April2009

Onsdag 1 april

I eftermiddag drabbades jag av en ordentlig vårförvirring. Jag stressade från jobbet för att jag skulle hinna förbi Forex och hämta ut de 55000 ungerska Forinter jag hade beställt. Jag hann gå säkert 300 meter innan det slog mig att jag ju faktiskt hade med mig cykeln idag och den stod säkert parkerad på jobbets cykelparkering. Det var bara att vända tillbaks.

Men jag skyller alltså på våren. För det i år stämde det verkligen bra. När mars tog slut och vi steg in i den första vårmånaden så slog våren till med all kraft. Kvicksilvret närmade sig tiogradersstrecket och solen sken från en klarblå himmel.

Och för att fira detta så köpte jag mig faktiskt årets första glass – valet föll på en Nogger mint (är den ny???). Och när jag kollar vädret i Budapest så visar det sig vara 17 grader och sol. Härligt.

 

Fredag 3 april

Hallå!!! Finns det någon smakpolis därute? Gävle behöver dig.

Lagom till påsk har nämligen någon på kommunen drabbats av påskhybris och köpt upp ett ordentligt parti med påskfjädrar. Dessa har sedan satts upp på björkruskor, trafiksyltar och staket på gågatan.

Bara fjädrarna i sig är en uppvisning i dålig smak, men årets utvalda färger? Ja, de gula går väl an. Det är ju trots allt påsk och de matchar ju ganska bra den skjorta jag hade på mig under gårdagens påskfest på jobbet. Men de blekrosa???? Tänk dig en ljusrosa (långt ifrån cerise) strumpa som du tvättar si så där 150 gånger. Tänk dig också att du tillsammans med denna rosa strumpa tvättar en vit strumpa. Fjädrarna har samma färg som denna strumpa.

Den ”vackra” stadsidyllen förstärks dessutom av det faktum att man har påbörjat arbetet med att bygga om torget. Vissa delar av torget är redan nu inhägnade och jordhögar samsas med röda koner, upprivna plattor och då påskfjädrarna då. Alla träd i stadens centrala delar har fått en rustning av furubräder. Troligtvis för att skydda dem mot alltför aggressiva maskinförare.

Så när det gäller stadsförfulniing får Gävle bara konkurrens med Halmstad, där de av någon anledning varje jul plockade (kanske gör de det än…) fram två gigantiska rödvita ljus i plåt. De såg mest ut som en av dessa urinoarer som finns i vissa städer. Tjusigt värre…

 

Lördag 4 april

Om jag trodde att min idé var unik, så togs jag ganska snabbt ur denna villfarelse. Framför OKQ8:s automattvätt ringlade kön lång. Jag räknade till sex bilar som skulle bli skinande rena (den sjunde hade just åkt in i tvätten) innan det var dags för Avensisen att få sig en vårputsning.

Det har varit en underbar vårdag. Termometern orkade upp till dryga 15 grader och solen behövde överhuvudtaget inte kämpa mot några moln för att ge soltörstande Gävlebor vårkänslor. Alltså en perfekt dag för lite biltvätt, tyckte alltså jag. Lång kö var det, som sagt var, men jag klagade inte. Jag körde elrutan ner till botten, stack ut armbågen i en raggargest och vred upp radion. Livet är underbart, konstaterade jag. Sedan konstaterade jag att människan av naturen är lat. För att medan vi var många som stod och väntade på att komma in i automattvätten, så var kön framför Gör-Det-Själv-hallen icke existerande.

En dryg timme efter det att jag anlänt till OK-anläggningen kunde jag rulla ut, rätta till backspeglarna, sätta fast radioantennen och rulla iväg hemåt.

Och för de som har undrat – idag har jag fixat den där kontakten som jag lyckades demolera en måndag för nästan en månad sedan (läs om detta under den 9 mars). Har dessutom satt dit en byxknapp som lossnade någon gång i november.

