Maj2009

Fredag 1 maj

Gå aldrig från dina rutiner. Det kan gå illa, eller i alla fall skapa onödig irritation.

Idag trodde jag för 15 lååånga sekunder att någon hade stulit min cykel. Jag hade begett mig till jobbet för lite helgarbete och eftersom det ju var helg och inte många var i farten ställde jag cykeln på besöksparkeringen. Där ska vi anställda egentligen inte stå, eftersom detta ställ som namnet antyder är vikt åt besökare. Men det var ju helg, inga besökare väntades och det var säkert 50 meter längre cykling till vår vanliga cykelparkering. Dessutom var jag lite sen, så cykeln kördes in i stället, låstes och åtta timmars arbete vidtog.

Tror ni att jag kom ihåg var jag ställt cykeln när de åtta timmarna var avverkade. Naturligtvis inte. Istället fann jag mig stirrandes på en tom cykelparkering (jo, två cyklar stod där, men ingen var min). Gud ske lov hann jag inte ringa polis eller något annat pinsamt innan verkligheten hann i fatt mig och jag kunde rekapitulera händelserna för åtta timmar sedan.

Men å andra sidan var detta ganska lindigt. Jag kom ihåg berättelserna när jag jobbade på tidningen Sörmlandsbygden, om en av mina föregångare som reporter där som polisanmälde att hans bil hade blivit stulen bara för att senare upptäcka att han dagen innan hade glömt (!) bilen på jobbparkeringen.

 

Måndag 4 maj

Har ni drabbats av svininfluensan än? Med risk att sätta mig upp mot bättre vetande så ska jag ge luft åt uppfattningen att det verkar lite överdrivet. Visst folk har dött i Mexiko, 25 stycken är det senaste beskedet, men även en vanlig julinfluensa tar ju många liv. Och utanför Mexiko har det konstaterats ett (1) dödsfall, en tvååring i USA. Och nu har Sverige fått sitt första fall. En kvinna i 50-årsåldern har drabbats av vad som beskrivs som en lättare förkylning, och numera är hon helt återställd. Låter detta som något vi ska låsa in oss för. Tveksamt.

Med paniken efter fågelinfluensan i färskt minne, väljer jag att ta det ganska lugnt. Även fågelinfluensan tog väl något liv, men det var mest fåglar som strök med. Svininfluensan tar ju inte ens död på grisarna…

 

Tisdag 5 maj

Det ska renoveras i min lägenhet. Då flyr jag fältet. Timingen är perfekt.

I dag kom lappen som jag väntat länge på. Firman som håller på att byta ut fönstren i min bostadsrättsförening meddelade att det nu var min lägenhets tur. Och de verkligen jobbar med framförhållning. I morgon skulle det hela inledas. Samma dag som jag ställer kosan norrut för en dryg veckas semester. Och jag hoppas innerligt att de är färdiga när jag kommer hem. För deras ankomst kräver nämligen att möbler flyttas från fönstrens närhet och att blommor, lampor och gardiner monteras ner. Mina dryga 50 kvadrat känns nu som snarare 30. Hur kan man inte skapa en röra på bara några minuter.

Nu är detta ju inte första gången som hantverkare passar på att belägra min lägenhet när jag är på semester. I slutet av februari 2007 hade jag beställt en biljett till London för att varva ner en vecka i Storbritanniens huvudstad. Och den 22 februari dök en lapp upp från en målerifirma som påstod att de fått i uppdrag att tapetsera ett sovrum samt vardagsrummet. Något jag inte hade en aning om att det var på gång. Även denna gång lämnade jag en lägenhet i uppror (målerifirman krävde 2 meters svängrum) och jag kunde en vecka senare stega in i en nytapetserad lägenhet.

 

Söndag 17 maj

Efter en och en halv veckas vistelse i ett i och för sig soligt, men lite småkallt Västerbotten kom idag försommarvärmen till dessa nordliga breddgrader. Och vad gör jag då? Naturligtvis flyr. Så jag satt mig i Toyotan och rullade söderut, och sakta men säkert sjönk yttertemperaturen ner mot de siffror man var van. När jag lämnade hemmanet låg temperaturen på 19 grader. När jag nådde Sundsvall visade bilens digitala termometer 14 grader och väl hemma i Gävle var det 12 grader som gällde. Tala om omvända världen. Och inte blev den mindre omvänd när en hurtig radiopratarröst meddelade att man i Västsverige för närvarande hade runt åtta grader. Och dessutom regn.

