Oktober2009

Fredag 2 oktober

I veckan har brevet kommit. Det brev som berättar att nu är mina nya skåpluckor levererade från fabriken. Nu är det bara monteringen som återstår. Men där börjar också problemen. På grund av ett ivrigt utbildande för närvarande är jag nämligen sällan hemma. Det är hotellsängar som har gällt, och kommer att gälla för mig några veckor till.

Så jag måste nog ringa min lokale leverantör på måndag och höra när deras snickare tänker komma. För då krävs det väl antagligen att de har någon form av nyckel. Såtillvida inte deras anlitade snickare har fått en internutbildning I ämnet lägenhetsinbrott. Men detta skulle nog inte vara den ultimata reklamen för företaget. Det kan ju lätt missuppfattas.

 

Lördag 3 oktober

En amerikansk forskarrapport slår fast att det är 23 gånger större risk att råka ut för en bilolycka, om föraren skickar sms i stället för att vara fullt koncentrerad på trafiken framför bilen. Förvånande.

Min första tanke var ”hur kom de fram till denna exakta siffra?”. Sedan ”Bara 23?”. Och avslutningsvis ”vem kom på den smarta idén att undersöka om sms:ande vid ratten skulle vara en trafikfara?” Det hade varit billigare att ha slagit en signal till mig, eller vilken annan tänkande människa som helst. För man behöver ju inte vara alltför intelligent för att komma på att man inte blir världens mest uppmärksamma förare när man sms:ar. Jag kan ju knappt gå och sms:a samtidigt.

Ska sanningen fram så anser jag att om man kommer på någon som sms:ar vid ratten, ska man rycka körkortet av vederbörande och låsa in kortet i ett inbrottssäkert kassaskåp. Och där bör kortet ligga till dess att sms-tekniken blivit omodern och vi enbart kommunicerar via tankeöverföring.

 

Söndag 11 oktober

Vi måste värna om våra nördar. Utan dem vore världen bra mycket tråkigare. En fotbollsnörd kan rabbla upp alla startelvor i hela La Liga och vem har inte förundrats över Björn Hellbergs bottenlösa kunskap i olika tennisresultat.

Idag befann jag mig omgiven bland fågelnördar, eller ornitologer som den kanske mer rumsrena benämningen är. Utrustade med gigantiska tubkikare, dyra kikare och en otrolig fågelkunskap stod de uppradade för att spana på gäss. Och framförallt var det den i Sverige ovanliga Spetsbergsgåsen som hade lockat dit dem.

Jag hade efter en lördagskväll tillsammans med Fleetwood Mac denna söndag följt med min bror till ett naturreservat mellan Bålsta och Enköping. Här hade Spetsbergsgåsen skådats och brorsan övertalade mig att ta vägen förbi denna plats under vår färd mot Gävle. Därför stod jag här och av en grönklädd herre fick en föreläsning om vad som skiljer Spetsbergsgåsen mot den betydligt vanligare Sädgåsen. Det hade visst någonting med huvudet att göra. Och täckningen. Får man se den flyga var det tydligen egentligen inte alls svårt att skilja de bägge arterna åt.

Att jag hade svårt att till och med skilja Sädgåsen från grågåsen talade jag tyst om. Stolt som jag var, över att jag i alla fall lyckades artbestämma en kråka och en storskrake.

 

Torsdag 15 oktober

Hej. Jag ringer från Orrefors och du har tidigare gjort ett inköp hos oss.

Rösten i telefonen lät säker.

Själv blev jag ordentligt förvirrad. Mitt svar var därför ”det tror jag inte”.

Naturligtvis ville rösten i telefon sälja på mig några glas eller nåt. Min inställning till telefonförsäljare har jag ju redogjort för tidigare, bland annat den 23 oktober 2008. Men eftersom han påstod att jag faktiskt en gång varit kund hos Orrefors kunde jag inte börja skälla och förklara att de inte hade rätt att ringa och försöka sälja på mig något via min mobil. Jag kan ju inte vara helt säker på att han inte talade sanning. Att vi faktiskt har haft en kundrelation. Jag glömmer ju så lätt.

Men jag kan för mitt liv inte komma på vad jag skulle ha köpt från Orrefors. Jag har ju i och för sig en låda kristallglas som kom i min ägo på min 25-årsdag. Men de hade ju morsan köpt i bröllopspresent till den av hennes barn som skulle gifta sig först. När jag fyllde 25 gav hon upp. Detta trots att lillsyrran då bara var 22 och brorsan 19. Tålamod är ingen utmärkande egenskap för vår släkt.

Vid en närmare visar det sig dock att dessa glas inte alls var från Orrefors. Samma sak gäller de signerade ölglas som jag köpte under min tid i Härnösand. I och för sig kom de från Nybro, Och även fast Orrefors ligger i Nybro kommun, finns inte det typiska Orrefors-sigillet på dessa glas.