 

Fredag 10 april

Vissa månader räcker lönen gott och väl till utgifterna och vissa månader åker man till Budapest och kommer hem, till ett tomt konto. I verkligheten var det bara med 151 kronors marginal som jag kunde lämna Ungerns huvudstad skuldfri.

I och för sig visste jag att månadens hög av räkningar hade minskat tillgångarna på lönekontot ganska rejält, men det skulle jag ta hand om efter hemkomsten var meningen. Men ni vet hur det är på semester. Trots att man tagit med sig relativt mycket kontanter, så räcker de inte riktigt. Man gör ett kontantuttag i någon uttagsautomat och trots detta sitter man där sista kvällen på en restaurang som var alltför lyxig för den summa man hade kvar. Jag och kamraten räknar ihop våra tillgångar, han tar resterande summa på sitt kort, medan jag glad i hågen lovar att jag bjuder på taxin till flygplatsen dagen efter. Det var ju ett enhetspris, så kostnaden var ju förutsägbar. Tyvärr gällde det dock inte mitt kontos saldo. Jag gav till och med 400 forinter i dricks (låter mycket, men det är bara runt 15 spänn). Och visst gick denna betalning bra (i och för sig först efter att jag hållit en kurs för taxichaffisen om hur man hanterar kortapparaten). Men problemen uppstod då jag senare klev in i en av flygplatsens taxfreeshopar, jag skulle ha en födelsedagspresent till min äldste systerson. Varan jag bestämde mig för kostade bara 15 euro, men datorn vägrade låta affären gå igenom. Mitt köp avvisades och jag hade varken euro eller forinter i min plånbok (bara 250 svenska kronor).

Så när jag kom fram till Arlanda beslöt jag mig för att ta reda på mitt kontos status och det var då jag upptäckte att på grund av mitt uttag och taxibetalning i Ungern (och dessutom en betalning av en räkning jag glömt bort) hade saldot sjunkit rejält, och det är då det går upp för mig hur nära det egentligen var. För att sitta i en taxi på Budapest flygplats tillsammans med en ilsken och säkert morgonsur kraftkarl till taxichaufför och försöka förstå varför inte mitt kortköp går igenom kändes inte så lockande.

Kan dock meddela att nu har ovan nämnda present blivit inköpt (blev väl dock en fördyring på cirka 60 spänn) och saldot på kontot är balanserat. Så nu finns det kvar enbart goda minnen från ett sommarvarmt Budapest.

 

Måndag 13 april

Väl hemkommen från Budapest måste jag skicka en tacksamhetens tanke till de svenska vädergudarna, som verkligen sköter min återanpassning till det svenska klimatet föredömligt.

I Budapest hade vi förra veckan Europas högsta temperaturer. Termometern dallrade runt 25-gradersstrecket och säkerligen passerades denna gräns ibland. Och om man undantar några timmar på torsdagseftermiddagen var det sol och ljusblåa skyar som gladde en soltörstande svensk.

Därför var det skönt att konstatera att det när jag kom hem var dryga 15 grader varmt i Gävle. Och sol, förstås. Samma sak på påskaftonen. Jag tror termometern toppade på 18 grader och solen fortsatte att dominera skyn. Även på påskdagen hade solen övertaget, men nu orkade inte kvicksilvret komma över 13 grader. En temperatur som sänktes ytterligare någon grad till idag. Dessutom hade solen fått till synes övermäktigt konkurrens av moln och sent på eftermiddagen kom också regnet. Så nu känner jag mig helt återanpassad i det svenska aprilvädret.

 

Onsdag 15 april

Idag plockade jag återigen fram min vinterjacka. En deprimerande handling.

Samtidigt skickade jag en tanke till den känsla som brukar infinna sig, då man utför samma handling på hösten. Alltså då kylan tvingar på mig vinterjackan för första gången för säsongen.

