på morgonen eller nåt sånt. I och för sig vaknade jag på utsatt tid och mekaniskt gick jag upp och åt frukost. Men sedan slår det slint. Jag lägger mig en stund på sängen för att vila. En dödssynd. Naturligtvis faller jag i djup sömn (man kan ju alltid diskutera om jag verkligen någongång hade varit vaken, äta frukost kan man säkert göra i sömnen). Jag väcks av att kompisen ringer på dörren. Som tur var hade även han en biljett till Boden denna morgon. Och han räddade mig nog från att anklagas för dessertering eller nåt. Det hade ju varit en symptomatisk start på min i stort sett misslyckade sejour i den svenska försvaret.

 

Hem