December2018

Söndag 2 december

Idag var det meningen att jag skulle lämna landet för en fantastisk resa till Costa Rica. Till min besvikelse blev ju den resan inställd. Men för att trösta mig beställde jag idag en guidad bussresa från London till Windsor Castle, Stonhenge och Bath. Ska bli en trevlig dag trots att det också innebär en tidig uppstigning. Men det får man ju ta. Sedan får jag ju se vad jag fyller övriga tiden under mitt femdagars Londonbesök om en vecka.


Lördag 7 december

Ett tecken i tiden. På grund av en trasig kortterminal vandrar en av kassörskorna på Ica Söder runt bland kunderna för att hitta någon som kan betala kontant. Hon fick jobba ordentligt. För trots att jag vid ett snabbt överslag i alla fall inte höjde medelåldern så var det kortbetalning som gällde. Själv har jag blivit så invand med att betala allt på kort så jag inte ens funderade om den summa som fanns i min plånbok hade räckt att betala mitt lilla kompletteringsinköp (vilket det naturligtvis gjort, inser jag nu).


Ett annat tecken i tiden var att lussekatterna tagit slut på Lido. Och jag fick istället köpa en fusion mellan lussekatt och semla. Alltså en lussekatt fylld med grädde och mandelmassa.


Söndag 9 december

Då var jag då i London. Det var nästan tio år sedan senast. Men staden är sig lik. Trots att de rustar sig för ett Brexit ingen vet hur det kommer att se ut.

Jag bor på Darlington Hotell strax norr om Hyde Park. Tror jag bott på denna gata förr. Balmore hotell ligger nämligen en bit bort. Tror att det var där jag och en kompis i början på 90-talet checkade in som Mr and Mrs Nilsson (en tydlig miss i bokningen, jag skyller på Ticket). Ett litet, men fräscht rum möter mig och personalen verkar trevlig.

Annars har dock dagen mest bestått av recognosering. På tisdag ska jag vara på Victpria station kvart i åtta. Funderade på att promenera dit, men min testrunda fick mig på andra tankar. London i allmänhet är fylld av ganska bleka ljuskällor, vilket ger en del mörka gränder. Detta gäller dock inte Hyde Park. Där finns det inga gatljus alls. Att gå rakt igenom Hyde Park innan mogonljuset har kommit känns inte som en god idé.

Upptäckte dock att happenningen Winter Wonderland, en årligt återkommande attraktion i Östra delen av Hyde Park pågick som bäst. Och där var det köer i massor. Nåväl passerade detta för att sedan plötsligt befinna mig utanför Buckingham Palace. Inte medvetet, men jag valde tydligen fel väg i en korsning.

Eftersom jag gjort drottningens livvakter nervösa förr (det hände utanför ett hotell i Toronto, även då råkade jag bara passera, men kameran var ju med och drottningen steg ur en bil innanför ett kravallstaket, min film tog slut, filmbyte skedde, jag tappade ena rullen som gled säkert en halvmeter innanför kravallstaketet, med gymnastiska övningar lyckades jag dock få tag i den) så tog jag det försiktigt. Men hon kanske inte var hemma. Hur som helst syntes ingen beväpnad personal till, bara en massa turister.


Måndag 10 december

Morgonen som  igår kändes lite stressande blev faktiskt otroligt lugn. Detta enbart fäör att jag tittade i den lilla servicebroschyr hotellet hade lagt på skrivbordet. Tydligen hade man den servicen till gästerna att de  kunde låna en reseadapter. Vilket i sin tur gjorde att jag slapp ge mig  ut på stan för att jaga en sådan, viklket torde tagit hela dagen. I stället så kunde jag i lugn och  ro njuta av den brittiuska frukosten och sedan, med en omväg via Paddington, ta en prommenad till Madame Tussauds vaxkabinett. Där frptterade jag mig med ganska talträngda kändisar, upplevde en 4D-film med ett antal superhjältar och åkte tåg genom Londons historia.

När jag efter tre timmar kom ut i det fria igen, blev det, via hotellet, en tur genom stan. Lite julmys i Covent Garden hann jag med, innan jag mötte upp med en gammal journalistkollega som  numera bor i London, eller egentligen i en förstad till London.

Vi hade gjort upp att ta en bit mat (biúg´rgare för andra dagen i rad) och sedan ta trappan ned till en fantastisk stand up-lokal, där affärsidén var att låta nya och mer rutinerade stand up-artister prova nytt material. Även fast det emellanåt var svårt att hänga med i engelskan (att skotsk dialekt var så¨svår) var det en fantastisk kväll.


Tisdag 11 december

Eftersom jag satt klockan i mobilen på klockan tre minuter i sex idag, så vaknade jag redan några minuter över fem, trots gårdagens ganska sena hemkomst. Så har jag alltid varit. Det här med väckarklockor är bara onödigt tjafs. Men å andra sidan så skulle jag inte ha någoväckning alls så skulle jag antagligen inte våga somna överhuvudtaget.

Anledningen till den tidiga morgonen var att idag var dagen S – S som i Stonehenge. Hade inte brytt mig om att beställa extra tidig frukost eftersom jag var övertygad om att hitta något ätbart vid victoria Coach Station, därifrån bussen skulle utgå klockan åtta.