Då fylls man av en mysig känsla. Det är något visst med att plötsligt slippa frysa. Det är ungefär som att få krypa under duntäcket en mörk kylslagen januarikväll.

Men av den känslan märktes inget, då jackan åkte på i morse. I stället var det en vemodig, deprimerande känsla som uppfyllde mig. Detta trots att hjärnan talar om för mig att vi faktiskt går mot varmare tider.

 

Torsdag 16 april

Då och då dyker det upp marknadsundersökningar i min e-postlåda. Oftast rör det frågor om reklamkampanjer och liknande. Undersökningar för Mammon, helt enkelt. Men på senare tid har jag både fått ett frågeformulär från SCB och framförallt två undersökningar från något som kallas trendpanelen(!!!!). Och säga vad man vill men jag och trend, nääe det rimmar lite dåligt.

Igår var det dags igen. Nu ville frågeställarna veta lite om mitt förhållande till sociala medier. Ett uttryck jag aldrig hört förr. Tydligen innebär det sådana saker som Facebook, msn och bloggar. Men nu upptäcker jag hur ute jag egentligen är. Jag hade ju aldrig hört talas om över hälften av alla uttryck som nämndes i undersökningen. Det var twitter, miniblogg, mikroblogg och så säkert tio uttryck som jag redan har glömt. Twitter är ett ord jag konfronterades med för första gången så sent som i påsk. Då såg jag en rubrik i en kvällstidning (den var gratis på flygplatsen) som undrade ”vad twittrar våra kändisar om?”. Dock vet jag fortfarande inte vad twitter är för något, så att svara på frågan om jag twittrat någon gång var inte lätt. Vem vet, jag kanske twittrar ständigt.

Mikroblogg hade i alla fall frågeställarna skrivit en förklaring på. Det är en blogg där varje inlägg endast består av ett (1) ord. Vad är det för vits med det? Okej, det tar ju inte så mycket tid, men är det inte lika bra att avstå helt då? Men då kanske man ses som stenåldersmässig. Jag funderar på om jag i dagens inlägg skulle valt ordet snö (det hotade radion med i morse) eller tvätt (som jag sysslar med i kväll).

Men även frågorna i frågeformuläret var lite konstiga. En avdelning gick nämligen ut på vad man gjorde parallellt med att man tittade på TV. Några av alternativen var läste en dagstidning, lyssnade på radio och använde dator. Jag förstod inte om de menade att man gjorde det samtidigt, eller om man kanske läste dagstidningen på TV:n. Själv är jag ju en mästare på att hålla på med flera av dessa saker samtidigt. Sålunda har jag TV:n på när jag skriver detta. Där gråter Anna Book för att hon åkte ut någon japansk förnedringstävling. Så egentligen vet jag inte varför jag helt enkelt stänger av. Men i så fall skulle ju mina svar i undersökningen vara fel. Och kanske skulle jag då bli fockad från trendpanelen. Och det vore väl det värsta straff som kunde hända mig.

 

Fredag 17 april

Mig lurar ingen. I alla fall inte några finniga tonåringar. Nu har jag fått bevis på detta.

Det var när jag surfade runt i Internetvärlden i går kväll, då jag på Expressens hemsida hittade ett test på tonåringstugg. Testet gick ut på att man skulle ge betydelsen på tolv (tydligen) vanliga ord som tonåringarna använder sig av idag. Från fett (och det var ju lätt) via bängen (det sjöng ju redan Nationalteatern om), fjortis (uttalas fjårtis, och är alltså inte riktigt samma sak som vi vanliga menar med detta uttryck) till baxa (som i mitt språkbruk betyder flytta något tungt, men för en tonåring är betydelsen stjäla, vilket jag faktiskt lärde mig så sent som i påskas).

Alla dessa ord klarade jag av galant. I själva verket gick jag bet på bara ett av tolv ord. Det var dock pinsamt nog för mig som ekonom ordet para – som tydligen betyder pengar – eller möjligen plånbok…

Men pengar ska ju inte en tonåring ha alltför gott om, det ställer bara till problem.

