Maj2010

Lördag 1 maj

Det blev ingen valborgsmässoeld i år heller. Kommer knappt ihåg när jag besökte en sådan sist.

I stället blev det ett lamt försök att lära mig lite bridge. Svårt spel det där. Även fast jag faktiskt ingick i det segrande laget så tror jag inte jag fattade spelet riktigt. Framför allt var budgivningen omgärdad av många oskrivna regler. Att bluffa var tydligen inte någon smart taktik.

Men något lärde jag mig i alla fall. Snaps och bridge passar inte ihop. Inte whisky och bridge heller. Snaps och sill däremot är en perfekt kombination. Men å andra sidan behöver man ju inte vara alltför skärpt för att äta sill…

 

Tisdag 4 maj

Såg idag att tydligen Kalle Moreus vann Körslaget (jo, jag är lite efter, men har inte ägnat så stort intresse till detta program denna säsong). Föga överraskande. För släng in en dalmas och låt svenska folket rösta. Dalmasen vinner. Vill minnas att hårdrockaren Joakim Cans från Mora vann det första året och då SVT lanserade Dansbandskampen sopade Lars-Christers från Älvdalen rent.

Detta är ett fenomen som intresserar mig. Varför går dalmasarna i så stor grad hem i de svenska stugorna. Det är ingen slump att Sveriges populäraste hockeylag utanför hemorten heter Leksand – trots att de har huserat i en lägre division i åtskilliga år nu.

Men Dalarna känns tryckt för oss andra. Vem kan tycka illa om en dalmas?

Skåningar är för dryga, stockholmare för störiga, smålänningar för snåla och örebroare för gnälliga.

Egentligen finns det väl bara en annan grupp som kan tävla i popularitet med dalmasar – och det är Piteåbor. De är också väldigt svåra att tycka illa om.

 

Söndag 9 maj

När jag zappade runt under ett avbrott i Tre Kronors VM-premiär mot Norge hamnade jag mitt i en debatt i Agenda mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Inget konstigt med det egentligen. Valet närmar sig ju. Men samma kombattanter möttes även i förra söndagens Agenda. Och sedan följdes detta upp med en debatt i Nyhetsmorgon dagen efter. Om det även denna vecka blir en returmatch morgonen efter vet jag inte. Men klart är att dessa två partiledare och statsministerkandidater kommer att vara ordentligt less varandra långt före det är dags att utföra sin medborgerliga plikt den tredje söndagen i september.

 

Tisdag 11 maj

Vad är bättre – att komma en halvtimme för sent eller helt enkelt inte komma alls? Den frågan ställdes jag efter jobbet idag. Bostadsrättsföreningen hade proklamerat städdag, tiden var klockan sex och eftersom jag slutade kvart över fyra skulle det inte vara några problem att hinna. Även fast jag måste ha tid för middag först. Men jag hade ju en klipptid efter jobbet. Och sedan skulle jag ju svänga förbi Tickets resebyrå för att inhandla ett presentkort – men det skulle väl inte ta så lång tid…

Tyckte i alla fall tidsoptimisten Nilsson. Men när jag kom ut från resebyrån visade klockan på närmare halv sex. Och eftersom det tar en halvtimme hem och magen skrek efter mat, förstod jag ganska snabbt att klockan sex skulle jag inte stå på vår gård. Och då dök alltså mitt moraliska val upp.

Denna gång bestämde jag mig för det senare alternativet – alltså skippade jag städdagen trots utlovat fika och korvgrillning. Istället blev det en tur på stan och en längre promenad och när jag dök upp vid bostadskomplexet hade redan den beställda jorden (städdag pyttsan, snarare jorddag) grävts ner runt gårdens häckbestånd.

 

Fredag 14 maj

Reklam, reklam, reklam… Överallt kryper den på oss. TV:n, bussar, taxibilar, Internet, you name it. Det senaste (?) är uttagsautomaterna. Uttagsautomaten vid Konsum Söder i Gävle har nyligen bytts ut. Den gamla slitna blå uttagsautomaten har bytts ut mot en ny fräsch orange modell. Döm om min förvåning då jag under delar av mitt uttag fann mig att glo på reklam för någon hamburgerkedja (jag har redan glömt av vilken). Jag undrar när denna nymodighet verkligen kommer mig till del, exempelvis genom lägre kortavgifter? Troligen aldrig. Man har ju tvärtom talat om att avgiftsbelägga alla kontantuttag.

