Oktober2011

Söndag 2 oktober

En gång i månaden stämmer jag av min ekonomi, alltså vad står aktierna i (inte så många dock), vilka tillgångar finns i mitt pensionssparande och liknande saker. Den senaste tiden har dock detta varit dyster läsning. Förstår att det finns de med större placeringar än vad jag har blir lite panikslagna när de ser deras sparkapital tyna bort.

Ta pensionssparandet till exempel. Om man räknar bort det faktum att jag ju faktiskt slänger in ett antal hundralappar varje månad så har inte värdet på detta sparande ökat sedan i maj. Och den där positiva utvecklingen på mina Autoliv-aktier har nu förbytts till en förlust på 50-lappen per aktie.

Men varför klaga. Får väl glädja mig åt att det varje månad kommer in lön på mitt lönekonto och att jag inte plöjt ner alla mina tillgångar i det svajiga allemansfondkontot.

 

Tisdag 4 oktober

En morgon denna vecka hade jag en timmas sovmorgon. Jag skulle vara på jobbet kvart i nio i stället för kvart i åtta.

Denna morgon var i morse.

Dessutom var jag trött efter att min sömn natten innan blivit i minsta laget. Kunde inte somna efter en alltför tilltagen sovmorgon på söndagsmorgonen.

Alltså var allt upplagt för att jag till max skulle utnyttja de extra 45 minuter jag gav mig själv denna tisdagsmorgon.

Varför vaknade jag då över en halvtimme innan den minut då min klockradio gick igång. Och bara några minuter efter det klockslag som jag morgonen innan i princip i halv medvetslöshet lyckades kravla mig ur sängen. Jag kände mig dessutom ganska utvilad.

Kroppen är en konstig uppfinning och den blir bara underligare med åren. Anpassningsprocessen går momentant. Samma fenomen som gjorde att jag inte kunde somna natten till måndagen gjorde nu att jag inte kunde utnyttja min sovmorgon under tisdagsmorgonen. Kroppen (och kanske något som kan benämnas själen) hade förstått att ändra rutinerna snabbt. Alltså går jag och lägger mig klockan två en sen natt, innebär det att man för all framtid ska lägga sig två. Och stiger man upp halv sju en morgon så gäller även detta för all framtid. I alla fall till nästa morgon. Då kan ju rutinerna ändras igen – för all framtid.

 

Lördag 8 oktober

Jag undrar om man börjar bli blödig. Eller enbart över hövan kontaktsökande.

För två helger sedan smet en fluga modell större in genom min öppna balkongdörr. Natten därpå drev den mig till vanvett med sitt surrande och dagen efter började en fruktlös jakt på den svarta fridstöraren.

Nu, 14 dagar senare flyger den fortfarande runt i min lägenhet. Och jag förmår mig inte ta död på den lilla tingesten. Inte ens tanken på att köra ut den till hotande frostnätter. Jag som under min uppväxt har gjort mig känd i flugkretsar som en veritabel massmördare. Det är ett krav om man växer upp på landet med koskit utanför knuten. Men vi åldras väl alla. Och vissa skaffar sig hundar, andra katter. Jag har skaffat mig en fluga. Den är i alla fall billig i drift.

 

Onsdag 19 oktober

Nu har jag tappat greppet ordentligt, hann jag tänka. Jag stod på Centralstationen i Stockholm och jag hade gått vilse. Eller i alla fall lyckats bli ordentligt förvirrad. Jag stirrade rakt in i en vägg och jag var 100 procent övertygad att det tidigare hade gått en trappa här. Jag tittade mig runt för att försöka hitta en skylt som visade hur man kom till T-centralen – vilket var mitt närmsta mål. Dock utan framgång. Samtidigt började jag bli lätt stressad. Det var bara drygt 20 minuter till dess att kursen började, någonstans vid Hornstull. Jag behövde ju några minuter där också för att hitta rätt. Och nu hittade jag inte ens tunnelbanan. Mardrömmen var nära. Någon hade fått för sig att bygga om Centralstationen, men glömt att öppna en väg till T-centralen.

Nu var detta väl inte riktigt med sanningen överensstämmande. Till slut hittade jag naturligtvis den nya nedgången och som tur var går tunnelbanetågen lite oftare än lokalbussarna i Gävle. Så jag kom fram, kunde avnjuta utbildningens första dag och även då leta mig fram till Hotell Malmen. Och se det stod i alla fall kvar.

 

Onsdag 26 oktober

Snart november och vintern verkar tveka. Ännu har inte säsongens första snöfall drabbat Gävle. En kväll har det haglat, men ingen snö.

Egentligen är det inget konstigt med det. Men tar det inte fart snart är jag rädd för att min teori om treårscykeln naggas i kanten.

Jag har nämligen, genom att studera årstiderna kommit fram till att de alltid kommer tre och tre. Alltså tre varma somrar följs av tre regniga diton. Och eftersom det nu varit tv å kalla och snörika vintrar i rad borde det ju komma en tredje. Om nu det inte var så att vintern 08/09 var kall och snörik. Minnet sviker mig ibland. Men jag vill minnas att den var ganska mild. Och så var det troligen också med vintrarna 06/07 och 07/08. Den heliga treenigheten…

Så nu kurar jag ihop mig i min fåtölj och tåligt inväntar den vargavinter vi har framför oss.

 

Måndag 31 oktober

Tydligen är det idag det är Halloween. Men om några höstlediga ungar skulle få för sig att klä ut sig i fantasifulla kreationer och ringa på hos mig får det bli bus. Godiset är nämligen redan uppätet.

Allt på grund av en liten förvirring då det gäller denna importerade dags infallande. Var nämligen helt säker på att det var i lördags vi firade Halloween. Och för att vara säker på att slippa bus 11köpte jag som vanligt hem lite mutgodis. Men som vanligt slapp jag ovälkommet besök. Halloween har inte riktigt slagit igenom i vårt land än. Gudskelov. I princip verkar det bara vara en del ungdomar som tagit företeelsen till sig. Och då tror jag mest att de ser det som en förevändning att ha ytterligare en fest.

Så där satt jag i lördags med en påse godis och då passade det bra med lite eget lördagsmys. Och snart var godiset slut och allt var frid och fröjd. Om det inte var för den där radioprataren som i morse berättade att det var i kväll som Halloween enligt traditionen skulle firas.

Men som sagt – Halloween har inte slagit igenom riktigt här. Så kanske jag trots allt slipper bus.

 

 

Hem