 

Söndag 19 april

Framhjulsinställningen på min cykel är paj. Egentligen vet jag inte vad felet är, men i nedförsbackar känns det nästan som om hjulet kommer att lossna. Men jag har kollat. Det sitter fast. Men troligtvis har jag tagit fart över allt för många trottoarkanter, så hjulet är troligen vint.

Så när jag får tid måste jag ta den till en cykelverkstad. Det är ju hur som helst dags för service snart.

 

Tisdag 21 april

Åh, vilken smärta jag kommer att känna i morgon. I alla fall är det väl bra att ställa in sig på detta, då känns enbart lite ömhet, säkert som rena himmelriket.

Bakgrunden är att jag efter jobbet tog mig till simhallen och rev av 40 längder, alltså 1000 meter, eller 1 kilometer, om man så vill. Kanske var det Budapest Spa-bad som gav mig inspirationen. Men mer troligt var väl ren snålhet. Jag köpte nämligen i december ett 20-kort på simhallen och detta var enbart det tredje besöket. Och kortet gäller bara ett år, så det gäller ju att kämpa på.

Och med bakgrund mot detta är ju lite träningsvärk inget att bråka om.

 

Onsdag 22 april

Efter flera mornar med en temperatur på bara ett fåtal plusgrader lät åtta grader som rena högsommarvärmen i mina öron. Efter en lätt tvekan beslöt jag mig trots detta att ta på mig vinterjackan även denna dag. Men handskarna kunde jag väl inte behöva, tänkte jag, och lät de ligga kvar på tamburmajoren. Stort misstag!!!!

Vid cykelfärder är händerna sårbara. Och med tanke på min cykels dåliga framhjulsinställning (se ovan) och min allmänt osäkra cykelstil kunde jag ju inte bara släppa styret och stoppa händerna i fickan.

Usch, vad jag frös!!!

Så i morgon lär det bli handskar igen. Även om det plötsligt skulle bli en tvärvändning i väderprognoserna och temperaturen skulle stiga till 25 grader.

Annars är det nu välkommen fram för våren. För nu har jag bytt däck på bilen.

 

Fredag 24 april

Det här var dagen då våren på allvar kom till Gävle. Runt 20 grader och sol lockade Gävleborna till centrum. Resultatet blev kaos.

Som jag skrev den 4 april håller Gävles centrum att få en ansiktslyftning (i alla fall är det detta vi hoppas). Detta innebär att där det tidigare varit gågator, cykelställ och blomlådor är det numera kravallstaket, avspärrningsband och djupa hål. Detta för med sig att gågatan mest liknar starten av Vasaloppet. Då och då bildas det små klungor orsakade av att någon plötsligt fått för sig att stanna upp för att tala med en bekant, fundera på om man ändå inte skulle besöka Systemet eller helt enkelt ta igen sig en stund. Och kaoset är ett faktum.

Men man ska ju inte klaga. Tvärtom. Äntligen kan man se fram emot att kunna dricka kvällsdrinken, äta frukost och inta förmiddagskaffet på balkongen. Det är bara ett problem. På min balkong har hantverkare placerat nya balkongdörrar och fönster. Allt i väntan på att man ska få tid att byta dessa i lägenheten. När detta faktiskt ska bli verklighet vet jag inte, men jag kan bara konstatera att det hela måste vara något av rekord i taskig timing. För att ockupera min balkong på årets första vårdag och dessutom en fredag var väl kanske inte så genomtänkt.

 

Lördag 25 april

Det är ett vansinnigt hälsande i televisionen numera. Och jag frågar mig varför.

Det fanns en tid när en gäst i ett nyhetsprogram på sin höjd hälsades med en ljummen nick och en kortare presentation från programledaren. Det fanns en uppfriskande och också i min mening nödvändig distans mellan programledare/nyhetsankare och intervjuoffret.