 

Söndag 23 maj

Jag och vädrets makter är riktiga bundisar. Och det är inte illa. Och den gångna veckan har makterna givit ytterligare ett bevis på vår vänskap.

Semestervecka i maj kan ju innebära allt från strålande högsommarväder till iskall nordanvind och snöblandat regn. Förra fredagen, då min semestertripp påbörjades med en tur ner till Stockholm var det molnen som reagerade, men temperaturen höll på att stiga efter en ganska kall och ostadig vecka. När jag vaknade upp i systerns villa på lördagen hade sommaren tagit över. Inte ett moln, runt 20 grader och nästan ingen blåst. Och så fortsatte det – med den enda skillnaden att det blev varmare. En hel vecka gick utan att jag såg skymten av något regn. I och för sig tror jag att det kom en skur under natten till onsdag, men då var jag på besök hos John Blund, så det gjorde mig inget. På fredag förflyttade jag mig till Värmland för att övervaka ett bröllop på lördagen. Tog vägen via Mariefred, och värmen fortsatte. När jag närmade mig Värmlandsgränsen mulnade det i och för sig på, och på kvällen kom min semesterveckas enda bakslag. I Karlstad öste det nämligen ned. Och väderrapporten inför bröllopet dagen därpå verkade lite dystra. Hade makterna plötsligt övergivit mig? Men icke. Under bröllopet sken åter solen, kanske inga 25 grader, men inte långt därifrån. I och för sig kom det en rejäl skur på kvällen, men regn i brudkronan ska ju ge tur, och det hade förstås makterna tänkt på…

I dag regnar det i Gävle. Och nästa vecka jobbar jag – det lär bli regnigt och bara dryga tio grader.

Och för den som undrar – min nästa semestervecka infaller veckan efter midsommar. Bara som ett litet tips…

 

Måndag 24 maj

Björklöven och Saab. Två favoriter som har skrämmande många likheter.

Trots att jag numera sedan dryga tre år kör Toyota är jag fortfarande en stor Saab-vän. Och Björklöven behöver jag väl knappt kommentera.

Men bägge storheterna har fått konkursdomen. Och bägge har så att säga fem i tolv räddat livhanken. I alla fall för den här gången.

En annan likhet är att bedömare gärna talar om vilket starkt varumärke de bägge har. Björklöven lär, enligt en del förståsigpåare, till och med har ett avsevärt starkare varumärke än vad antagonisten Skellefteå AIK har. Trots att dessa ju spelar i en helt annan division.

Men vad hjälper ett starkt varumärke när inte ledningen klarar av att skapa en effektiv produkt som lockar folk till köp. Ett starkt varumärke betalar inte allena en upparbetad skuld.

Nu återstår det ju bara att se om denna returbiljett från döden är mer än tillfällig. Vad krävs för att Saab ska kunna gå med vinst igen? Och hur ska man vända på Lövens neråtgående spiral?

I Lövens fall har jag svårt att förstå vart de pengar och den vilja att efterskänka skulder fanns den där dagen då den akuta ekonomiska krisen blev känd. Kan det helt enkelt som så mycket annat vara en fråga om att ha de rätta kontakterna. Före konkursbeslutet slet den utåt ganska profillöse och oprövade ordförande Mattias Lundberg i sitt anletes svett, men hela tiden i motvind. Efter Tingsrättens konkursbeslut steg tungviktaren Johan Björk in. Björk som inte minst genom sitt företag Björk och Boström blivit ett aktat namn, både i företagskretsar och idrottskretsar. Plötsligt lät sig bistra fordringsägare övertalas, till och med kapitalismens fanbärare i Umeå, Krister Olsson, lät sig blidkas.

Så kan det ju vara, men vad vet jag. Jag har ju enbart en magisterexamen i ekonomi att komma med. Inte mycket när de stora kamelerna danar.

Men skit i det. Nu gläds jag över att den värsta krisen verkar vara över. Nu är det bara att hoppas att även den allsvenska platsen går att rädda. För det är den respirator som nog måste sättas in för att den dödssjuke patienten än en gång ska kunna resa sig ur sin sjuksäng och påbörja ett nytt liv i vällust.

Att det inte är något fel på hjärtat har ju den senaste tiden visat, nu är det bara frågan om musklerna (de ekonomiska) är tillräckligt starka för att återigen kunna bära ett topplag i ishockey från Umeå.