 

Måndag 18 maj

Ett flertal ordentliga fingeravtryck på vardagsrumsfönster, inget handtag på dörren till den franska balkongen (vilket i sin tur beror på att det heller ännu inte finns något staket där, vilket ju kunde ha orsakat lite häftiga fallolyckor) och vissa saknade delar på utsidan. Men nu är mina nya fönster på plats. Med stor frenesi placerade jag redan igår kväll tillbaka den trall på balkongen som hantverkarna hade flyttat på under fönsterbytet. Då upptäcker jag till min förfäran att med trallen placerad på balkonggolvet kan jag inte öppna balkongdörren. Precis vid utgången ligger nämligen en plåt som höjer upp trallen precis så där lagom att dörren fastnar.

Är den nya dörren större än den gamla? Nog kände jag att det drog ordentligt, men handlade det om ett så stort misspass? Lite förvånad ställde jag mig dessa frågor och det tog en bra stund innan sanningen stod klar för mig. Innan bytet gick nämligen dörren inåt, det gör den inte nu.

Men nu var detta inget problem som inte en van hantverkare (nåja…) kunde fixa med en såg. Sagt och gjort, med några raska snitt, lösgjorde jag några brädor från trallen och efter att ha sopat bort lite skräp under trallen och dessutom ruckat lite på de olika bitarna, kunde dörren röra sig fritt. Och då gjorde det inte så mycket att förmiddagssolen hade bytts mot ett otrevligt duggregn. Jag hade ändå inte tid med att sitta och njuta på balkongen. En och en halv veckas bortavaro hade genererat mer jobb än vad jag trodde. Bara att få kontroll över räkenskaperna krävde en dryg timmes jobb.

 

Tisdag 19 maj

Gävle har fått ett nytt köpcentra. Eller nytt och nytt, det är väl kanske mer att betrakta som en utbyggnad av ett redan existerande köpcenter, men ändå. Tre jättar inom detaljhandeln har kommit till stan. Biltema, Jula och City-Gross. Igår besökte jag Biltema för första gången. Tydligen hade denna klassiker öppnat under min semester i Västerbotten. Ett riktigt storköp blev det också, en p-biljettshållare för 13 kronor. En pryl jag upptäckte nödvändigheten med när vinden tog tag i mitt parkeringstillstånd för bostadsrättsföreningens parkeringar. Jag märkte inte när det hände, men vad jag såg var att tillståndet plötsligt var spårlöst försvunnet. Jag hittade det några timmar senare mellan passagerardörren och passagerarsätet.

En annan pryl jag har behov av är ”Reservlöparen Slide-On”. Enkelt uttryckt kan detta karaktäriseras som en reservdel till vinterjackan. Den ska helt enkelt ersätta den där trasiga löparen i jackans dragkedja. Jag såg en notis om denna nya revolutionerande uppfinning i STF:s medlemsblad ”Turist”. Vad nu denna pryl egentligen har med turism att göra är dock oklart, men det fanns i alla fall en hänvisning till en hemsida. Och där fanns i sin tur en hänvisning till de återförsäljare Reservlöparen hade. Och tro´t om ni vill, där fanns City-Gross (lite underligt kan tyckas, City-Gross är ju en livsmedelsaffär…). Och eftersom jag i min garderob har två, i övrigt felfria, vinterjackor där dragkedjan är trasig såg jag detta som ett tecken till att det var dags att kolla in nykomlingen bland Gävles butiker. Efter att ha kört ett lass till skroten tog jag därför vägen förbi vårt nya köpcenter, bara för att upptäcka en parkering i kaos. Bilar överallt och röran förstärktes ytterligare av att man placerat en hårt arbetande grävmaskin mitt på infarten.