Sedan har jag whiskyglas och en skål från Ittala. Men skålen fick jag i julklapp från mitt jobb och glasen inköptes på Cervera.

Så frågan om när jag var kund hos Orrefors kvarstår. Men jag lyckades ändå avfärda försäljaren ganska snabbt med att påstå att ”glas har jag i överflöd”, vilket trots allt inte är en total osanning.

 

Fredag 16 oktober

Efter att ha tillbringat fyra soliga veckor i Sundsvall (jag tror det bara var en morgon det stänkte lite regn på oss när vi gick från hotellet till vår utbildningslokal), så känns det ju lite underligt när man blickar över ett regnigt Gävle.

Det regnade i morse då jag cyklade till jobbet, det regnade på förmiddagen, då jag gick för att läggar om lånet på Swedbank, det regnade på sena eftermiddagen, då jag cyklade hem och det regnar fortfarande när jag skriver detta, trots att klockan för länge sedan passerat 22.

Och till råga på allt har jag dragit på mig en höstförkylning…

 

Tisdag 20 oktober

Det är nu knappt elva månader kvar till riksdagsvalet och det står redan klart att det här kommer bli en otroligt jobbig valrörelse för mig. Orsaken stavas Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, ett parti som nu tack vare goda opinionssiffror kommer att få väl tilltaget med tid i landets riksmedier. Jag tål helt enkelt inte karln. Och då tar jag inte ens hänsyn till den politik som partiet står för. Vad jag retar mig på är istället den retorik Åkesson håller på med. Och den bild han direkt målar upp när argumenten visar sig för svaga, dåligt faktaunderbyggda eller helt enkelt för extrema, till och med för de smygrasistiska ”vanliga folket” som Åkesson ju tydligen enligt egen utsago är en talesman för.

Efter den omtalade debattartikeln i Aftonbladet hamnade han idag i SVT:s morgonsoffa i debatt mot centerledare Maud Olofsson. Han ställdes mot väggen av både programledare och Olofsson om hur han kunde påstå allt detta om Islam, de mesta av debattartikelns innehåll hade ju faktiskt av experter benämnts som antingen felaktigt eller kraftigt överdrivet. Och nu började det. Debattartikeln innehöll ju tydligen inte de påståenden som kritikerna hävdade. Det var Aftonbladet som satt en tokig rubrik. Ja, sånt har ju hänt förr, tänker man då, bara för att höra Åkesson upprepa samma åsikter som han för fem sekunder sedan beskyllde Aftonbladets rubrikmakare ha lagt i hans mun.

Inte konstigt att programledaren Marianne Runström blev lite förvirrad. Ansåg Sverigedemokraterna att Islam var ett stort hot, vilket de ju skrev i debattartikeln (eller om det nu var en ond rubrikmakare)? En åsikt som ju också Åkesson framförde i den direktsända debatten. Eller var det egentligen invandringspolitiken som de kritiserade? En version som partiet gärna försöker sälja på oss väljare, men en version som de har så förbaskat svårt att hålla sig till, när de ställs mot väggen.

Och då händer det. Mobbingoffret dyker upp. Alla är dumma mot oss. Andra partier, journalister, forskare, myndighetspersoner och alla andra. Det förstår ni väl, är frågan till oss tittare.

Ja, jag hoppas att svenska folket förstår. Att man kan se igenom den här retoriken. Men tyvärr är jag rädd att martyrtaktiken kommer att gå hem hos alltför många.

 

Lördag 24 oktober

Hur snabbt bygger man en rondell? Frågan är befogad.

I stort sett varje lördag tar jag mig till Maxi för att göra min traditionsenliga veckohandling. Så också denna lördag. Men det var något som inte stämde. Vid den tidigare lite röriga infarten till parkeringen hade någon slängt upp en rondell. Och som för att fira denna tilldragelse hade någon annan (troligen) satt upp marschaller runt rondellen. Och jag är säker. Varken rondellen eller marschallerna fanns där förra veckan. I själva verket fanns det överhuvudtaget ingenting som tydde på att någon planerade en rondell där.

Tro nu inte att jag anser att det var en onödig byggnation. Tvärtom. Denna korsning har varit lite rörig. Men å andra sidan verkar rondellens tillkomst ännu inte givit önskad effekt. För när jag åkte ut från Maxis parkering visade det sig att det var fler än jag som tydligen blev lite förvirrade av rondellens plötsliga uppdykande. För i rondellens närhet fanns det trafikanter som uppträdde som om de såg en rondell för första gången och stod och funderade på hur det nu var man gjorde när man körde i en rondell. Och det är ju inte precis som att Gävleborna är ovana att köra i rondeller. Tvärtom. Här finns rondeller. Många rondeller…

 

Söndag 25 oktober

När jag kom ut från Harrys restaurang i torsdags var min cykels framhjul plattare än platt. Ett tecken så gott som något att det nog var dags att ställa undan hojen för säsongen.