 

Tisdag 25 maj

I morgon skulle jag ha påbörjat en fotokurs på Medborgarskolan. Jag skriver ”skulle” för historien upprepar sig. Kursen ställs in på grund av för få deltagare.

Det är något med mig och studieförbund som inte är kompatibelt. Visst, jag gick faktiskt en förmiddagskurs i engelska under mina år i Halmstad, men det är det enda. Jag kan ju inte påstå att jag söker kurser varje år, men jag kan på rak arm påminna mig i alla fall tre gånger jag mötts av beskedet ”för få anmälningar”. När jag bodde i Sollefteå fick jag för mig att italienska skulle vara roligt att behärska, men det blev inget. Och för några år sedan anmälde jag mig till en kurs jag redan glömt vad den handlade om – det var något historiskt vill jag minnas. Och det spelar ju ingen roll nu, för kursen blev naturligtvis inställd.

Och så den här fotokursen alltså. Får väl se om jag gör ett nytt försök till hösten.

 

Lördag 29 maj

Det första försöket att hitta Naturpassets kontroller höll på att sluta i fångenskap. Efter att tagit dagens sjätte och sista (ja, jag vet att det inte låter så många, men för en otränad man med oroväckande hastighet på väg mot de femtio, räcker det) satte jag full fart (nåja) mot den parkeringsficka där jag lämnat bilen en timme tidigare, då ett problem dök upp. I min färdväg hade någon lagt ner en rörkonstruktion modell större. Kanske nåt avlopp eller gas, vad vet jag. Jag kunde snabbt konstatera att jag aldrig skulle kunna klättra över konstruktionen, och att röra mig den halvkilometer det var till den där vägen som gick över rörkonstruktionen kändes inte så lockande. Men gick det inte krypa under? Värt att försöka. En liknande ålning medelst hasning har jag inte utfört sedan jag gjorde lumpen.

Men tydligen var det inte meningen att man på detta sätt skulle forcera denna rörkonstruktion. För på andra sidan vaktades konstruktionen av björnbärsris modell aggressivare. Vanligt björnbärsris kan vara besvärligt, men ett aggressivt sådant är ännu värre. Så det krävdes ett ordentligt ryck för att jag skulle lyckas slita mig loss från rörvakternas vassa taggar.

 

Söndag 30 maj

Idag var dags för säsongspremiär. Alltså första kaffekoppen på balkongen. Lite sent kan tyckas, men för det första har det ju varit en kall vår, för det andra har helgerna som gått mest ägnats åt jobb och för det tredje, den vecka som verkligen uppmuntrade till sköna stunder på balkongen befann jag mig överallt utom i min lägenhet.

Men visst hade jag saknat att sitta på balkongen, med en god kopp kaffe och en lika god bok och insupa sommarens alla intryck.

Det enda problemet idag var att jag under gårdagens shoppingrunda (igår regnade det mest, alltså inget läge för balkongfika) inhandlade två Sarah Bernhard-bakelser, varav en var kvar till idag. För er som mot förmodan inte vet vad en Sarah Bernhard-bakelse är för något så är det enkelt uttryckt en chokladbiskvi med en vit papperslapp instucken i bakelsen. Och kodordet är choklad. Och som vi vet går inte choklad och sol ihop allt för bra. Som tur var går sånt att torka av bordet och kletiga händer går trots allt att tvätta.

 

Måndag 31 maj

Här gäller det att inte somna. Efter en natt med för lite sömn och en något rörig förmiddag (inte helt ovanligt en måndag) ägnades eftermiddagen till besök hos en Yoga-instruktör ute på stan. Den mesta tiden var det föreläsning med många tänkvärda insikter. Som att våra handlingar orsakas av våra tankar. Och tankarna skapas av något sinnesutryck. Och att skrika kämpa på till en division 3-spelare i fotboll är nog mest kontraproduktivt.

Men tretimmarsföreläsningen avslutades med ett vi dryga 20-talet kontorsråttor fick lägga oss ned för 20 minuter Yoga Nidra, vilket översätts till Yoga sömn. Men då talar man om en sömn där man är medveten om sin närhet, så det gällde alltså att inte falla i riktig sömn. Jag tror inte alla riktigt lyckades med detta, för visst hörde jag några snarkningar under passet.

Om det var yogan eller min bristfälliga sömn vet jag inte, men när jag återvände till jobbet var jag tröttare än någonsin, trots att 20 minuter av denna yogaform motsvarar ungefär två timmar vanlig sömn. Så vi får väl se om jag lyckas somna ikväll.

 

 

Hem