Men nu ska det stickas fram handen i tid och otid. Något jag som tittare bara finner irriterande och dessutom lite förvirrande. Har de inte gjort bort hälsningsprocedurerna innan sändningen eller i alla fall i en reklampaus?

Jag tror farsoten började på TV 4-sporten. Där inte bara hälsades det rakt in i rutan. Var det dags för stora turneringar gjorde redaktionen allt för att vi som tittare skulle få intrycket att deras reportrar inte bara var på plats i VM-staden, utan även att de ingick i landslagstruppen. Ja, man kunde nästan likna dem med wannabee-groupies…

Som alla farsoter spred sig smittan snabbt. Inom sporten till andra redaktioner (inte minst TV3 och dess bevakning av hockey-VM) men även till fyrans nyhetsredaktion och ett litet virus lyckades även hoppa över till statstelevisionen.

Det var detta jag tänkte på i morse, då jag såg hälsningarnas riktiga superstar Bengt Magnusson i TV 4:as morgonsoffa. Kom det en ny gäst till studiosoffan, så sträckte den gode Magnusson sin lekamen på ett otympligt och onaturligt sätt rakt över soffbordet och grabbade tag i gästens hand. Till och med Magnussons kollega Tilde de Paula (som sköter om söndagsvarianten av morgonsoffan) fick stifta bekantskap med Magnussons näve. Möjligen är vi på mitt jobb lite hämmade, men detta är inte ett sätt som vi hälsar på varandra när vi träffas på morgonen.

Jag skulle kunna köpa detta hälsande om programledaren gick sina gäster till mötes och hälsade på dem mitt på studiogolvet. Det hade i alla fall sett naturligt ut.

Så mitt råd till alla TV:s programledare är – hälsa gärna på era gäster. Krama dem, pussa dem och hälsa dem med ett fast handslag. Men låt oss tittare slippa att vara åskådare. Vi är mera intresserade av en spetsig intervju där nya sanningar tas fram.

 

Söndag 26 april

I mina yngre dagar stod alltid delar ur servisen Grön Anna högt på mina önskelistor. Det blev vad jag kan minnas sex djupa och sex flata tallrikar, några temuggar (oklart hur många) och eventuellt några assietter (minnet sviker ibland). Sedan drog Rörstrands in den här serien och sedan dess har min vårdslösa diskning skördat sina offer. Fram till idag hade jag bara två flata och två djupa tallrikar som var oskadda. Vad som har hänt med tekopparna och de eventuella assietterna vet jag inte. I mina köksskåp finns det dock inte något spår av dem.

Så när auktionsfirman Dyrgripen annonserade att ett av dagens utrop var 35 delar Grön Anna bestämde jag mig för att ta bilen ut till Valbo före att kanske lägga ett litet bud. Det var inte första gången denna vår som delar ur denna servis skulle gå under klubban, men förra gången hann jag inte vara med. Och då var det betydligt färre delar som skulle säljas. Och jag vill minnas att priset översteg 500 spänn (plus 20 % i slagavgift). Så nu hade jag bespetsat mig på kamp, men som vanligt satt jag en strikt gräns på vad jag skulle bjuda. 600, inte mer. Det blev 650. Berodde dock på att jag ställdes mot ett inlämnat bud och när vi var framme vid 600 var vi två som bjudit denna summa. Och då är det lätt hänt att man nickar när auktionisten frågar om man bjuder 650. Man vet ju liksom att detta troligen kommer att bli det vinnande budet.

Så nu har mitt köksskåp fyllts med 36 delar (jo, de hade tydligen räknat fel på auktionsverket) Grön Anna. Problemet är bara att 22 (!) av de 36 delarna var flata tallrikar. Så nu har jag 24 relativt oskadade exemplar av Grön Annas flata tallrikar. Samt en med en ordentlig nagg.

 

Hem