Men man kan väl ångra sig. Ibland blir man till och med tvungen att ångra sig. I slutet av förra veckan ringde det nämligen en snickare och berättade att klockan åtta på onsdag skulle han komma och montera mina köksluckor. Och ska jag släppa in honom (vilket väl är tillrådligt, vi har ju trots allt säkerhetsdörrar i mitt lägenhetskomplex) kan det bli lite tight (= stört omöjligt) att hinna till jobbet i tid om jag promenerar.

Sagt och gjort. Idag tog jag en promenad ner till Clas Ohlsson, köpte ett nytt däck och monterade detta. Nu hoppas jag nu bara att inte orsaken till min punktering (jag misstänker en före detta pilsnerflaska) inte sitter kvar någonstans inne i ytterdäcket.

 

Måndag 26 oktober

Kan det bli mycket mörkare. Klockan var inte mer än tio minuter i sex när jag promenerade hem idag och det var en chockartad upplevelse.

Visst fick vi vintertid (eller normal tid som det heter officiellt) i helgen, men det här var ju löjligt. Det mulna vädret, det finfördelade regnet som hängde i luften och till råga på allt en besvärande dimma gjorde att Gävle mer liknade ett svart hål. Alltså all försök till att sprida lite ljus var dödsdömt. Vad jag i det läget längtade efter årets första snöfall.

 

Tisdag 27 oktober

Det är nu nästan två år sedan jag köpte min lägenhet. Idag dök det plötsligt upp en liten folder i min brevlåda. Välkommen till bostadsrättsföreningen Stenhagen var budskapet. Ja, vissa arbetar snabbare än andra. Intressant var att det följde med var uppräknat ett antal förhållningsregler i foldern. Så nu vet jag att;

1.Jag får inte hålla offentlig auktion i lägenheten (vet ej om detta också gäller auktioner på nätet).

2.Jag får inte sjunga efter klockan 23 och innan klockan 7. Men undantag kan göras av ”särskild, och mera sällan förekommande, anledning”. Eventuell kräftskiva torde därmed vara räddad.

3.Jag inte får reglera värmen i lägenheten genom överdriven vädring

Och det här var trots allt punkter utöver stadgarna, som jag inte tror jag har sett någonstans.

 

Onsdag 28 oktober

När jag lämnade min lägenhet såg jag i ögonvrån mannen med den finska accenten sätta kofoten i min köksbänk. Arbetet var igång.

Idag var det äntligen dags. Efter att tydligen en av mina köksluckor varit på drift i ett par veckor skulle nu luckorna sättas på plats. Dessutom skulle en av stommarna bytas ut, för att så småningom ge mer plats åt en ny spis. Och det var denna stomme som föranledde snickaren att ta fram kofoten.

Men nu är allt alltså på plats. Nu fattas bara lite spackling och målning inne i skåpen. Och en ny bestickslåda (de nya lådorna är nämligen lite mindre invändigt än de gamla). Och nya vitvaror. Och gärna ett nytt golv (troligen modell klick). Och gardiner, kanske. Men detta får bli en senare fråga. Nu njuter jag av att jag fått in mynta (mitt färgval) i köket.

 

Torsdag 29 oktober

Vinterdäcken är påsatta, nu kan vintern komma.

Jag har tidigare (19 november ifjol) klagat på att en viss förvirring rått på mitt däckhotell Vianor. Men nu verkar de ha smort upp rutinerna ordentligt. Jag hinner knappt meddela att jag var på plats förrän kundmottagaren öppnar porten för mig – och detta med en knapp bakom disken. En kvart senare stod jag vid kunddisken igen och betalade kalaset.

En reflektion gjorde jag dock då jag åkte mot hemmet. Jag har aldrig tidigare hört effekterna av ett byte till vinterdäck mer än vad jag gjorde idag. Vad vinterdäcken levde om… Jag har svårt att förstå varför det just denna höst märktes extra mycket. Men jag har kokat ner det hela till tre tänkbara orsaker.

1.Min hörsel har blivit bättre. Mot detta talar väl rent fysiologiska orsaker.

2.Däcken hade extra många och hårda dubbar. Men mot detta talar det faktum att det är andra vintern för dessa vinterdäck.

3.Jag har med ålderns rätt börjat lyssna mer och mer på främmande ljud från mitt fordon. Jag menar, om jag hade lyssnat på varje missljud under min tid som Saab Turbo-ägare skulle jag ju ha blivit tokig. Och ännu värre skulle det ha blivit under min citroën-tid.

 

Hem