När jag äntligen kunde parkera min bil, såg jag en folksamling modell större utanför City-Gross entré. Men jag såg också en skylt där det stod att affären öppnade sina portar för första gången klockan 17.00 idag. Och mitt armbandsur visade då 14.55. Jag själv styrde stegen mot Jula. När jag liks tagit mig hit kunde jag ju roa mig lite. Men samtidigt började jag fundera. Vad var det som drev alla dessa människor att sitta utanför en affär två timmar innan den skulle öppna. Personligen skulle jag aldrig komma på en sådan idé, om de så skulle skänka bort köttfärsen. När jag efter besöket på Jula korsade parkeringen mötte jag en tjej, bärande på en filmkamera. Nu var TV:s lokalnyheter på plats också…

Väl hemma gjorde jag ett besök på City-Gross hemsida för att se om de kanske hade något evenemang kopplat till invigningen som skulle förklara anstormningen. Men de enda jag hittade var ett pressmeddelande som skickades ut efter kedjan hade öppnat en butik i Halmstad. Rubriken var ”Kaosartat vid City-Gross invigning”. Tydligen hade kunderna fått köa i över en timme innan de kom fram till utgångskassorna. Då beslöt jag mig för att mitt första besök på denna butik får vänta. Länge. De där reservlöparna finns säkert på någon annan butik i stan och förresten är det ju länge till jag behöver mina täckjackor igen.

 

Torsdag 21 maj

I dag är det folknykterhetens dag. Och det finns det ju inte mycket att säga om. Men jag har i alla fall nu lyckats publicera några bilder från Budapest här på webben. Och en bild säger ju mer än tusen ord, så besök denna sida så får du över 6000 ord till livs. Och en flagga…

 

Lördag 22 maj

Det är väl kanske ett ålderstecken att man en lördag går ut och tar två öl redan vid tretiden, sedan går hem och tillagar middag, intar denna middag tillsammans med 1 (ett) glas vin (resterande innehåll i vinflaskan gick åt redan till matlagningen). Sedan ägnar man kvällen åt lättsmält TV-underhållning. Eller lättsmält och lättsmält förresten. Efter Babben och Co. så dök nämligen den ironiske generationens okrönte kung, Henrik Schyffert, upp i en monolog på en och en halv timme. Och det var så bra och så roligt. Men framförallt var det såååå intelligent. Visst har han producerat bra och roliga grejer förr, men intelligens är väl inget man egentligen kunde beskylla Killinggängets 90-talsprylar för.

Men nu gjorde Schyffert upp med sin uppväxt, sin glansperiod och även i viss mån tiden efter sin upphöjda period. Och han får oss skratta, han får oss att känna igen oss (nu talar jag enbart om oss sextiotalister) och han får oss att fundera. Och hela showen hänger ihop. Gång på gång tycker man att glider in på ovidkommande sidospår, bara för att några minuter senare upptäcka att detta sidospår inte var ovidkommande alls, utan en viktig pusselbit i att finna helheten.

Men det fanns en annan sak också som gjorde programmet extra värt att titta på. Det var nämligen direktsändning. Att se en liknande show direkt har vi väl inte upplevt sedan Hasse & Tage direktsände lunchföreställningen ”Under dubbelgöken” på Berns (i alla fall har jag för mig att den faktiskt sändes direkt vid ett tillfälle, men minnet kan ju svika mig, också det ett ålderstecken).

Men kanske är detta framtiden. Detta är ju egentligen något vi idrottsälskare upptäckte för länge sedan. Att veta att det är direktsändning ger en extra närvarokänsla. När SVT på 90-talet lyckades förhandla till sig visningsrätten på Sveriges matcher i hockey-VM, mot att de visade matcherna med 15 minuters fördröjning, dog lite av nöjet med att se hockeymatcherna. Trots att bilderna var desamma, och vi hade ju ingen aning om hur det hade gått under denna bortflyende kvart.

Så nu hoppas jag att SVT visar fler populära föreställningar, konserter och teaterstycken direkt. Det är nog framtiden.

 

Söndag 24 maj

Nu när sommaren verkar vara på väg dyker återigen frågan upp. Vilken lobotomerad sate kom på idén att alla glasstrutar måste krönas med att man doppar strutspetsen i choklad. Även om det inte finns en gnutta choklad på resten av glassen, så nog måste man kleta dit lite choklad, som man sedan gömmer i ett färgglatt papper.

Min systerson tycker inte om choklad. Säger man att det är choklad på hamburgaren vägrar han äta den av rädsla att man faktiskt har rätt. Men glass, tycker ju ungar om och under hans var han i princip hänvisad till piggelin när man gick igenom GB:s sortiment.

