Juni2018

Lördag 2 juni

Mycket här i livet handlar om att ha rätt timing. Igår visade vädergudarna upp raka motsatsen.

Efter att det inte regnat på flera veckor och värmerekorden slagits både här och där så var läget upplagt för att avsluta arbetsveckan med en svalkande öl på någon uteservering. Då, precis innan vi lämnade arbetsplatsen, slog moder natur igång den stora regnmaskinen. Det regnade inte, det formligen vräkte ner. Och lite blixtar fick vi också. Kanske inte vad man menade när man talade om en blöt fredagskväll.

Nu ska jag i och för sig vara lite rättvis mot vädergudarna. Det har faktiskt under den senaste värmeböljan kommit några millimeter regn tidigare. Och då kom det nattetid. Mer sånt. För eftersom jag kommer från en gammal bondesläkt så finns det ju i ryggmärgen att muttra att ”det vore bra med lite regn.


Onsdag 13 juni

Födelsedagen börjar som nästan alla andra dagar med att jag kollar in SVT:s morgonprogram. Och jag kommer precis in på en diskussion som handlade om att bli gammal. Här talar vi om redaktörer som har koll...

Men det krävs också mer av den moderna födelsedagsfiraren. I min ungdom kunde man snällt sitta hemma och vänta på att eventuella gratulanter skulle ringa på dörren eller kanske slå en signal. Möjligen hade man några födelsedagshälsningar på kort att ögna igenom.

Numera måste man sitta och vara orolig för att man har glömt att säga tack till någon av de underbara människorna som gratulerat en via sociala medier. Och i skrivande stund tror jag att antalet börjar närma sig tresiffrigt. Men alla ska veta att jag är överväldigad av alla gratulationer som kommer från när och fjärran.


Söndag 17 juni

När jag kom till naturpasset kontroll sju, södra kanten av en sankmark, hörde jag ett prassel till höger om kontrollen. En fågel, tänkte jag. Inget konstigt med det. Men jag tittade i alla fall åt ljudets håll och såg något pälsprytt i riset bara en meter från mig.

Det var mig en orädd hare var min nästa tanke.

Men när jag tittade närmare fick jag ögonkontakt med det minsta råddjurskid jag någonsin sett. Och antagligen den sötaste också. Och minst rädde.

Och just nu förbannar jag mest tekniken som götr att jag inte kan få över bilden som finns på nib gamla Nokia-telefon till någoon enhet som, klarar av att publicera den näpna varelsen i digital form.






Hem