Frågade nattportiern på hotellet om han kunde beställa en taxi, men beskedet var att det skulle säkert ta en halvtimme. Då skulle det gå snabbare att bara vinka till sig en ute på gatan. Och mycket riktigt, innan jag ens hade hunnit komma fram till Sussex Gardens (alltså den aktuella gatan, så hade två taxibilar med ledigtskylten uppfälld passerat. Men sedan var det alldeles dött. Jag började gå mot Paddington Station eftersom jag tänkte att där borde det gå lättare. Nästan framme upprepades det, en ledig taxi passerar kanske 10 sekunder innan jag når fram. Och sedan tomhet. Men då föll mina blickar på Hilton hotell och där hade de förstås en taxikö, så jag växlade cirka 15 pund mot en resa inkluderat  en pratstund om vädret, Norge och Brexit.

Busschauffören hette Stev och guiden hade hatt. Lovade gott. Första stoppet var Windsor Castle, drottningens lilla sommarhus. Här var det stora matttor, stora tavlor, mycket guld och många rum. Tyvärr var det till min förtretelse fotoförbud inne i slottet. Utsidan gick dock att fota, liksom vaktavlösningen som sammanföll med att min tur genom anläggningen var färdig.

På vägen tillbaka till bussen hann jag också med en snabb men nycket god kopp kaffe samt något som mest kunde liknas med ett glaserad citronsockerkaka. God den också.

Sedan blev det färd genom ett soligt brittiskt landskap i riktning Stonehenge. Väl där bestämde sig plötsligt vädergudarna att visa hur riktigt engelskt väder ser ut. Det kanske inte går att benämna som regn, men i alla fall en väldigt fuktig dimma, ackompanjerad av en kall snålblåst. Men jag har ju vant mig vid det svenska novembervädret så väderomslaget gjorde inte så mycket. Själva stenarna är ju fascinerande och faktiskt lite större än vad jag trodde. Lite besviken blev jag av att man inte fick gå närmare, Men jag tröstade mig med att  jag fink se ett riktigt engelskt huliganslagsmål mellan två kråkor. Vad de slogs om bar lite oklart, men vem behöver en anledning.

Efter inköp av lite lokalproducerad mjöd fortsatte färden till den gamla kurorten Bath och dess romerska bad, som numera dock bara går under epitetet se, men inte röra. Och visst är det mycket att se, vilket för örvrigt gäller hela stenstaden Bath.

Tillbaka i London klev jag av bussen vid Gloucester Road och utsvulten sökte jag mig till en italiensk restaurang, som faktiskt drevs av italienare, i detta fallet två italienska kvinnor. Troligtvis med någon make i köket (restaurangen hette nämligen Lorenzos). Maten var väl ingen höjdare, men den dög för stunden. Vilket dock inte servicen gjorde. Jag hade väl inga större problem (om man undantar den korta tidsrymd mellan förrätt och huvudrätt) men mannen vid bordet bredvid höll på att gå miste om en beställd soppa. Priset tog dock behandlingen av det äldre försynta par som kom in senare. De placerades i ett bord vid fönstret, inträngd mellan ett sällskap och en ensam herre. En plats som nog inte var den bästa. De går fram till bardisken och frågade om de inte kunde byta till bord längre in i lokalen, det fanns ju många lediga. Först låtsas ragatan inte höra dem och sedan får de veta att ett party med åtta personer hade bokat borden framför bardisken och mannens förslag på något av de tomma borden efter väggen ignorerades med ett surt – jag har redan tilldelat ett bord. Inombords så jublade jag när paret vände och gick ut. Hoppas de hittade till den andra italienska restaurangen som låg längre bort på gatan.


Onsdag 12 december

Den här dagen började med att jag mitt i Bayswater mötte två ridande tjejer som var ute och motionerade fyra hästar – och en hund. Och dagen avslutades med att jag mötte ett gäng ungdomar (låt säga sex stycken) som hade hoppat upp på en julsmyckad gammal brandbil, låt säga från 50-talet. Något för studentfirandet i vår? Både häst varianten och brandbilen.

Annars har jag faktiskt sysslat med shopping idag. Förutom den sedvanliga t-shirten och en whisky (Talisker) så köpte jag en skinnjacka (fårskinn) från en ganska vedervärdig försäljare på Oxford Street. Men är spenderbyxorna på så är de. Och den var knappa tusenlappen billigare är den skinnjacka i Turkiet (även den var av fårskinn). Jackan sas vara nersatt 50 % (tror jag på det?). Som Skatteverketsanställd blir jag dock alltid misstänksam då en butiksägare försöker tvinga mig att betala kontant. Som om en man med helt rent mjöl i påsen (nåja) skulle gå med 400 pund kontant i plånboken… Han borde lära sig av den betydligt trevligare mannen i den souvenirbutik jag just hade lämnat. Han som hade full koll på att svenskar numera inte har kontanter. Men jag bestämde mig att detta var mina brittiska kollegors problem och så vitt jag kan bedöma var priset ändå skapligt.

Tänkte ägna kvällen åt att ta en guidad tur med London Walks. Hade till och med sett ut en intressant spöktur, men när jag studerade företagets webbsida fanns där olika bud på om verkligen denna spökvandring fanns på programmet ikväll. Och jag vågade inte chansa. I stället drog jag på tivoli.

Min vistelse i London slutade nämligen som den började. Nämligen att jag rörde mig mot Hyde Park och eventet Winter Wonderland. Skillnaden var dock att nu gick jag in. Även fast att det var en del folk i rörelse så var besöksantalet så vitt jag kunde bedöma långt ifrån söndagens. Dessutom var inträdet gratis. Något jag ju kunde behöva efter dagens inköp av skinnjacka och maltwhisky.

Nu är väl jag varken någon vän av karuseller eller lotterier. Men med en kamera i näven kan jag roa mig ordentligt i alla fall. Inte minst då omgivningen var så färgsprakande.


Hem