Själv älskar jag choklad, så mitt problem med detta chokladdoppande är ett helt annat. Först lyckas de ju dölja denna lilla bonuschoklad ganska effektivt. Och även om jag innerst inne vet att den finns där har jag förträngt detta när glassen ska slukas. Dessutom är det ju vid varma väderlekar som glassen ska intas, och värme av choklad går helt enkelt inte ihop. Så plötsligt sitter man där med en hand som ser ut som man torkat sig utan papper och en skjorta som skvallrar om att man kanske inte använde papper, men man använde definitivt skjortan.

Vilket ibland får mig att tro att denna chokladhysteri egentligen är en stor konspiration, sjösatt av tvättmedelstillverkarna.

 

Måndag 25 maj

Kommer ni ihåg Hasse&Tage-filmen ”släpp fångarne loss”. Där konstaterade Tage D och Lena Nyman att det finns poliser överallt, och med det syftade de på att det genom livet alltid finns folk som ska komma med pekpinnar och påpeka vad man inte får göra. Det gäller än – men numera kommer allt som oftast pekpinnarna från överraskande håll. Så var det exempelvis i förmiddags då jag cyklade uppför uppfarten på Staffansbron. Mitt i backen mötte jag en dagisgrupp iklädda reglementsenliga gröna skrikiga västar. Prydligt uppradade som en nordkoreansk militärparad och alla hade åtminstone en kompis man höll i handen. När jag precis passerat det sista ledet, bestående med en ur personalen med en unge i varje hand kommer kommentaren från en av de världsvana knattarna. ”Han har ingen hjälm.” Nej så rätt så, tänkte jag, och skickade en lömsk tanke till den ur personalen som nu ska försöka förklara varför den närmast kriminelle cyklisten inte hade fått på sig hjälmen.

Men om nu denne knatte är brådmogen (kommentaren var ju ett tecken på detta) och redan lärt sig läsa. Och dessutom lyckas surfa in på denna sida så kommer här en kort förklaring.

Jo, du förstår lille vän, att du får inte ta ifrån den här farbrorns enda möjlighet att få känna sig som en Hells Angels på en HD. Han tycker det är så är härligt att känna fartvinden slita i sitt hår. Dessutom har den här farbrorn upptäckt genom empirisk forskning (= otaliga vurpor) upptäckt att det inte är huvudet som man riskerar att skada under cykelfärder. I och för sig slog han upp ett jack på hakan när plötsligt framhjulet havererade i Halmstad, men det är ju mer ett bevis på att kanske det behövs hakskydd. Annars är det armar, händer, knän och fötter som ligger värst till.

Men cykelhjälm räddar liv trummas in i våra huvuden med ohämmad emfas från myndigheter och även läkarhåll. Men ännu har jag inte sett någon trovärdig statistik på hur många av de cyklister som årligen omkommer i trafiken som hade klarat sig om de hade hjälm. Personligen anser jag att risken att dö i hjärtinfarkt för att man tar bilen i stället för cykeln är betydligt större.

 

Söndag 31 maj

Idag har jag begått en premiär. För första gången, vad jag kan minnas i alla fall, har jag simmat längder i en 50-metersbassäng. Men när det fantastiska försommarvädret till och med gjorde det för varmt att sitta på balkongen var beslutet lätt.

Nu är jag ju långt ifrån någon storsimmare, tvärtom. Jag gillar egentligen inte att ge mig ut på djupt vatten, en kallsup kan ju ge oanade konsekvenser. När jag var ute på den första längden stod det ganska klart att 50 meter är otroligt mycket längre än 25 meter. Och under mig kunde jag ana att det blev djupare och djupare. Men jag gav mig den på att klara av mina tusen meter. Och det gick så bra att jag bestämde mig att ta en extra längd, möjligtvis för att kompensera att jag på grund av trängseln i bassängen vissa längder fuskat några meter. Så jag skulle för ovanlighetens skull avsluta dagens simövningar på den djupa sidan. Därför blev jag mycket överraskad att vattendjupet på den djupa sidan var mycket likt vattendjupet på den grunda, nämligen så där en meter. I själva verket var fallet så att jag troligen bottnade överallt i denna bassäng, även fast djupet denna gång fanns i mitten. Men där hade jag redan med gott resultat testat bottenkänningen.

 

Hem